Mannen på bilden


Varje dag

Nya risker och nya olyckor

Varje dag utför människor riskfyllda arbeten, såsom till exempel den man som med en bulldozer skyfflar löst grus och sten ned för en brant som kan ge sig iväg nedåt i ett skred han aldrig kan överleva. Det här vet han om. Ändå gör han det. Han gör det med livet som insats och han gör det för att få pengar till livets nödtorft och för att försörja sin familj. Mer än så räcker nog inte hans lön.

Riskerar livet

Bulldozern ägs av företaget som betalar honom lönen. Han är alltså en  man kallar löntagare, en arbetare, eller om man så vill – en löneslav. Plebej kan man också kalla honom eller mycket mera korrekt; en proletär om jag ska ”svänga” mig med ett i dag så ”gammalmodigt” och ”svårt” ord. ”Proletär” är nämligen ett ord som många yngre, men tyvärr även en del äldre i dagens samhälle inte lärt sig den rätta betydelsen av. Det kan därför vara på sin plats att nämna att ordet står för hela den del av befolkningen som inte äger kapital i någon form, det vill säga varken jord eller produktionsmedel. Inte heller pengar som är investerade så att de ger en (stadig) avkastning i form av ränta eller utdelning på annat sätt, till exempel aktier. Det beskriver alltså på vilket sätt en sådan person försörjer sig och har inget med personens levnadsstandard att göra och är således inte synonymt med ”underklass” eller ”socialgrupp tre”!

”Kapital” är ursprungligen en benämning på en fond som ger ränteavkastning. Idag avser termen produktionsmedel och tillgångar, och därigenom allt som kan ge en en vinst, så kallad profit. Och det är så kapitalister försörjer sig, ej sällan genom att köpa arbetskraft. Även detta ord anger alltså hur personer försörjer sig och det behöver inte betyda att de är rika, men det är mycket vanligt.

Borgerskapet, alltså de som inte lever på att sälja sin arbetskraft utan har sitt kapital som inkomstkälla, har en tendens att förvanska ord och därför har vi ord som ”kapitalvaror”. Det står som bekant för sådant som kylskåp, frysar och andra så kallade ”vitvaror”.

Det här med ord och eras betydelse är högst intressant. En vara är något som är till salu. När den väl är köpt är den inte längre en vara och såldes kommer man inte hem med en kasse matvaror utan man kommer hem med en kasse livsmedel eller en kasse produkter. När däremot ICA-handlaren går till Dagab och inhandlar varor förblir dessa varor ända tills han har sålt dem. Ordet kapitalvara bör logiskt sett vara en aktie och inget annat eftersom den kan köpas och säljas och hela tiden utgör den ett kapital för sin ägare.

Exempel på (kul nyord) neologism av samma sort som kapitalvaror finns det gott om. Ett exempel är på nyord ordet ”riskkapitalist” som står för de kapitalister som inte alls löper någon som helst risk med sitt satsade kapital eftersom intäkten garanteras med statliga pengar. Ni vet, de som driver privata skolor, privat vård och omsorg. Hur ordet har uppstått och vem som har myntat det skulle jag bra gärna vilja veta. Jag skulle lika mycket vilja veta varför man inte har myntat ordet ”riskarbetare”! Sådana finns det ju gott om. Här följer några exempel på riktiga riskarbetare: Mannen på bilden ovan (så klart), socialarbetare, dykare, sjukvårdspersonal (särskilt de som arbetar på psykiatriska mottagningar och akutenheter), parkeringsvakter och kronfogdens indrivningsmän. Självklart finns det många fler riskyrken.

Proletärer lever alltså på att sälja sin arbetskraft till andra. Det är just det som mannen på bilden ovan gör när han utsätter sig för en uppenbar fara att förlora sitt liv. Han har säkert inget annat val, annars hade han väl avstått, men nu är han bara glad att han har ett arbete. Många andra är ju arbetslösa och med hög arbetslöshet följer en rädsla att själv bli det. Då knorrar man inte utan tackar och tiger oavsett vad chefen begär. Det tjänar företaget på, även om det sker personskador och dödsfall för det är oftast mycket billiga affärer med små eller inga utgifter för företagsägare.

Jobbdödade

(Länk till artikeln)

Mannen på bilden ovan är alltså en arbetare, och han säljer sin arbetskraft precis som alla andra arbetare gör, till exempel affärsbiträdet, läkaren i offentlig eller privat vård, läraren och rektorn eller vilken chef som helst som hellre kallar sig tjänsteman. Tjänstemän eller icke, arbetare och proletärer är de i alla fall! Man måste nämligen inte stå med en spade i handen eller köra bulldozer, som mannan på bilden, för att vara arbetare! Och makt och privilegier har faktiskt till och med tillkommit en och annan slavinna!

Mannen på bilden ovan är alltså en arbetare och löneslav lika mycket som domaren i högsta domstolen. Men den sistnämnde kan antagligen inte för sitt liv inse det. Han ser sig inte som proletär och (förvisso välavlönad ) arbetare, men det får ju stå för honom att han inte förstår den saken. Alla är de egendomslösa proletärer som antingen är offentliganställda eller i privata aktörers sold. De får betalt! Vissa får bra betalt och kan investera en del av sin lön i värdepapper, men få lyckas skrapa ihop så att de kan leva på sitt kapital. De lever alla helt eller huvudsakligen på den lön de får för att de arbetar, men inte för vad de gör utan för den tid de arbetar. Det är därför de är anställda och därför som de är lönsamma och därför som företagare finns och därför som företagare blir rika. Det kan beskrivas i ett enkelt diagram.

Mervärde

Det som i diagrammet visas som vinst kan ju variera i andel av det skapade värdet och ska alltså inte tolkas absolut. Vad diagrammet däremot visar är hur en kapitalist förtjänar sitt levebröd och skapa sin förmögenhet. På varje anställd gör han en vinst. Utan den anställde blir det ingen vinst alls! Han lägger helt enkelt beslag på en del av det värde som arbetaren skapar och den anställde kallar han ”arbetstagare” när han i själva verket är den som tar från arbetaren en del av dennes skapade värde. Och själv kallar han sig ”arbetsgivare”, allt för att dribbla bort det verkliga förhållandet att det är arbetaren som är givare och han själv som är tagare.

Så fungerar den härskande klassen. Den skapar det språk den har mest nytta av! Då är det bättre att tala om socialgrupper än att tala om samhällsklasser och hur de olika samhällsklasserna förhåller sig till produktionsmedlen. Alltså om man äger produktionsmedel, eller om man säljer sin arbetskraft. Ordet ”socialgrupp” saknar politiskt sprängstoff, men ord som ”kapitalist” och ”proletär” har styrka och berättar om vad det handlar om. De orden handlar om parasiter och värdeskapande producenter.

Mannen på bilden är en värdeskapande producent och han arbetar åt en parasit. Men inget hindrar att samhället organiseras annorlunda, så att allt värdeskapande tillfaller de som skapar värdet och att ingen profiterar som parasiter på det skapade värdet. Då har vi fått ett samhälle som genomsyras av gemenskap och det ordet kan översättas med ordet kommunism, vilket borgarklassen har gett sin tolkning åt och då kallar diktatur!

Men hur vore det med lite gemenskap? Fundera på det!

Bonusvideo:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s