Är vi bara konsumenter?


Är det vår huvuduppgift samhället?

Nej, inte!

Men som svt2 presenterar sitt program i dag så tycks det vara svt:s syn på oss.

Visst är vi alla konsumenter, men nästan alla av oss är producenter också. Vi är människor som producerar varor och tjänster. Men inte riktigt alla av oss producerar. Inte alla!

Vi som existenser

Då tänker jag inte på dem som gärna skulle vilja deltaga i produktionen, men av olika skäl är utestängde från arbetsmarknaden. Inte alla är producenter, men jag tänker inte på dem som genom sjukdom eller funktionshinder är utestängda från arbetsmarknaden. Jag tänker inte heller på dem som har försatts i arbetslöshet och inte heller på dem som ännu är för unga. Jag tänker just nu i detta sammanhang  inte ens på dem som har gjort sitt och är förtjänta av att njuta livets otium som pensionärer, så gott det nu går med de usla pensioner som i dag betalas ut efter ett långt strävsamt liv.

Konsumenter är vi allesammans, men alla är inte producenter som genom sitt arbete skapar alla våra vädren och för sin arbetskraft till torgs på den öppna marknaden och låter kapitalägare köpa deras tid och kunnande.

Det är skillnad i roller mellan säljare och köpare. Så är det på alla marknader. Det är alltså skillnad i roller även när det gäller att sälja eller köpa arbetskraft. Säljaren vill ha så goda villkor som möjligt och det vill även köparen, men båda kan inte få sina heta drömmar uppfyllda. Det är alltid någon som drar längsta strået och någon som får det kortare. Det finns inte två strån som är långa i det här spelet. Men i svt:s värld tycks den här frågan lysa med sin frånvaro. Vi är alla konsumenter!

Konsumentsvenskarna

Men så enkelt är det inte! Köper jag en lasagne, i min egenskap av konsument, kanske jag får lasagne med hästkött, vilket innebär att producenten tjänar mera och jag blir lurad som konsument.

Vi är förvisso båda konsumenter, men vi har olika intressen på flera områden och dessa olika intressen ska vi låta styra oss i våra val,  till exempel i EU-valet. Men svt buntar ihop oss i en klump; konsumenter!

Som vanlig arbetande konsument är det viktigt att det finns fungerande regler och tillsyn så att matbedrägerierna inte kan löna sig. Men för producenten är det tvärt om en fördel om inga regler, inga kontroller och ingen tillsyn finns. Och just denna motsättning finns i alla branscher. Om man skulle förlora rätten att reklamera en vara som faller sönder så fort den är betald, då är det konsumenten som får ta smällen. Och lever konsumenten på en normal lön kan det vara en kännbar förlust. Men den som  äger företag har troligen inga problem med att garantier saknas. Han kan leva med det för han tar igen det med att själv inte ge några garantier. Han tar igen på gungorna vad han förlorar på karusellen. Det slår helt olika.

Och handen på hjärtat, vilka företag fuskar inte när det väl kommer till kritan? Se bara på våra nya miljölampor som kostar skjortan och pajar stup i kvarten, mediciner som i vissa fall inte fungerar och dessutom vållar skador! Och vem har inte titt som tätt läst om byggfusk, eller försäkringsbolag som hellre processar än står för sin del av avtalet? Vatten i skinkan och luft i glassen, är andra exempel som knappast ens har uppmärksammats av media och inte står det att läsa om vatten och luft i innehållsdeklarationerna heller.

Har jag som konsument samma intresse som en producent, som förvisso också är en konsument? Nej, självklart inte. Men svt buntar ihop oss när de presenterar sitt program. Är det månne helt förbjudet i dag att tala om klasser, att tala om arbetarklass och borgarklass? Det verkar så. Och vilka tjänar då på den saken? Några gör det ju! Och hur ser de på EU? Och några förlorar på att man låtsas som om klasser inte finns, hur ser de på EU?

Faktum är att det är farligt att låsas som om klasser inte finns. Om man till exempel bortser från att det är den lågutbildade delen av arbetarklassen som är klart överrepresenterad i vissa sammanhang, då kan man göra det till en fråga om invandrings- och flyktingpolitik, samt rasism istället för det klassproblem det faktiskt är. Det är ju just de lågutbildade som är de utsatta i samhället, hamnar i ghettobetonade usla förorter med hög kriminalitet som deras barn och ungdomar lätt dras in i.

Det är ju just de lågutbildade som hamnar i arbetslöshet och bidragsberoende. Det är just i gruppen lågutbildade som många invandrare finns. De får ta de sämst betalda jobben i den mån de har lyckan att få något och det är i förorternas problemghetton de blir bosatta. Men förvisso hamnar de i denna grupp också för att de har bristande språkkunskaper och saknar sociala kontaktnät utanför sin egen etniska grupp, samt utsätts för diskriminerade behandling, medvetet eller omedvetet.

Utan invandrare hade alla brott begåtts av svenskar, men man får inte vara svagbegåvad om man ska förstå det.

Det är farligt att inte tala om klasser därför att just de som har makten i vårt samhälle vinner på att dölja att det faktiskt finns samhällsklasser med motsatta och oförenliga intressen, så kallade klassintressen. Och att just genom att de olika klassintressena är oförenliga pågår hela tiden en klasskamp. Om man inte talar om klasser (och gör som svt och skriver om konsumenter) så talar man alltså inte heller om klassintressen och den klass som saknar makt i samhället, arbetarklassen, fokuserar såldes inte på sina egna klassintressen. Men borgarklassen gör det.

Borgarklassen är mycket välorganiserad. Den har råd med organisationer som driver de frågor som intresserar och gynnar den. Svenskt näringsliv är ett exempel på en sådan kapitalstark organisation som driver borgarklassens intressen.

Det är farligt att inte tala om klasser därför att det är just denna förnekelse av klassernas existens som skapar grogrund för rasism, främlingshat, fascism och för Sverigedemokraterna och Svenskarnas parti. Att låsas som att klasser inte finns skapar okunskap och de reaktionära krafterna kan fiska röster från politiskt okunniga människor ur arbetarklassen, som ju inte har det minsta att vinna på sådan politik. Till exempel kan många, just för att det i dag inte talas om klasser, inte skilja på vänsterns EU-motstånd och Sverigedemokraternas EU-motstånd!

Ur ett arbetarperspektiv kan inte vårt samhällssystem betraktas som en demokrati därför att det är en minoritetsklass som har makten över en majoritetsklass. Men även om vi accepterar borgarklassens demokratibegrepp, för att nu inte krångla till saker och ting och inte gå in på sådant som få i dag förstår, så hotas faktiskt denna borgerliga ”demokrati” av att klassbegreppet inte längre används. Ty just genom att dölja det faktum att det råder ett klassamhälle med oförenliga klassintressen bereder man vägen för fascismen. Och vi ser hur fascismen växer över allt runt om i Europa, även i Sverige.

Strax efter andra världskriget lovade vi varandra att nazismens illdåd aldrig fick glömmas! Men just det sker just nu! Allt fler minns bara judeutrotningen och kriget. Allt färre vet något om nazismens innersta väsen och dess drivkrafter. Knappt någon vet att det var borgarklassen som var förutsättningen för att nazismen alls uppstod. Utan klassbegrepp kan man inte identifiera de som tjänade på den nazistiska politiken.

Upprepas

Vi kan inte reduceras till konsumenter om vi vill stå emot rasism, fascism, nazism och okontrollerad kapitalism. Det är en farlig väg som svt sedan ett antal år har slagit in på, när alla program vinklar verkligheten ur borgarklassens perspektiv.

Fascismen är borgerlig

4 tankar om “Är vi bara konsumenter?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s