Negerbollens problematik


Negerboll är väl oskyldigt

eller hur?

Faktum är att jag faktiskt rent spontant tycker det.

Men att bara tänka rent spontant gör ju att man till exempel kan tycka att Sverigedemokraterna har rätt i många frågor. Särskilt de svenskar som bor i riktigt invandrartäta områden och dagligen ser alla hucklen och känner sig som främlingar i sin egen stadsdel kan ju tycka så. Det gör en av mina kompisar, faktiskt. En viss förståelse för hans känsla kan jag faktiskt ha. Hucklen och främmande språk både högt och lågt. ”Jag känner mig inte hemma”, säger han.

Men man måste ju tänka lite längre än så.

”I ett Europa där många länder präglas av ökad avoghet mot invandring är Fredrik Reinfeldt beredd att sticka ut. Det gäller speciellt sedan hans konservative kollega i Storbritannien, premiärminister David Cameron, har valt att plädera för restriktioner även inom EU. Men den svenske statsministern har därmed också blivit en intressant röst som uppmärksammas.

– Sverige valde, till skillnad från Storbritannien, avstå från övergångsregler vid Rumäniens och Bulgariens inträde i EU. Därför behöver vi inte ta den diskussion nu som britterna har fått när övergångstiden går mot sitt slut, säger Fredrik Reinfeldt – och visar ingen sympati för David Camerons ställningstagande.

Han framhåller i stället att tillskottet av befolkning utifrån har varit till nytta för Sverige, särskilt som det till stor del rör sig om personer i yrkesaktiv ålder. Även om det tar tid att lära sig svenska och komma in på arbetsmarknaden, så har invandringen i längden lönat sig, anser Fredrik Reinfeldt.

– Men mycket mer kan göras för att förbättra integrationen. Det borde gå snabbare att få de kunskaper i svenska och annat behövs för att kunna få jobb i Sverige. Då skulle invandringen också bidra mer till att vi kan upprätthålla de svenska välfärdsambitionerna, betonar Fredrik Reinfeldt.” /DN

Tänka sig att jag för en gång skull kan hålla med Reinfeldt.

Här vill jag påpeka att jag har kostat det svenska samhället en förmögenhet. Det har säkert du också gjort ifall du är en infödd svensk . Men har du funderat på hur? Om du inte tänkt på saken så säger jag det nu. Innan du började att arbeta var du cirka 20 år, eller hur? Och under de åren kostade du bara pengar men genererade inga värden!

Och om du händelsevis tillhör den minoritet som lever på avkastning av kapital, då genererar du fortfarande inget värden som kommer samhället till gagn! Då ligger du samhället till last, men lever antagligen i lyx! Antagligen gillar du Moderaterna också.

Men kom du hit som vuxen invandrare så var ju den där samhälleliga kostnaden redan betald i hemlandet och därför är du en stor vinst för Sverige!

 

Men nu ville jag skriva om negerbollarna istället, så låt mig gå vidare i det ämnet!

Anna HertzmanAnna Hertzman kan du läsa här.

 

Att säga negerboll, är det verkligen så förbaskat fel?

Rent spontant tycker jag ju inte det.  Jag är ju inte rasist! Det är väl därför. Men att bara tänka rent spontant är inte särskilt klokt och innebär inte heller att man tänker särskilt djupt. Och det gör ju inte de som sympatiserar med Sverigedemokraterna, som ju de flesta redan vet. Det gör inte heller en av mina kompisar. Han tänker inte särskilt djupt, men dess mera spontant. Han vill ha tillbaka det 50- och 60-tal då han växte upp och kunde ha påverkat sin egen institution. Då han hade möjligheten att skaffa sig en bra utbildning och fått det bättre i dag som pensionär.

Men vad är det då som är så fel med att säga negerboll?

Jag har ju inget emot svarta, tvärt om. De jag har lärt känna är underbara människor. När jag till exempel mådde riktigt dåligt efter att min flickvän hade gått bort, då var det mina svarta vänner som bäst stöttade mig! De var guld värda, ska ni veta! Sverigedemokraternas så väl omhuldade ariska infödda svenskar, de låtsades som om inget hade hänt mig. På sin höjd sa de att de beklagade min sorg och stora förlust och sen var det inget mer med det. Hej svensk! Hej du empatiskt obegåvade!

Ordet ”neger” är inte det minsta nedsättande i mina ögon. ”Neger” är ju bara ett osvenskt ord för svart, som rasister och Sverigedemokrater trots sitt ”värnande” av allt vad svensk kultur heter gärna tar i sin mun. Och det syftar som bekant på människor från den Afrikanska kontinenten, där man ju har en anpassad svart hudfärg med hög solskyddsfaktor, som de ju är i behov av i sina hemländers starka solsken. I övrigt är de som oss. Ja, som jag beskrev ovan, så undrar jag om de inte i grund och botten är bättre och har något vi inte har!

Det där kan ju låta som en omvänd rasism där vi vita skulle vara mindre värda. Något jag skulle ha fått för mig genom egen erfarenhet. Men så är det och så är det inte. För ut ur min egen fataburs rockärm drar jag ännu ett kort. På det kortet står det också ”medkänsla” och ”empatisk förmåga”! Den mötte jag under samma tid då jag mådde som sämst. Jag blev plötsligt akut fruktansvärt ledsen när jag satt på en krog med livemusik. Jag kände så intensivt att detta borde min flickvän ha fått uppleva. Det svängde gudomligt, men hon var inte med mig längre. Hon var inte där. Hon missade denna upplevelse. Jag föll i tårar och mådde pyton. Jag klarade inte av att vara kvar. Jag gick tvärs över gatan till en krog som jag aldrig hade varit på förut. Ett miljöbyte var vad situationen krävde.

Och var hamnade jag då? Gissa! Jo, på en HBTQ-krog av alla ställen! Men jag är inte fördomsfull och när det väl hade gått upp för mig var jag befann mig var jag redan i samtal med dessa sexuella minoriteter. De fick snart veta varför jag var så ledsen. Och de hade full förståelse, tröstade och styrkte mig och jag gick sen hem och mådde bättre.

Vad kan man lära av detta?

Kanske att människor i underläge har närmare till empati!

Neger

För mig är ordet ”neger” inte det minsta nedsättande. Men ordet har en politisk udd. Och det ska man tänka på! Därför ska man inte tänka spontant. Man ska tänka efter före man talar, som det ju heter. Tänk först och tala sen!

Det är just den där politiska udden som träffar varje svart man och kvinna  djupt i hjärtat. Det väcker känslor av obehaglig art. Det minner om slaveriets avhumanisering av de svarta, vilket var en förutsättning för att de vita skulle kunna behandla dem som de ville. Och det ger oss än i dag styrkan att se på de svarta von oben! För om vi ser dem som mindre värda, då kan vi kalla dem negrer och avstå från att visa dem den respekt de förtjänar, liksom att alla människor, utom rasister, förtjänar respekt.

Jo! Det heter ”negerbollar”! Det har alltid hetat ”negerbollar”. Men ska det fortsätta att heta ”negerbollar”?

Ja eller nej på följande frågor:

Är det så viktigt egentligen att kalla chokladbollar för negerbollar?

Kan du inte ändra dig?

Ska du inte anamma utveckling och framåtskridande?

Ska du inte anpassa dig efter en ny verklighet?

Är du emot att vi får kulturella influenser?

#

Svarade du nej?

OK, släng din dator i sjön och vässa din stenyxa, samt rösta på Sverigedemokraterna! Du är hopplöst omodern och missanpassad i en modern värld!


http://pershuvud.wordpress.com/2014/06/28/knivigt/

http://pershuvud.wordpress.com/2014/06/28/lite-lokalt/

 

Alliansens grymma samhälle


Medkänsla ska vi inte ha

 

Inte i Alliansens Sverige

Endast den starke och den rike räknas. Så är det.

På facebook läser jag om en sörjande man och pappa, vars lilla dotter gick bort i cancer. Men sådana petitesser är ju inget att hänga upp sig på, om man ska tolka Försäkringskassan rätt. Och det ska man ju. Den gör ju rätt, helt enligt regelverket som har beslutats av regeringen.

Man kan ju undra handläggaren på försäkringskassan hade tagit lika lätt på saken om det var hennes egen dotter, ryckt på axlarna och sagt: ”Ja, ja, det var den ungen, det!” Man kan ju med all rätt undra hur det står till med inlevelseförmågan. Usch, jag ryser!

Pappan vill att man ska ”vara snäll och DELA detta för allt vad ni orkar kan så många som möjligt se det.” 

Visst, det gör jag gärna. Och jag tar därför hela hans text och lägger upp den här. Han lär inte misstycka, vad jag förstår.

”Utförsäkrad av försäkringskassan

den 2 maj 2012 kl. 21:27

Jag brukar inte vara så allvarlig här på FB, men i fredags när jag satt och åt lunch ringer försäkringskassan och säger att du har blivit utförsäkrad. Då är det dags att bli allvarlig..!

2006, då fyra år ung, drabbades vår dotter Meja av cancer, en hjärntumör. Vi fick veta att hon måste akutopereras medan hon fortfarande var nedsövd efter magnetröntgen och chansen för överlevnad var ca 30 procent. Hela vår värld rasade samman och vi visste varken ut eller in. Skulle vi få träffa henne igen?

Operationen varade många långa timmar och när vi äntligen fick träffa henne hade allt tagits ifrån henne. Hon kunde inta prata, inte svälja, inte röra någonting men när jag viskade i hennes öra ”kan du höra att pappa är här” nöp hon mig i fingret ibland.

Månaderna rullade på i ovisshet och det var tunga dagar på lasarettet med strålning och cellgifter, vilket resulterade i att Meja kunde spy i dagar och däremellan hosta upp sina egna blodiga slemhinnor. Men mitt i allt detta elände blev hon långsamt bättre och kunde efter några månader sitta upp i sängen och en tid senare även formulera några ord. Drygt ett år senare blev vi utskrivna och Meja blev långsamt bättre och bättre. Hon hade stora rörelsehinder och pratade lite otydligt, men vi kämpade varje dag med rehab och hon lärde sig gå med vår hjälp och pratade bra.

Meja började skolan. Hon var inte som alla andra, men trots sina men älskade hon livet.

Våren 2011 började Meja bli svag i ena armen. Vi ville inte tro det värsta, men både jag och Linda visste innerst inne att detta inte var bra. Vi fick beskedet att hon insjuknat igen och att det inte fanns något dom kunde göra för henne.

Vi beslutade oss för ta vara på tiden vi hade kvar med vår älskling. Vi reste till ställen som Meja gillade, Disneyland, Kolmården, Varberg mfl. Även om vi var sorgsna i hjärtat hade vi en kul tid och bestämde oss för att inte bryta ihop för Meja och lillasysterns skull. Men ibland försvann jag eller Linda utan anledning för att lätta på trycket och gråta.

Till slut började sjukdomen ta överhand och Meja blev snabbt sämre. Hon kämpade in i det sista med att sitta upp i soffan och försöka äta själv. Men sista veckorna blev hon sängliggande och orkade inte prata så mycket. Jag brukade bära ut henne med madrass och täcke på altanen. Jag inbillar mig att hon behövde frisk luft och lite sol.

22 oktober somnade Meja in hemma i vår säng. Jag och Linda låg och höll om henne länge efter att hon slutat andas.

Vi pratade inte så mycket med Meja om döden men vid ett par tillfällen pratade hon och Linda, och Meja ville inte bli begravd i en kista. Hon ville ha sin säng och mammas täcke. Som far hade jag inget val. Jag gick ut i garaget och byggde om hennes säng till en sängkista.

Kista

Vardagen börjar sakta komma tillbaka. Sorgen finns hela tiden närvarande, men jag lär mig att hantera den bättre och bättre. Jag jobbar nu halvtid och det går, men efter 4-5 timmar tar orken slut och det kommer mörka tankar. Värst är det i bilen när man kör själv och sitter och tänker. För första gången i mitt liv kan jag säga att jag längtar efter att få dö. Om det inte varit för lilla Ida och min älskade fru hade jag utan tvekan följt Meja på hennes resa, vart den än skulle fört oss.

Men halvtid med sikte på 75 och sen 100 procent duger inte åt försäkringskassan. Och att man har kämpat i fem år mot cancern med ens egen dotters död som utgång verkar inte vara så märkvärdigt. Dom har tagit beslut att jag kan jobba heltid och försäkrat ut mig. Hon som tagit detta beslut är en handläggare i Umeå.

Handläggaren har tagit detta beslut utan att ens ha träffat mig och aldrig frågat hur jag mår. Och när hon ringer och ger mig beskedet är hon helt kall, beklagar sig inte att lagen ser ut så här, utan säger rakt ut lite stolt att JAG har tagit beslutet att försäkra ut dig!’

Detta är min berättelse förkortad och förenklad, men saklig. Jag förväntar mig inte att försäkringskassan ska ändra sig och behöver ingen ömkan. Men om ni som läser detta kan vara snäll och DELA detta för allt vad ni orkar kan så många som möjligt se det. Då kanske nästa som råkar ut för dom här dårarna kan bli bättre behandlad och kanske till och med kan få sörja i sin egen takt.”

Kanske gör bilden nedan någon nytta, men det är nog lite för optimistiskt.

Omtanke

Ja du Jimmy, nu har jag spridit detta och hoppas så många som möjligt både läser och delar.

Du har all min medkänsla.


Läs också ”Johan efterlämnar fru och småbarn” 

Man får vad man förtjänar


Därför har vi vårt Sverige

 

Ett Sverige som vi inte vill ha

Se bilden. Läs nedifrån och upp. Det börjar som synes med följande från Ann Johansson: ”Jag är inte ett dugg förvånad!! Insmygandet i NATOmedlemskap har jag pratat om tidigare. Här är svart på vitt!! Slutstegen in i eländet tvärt emot svenskarna vilja och VAR ÄR MEDIA???????????” Och länk till regeringen som beslutade att ge Försvarsmakten i uppdrag att inleda avtalsförhandlingar med Nato. Och det spårar ur med fotboll! Inte nog med att en oseriös idiot byter ämne, en annan idiot följer upp fotbollstråden.

Med sådana idioter kan man ju knappast vänta sig annat än att folkets fiender gör som de vill utan större protester. Med sådana idioter kan man inte försvara demokratin. Med sådana idioters stöd kan man manipulera demokratin och stärka en diktatur som ingen ser.

Förtjänat

Egentligen är detta ett prov på en annan sorts huliganism!

Tänk på det!

Jag tror att om jag frågar Marcus Constein och Conny Olofsson varför de gör så här så får jag nog svaret från båda att ”Det var ju bara på skoj och jag skiter i politik!” Och jag hade svarat: ”Jaha, men varför sabbar ni då en tråd som kunde fört ämnet vidare till konstruktiv kritik av regeringen. Ert tilltag är politik, vilket ni er enfald tror att ni inte bryr er om!”

Jag tog upp frågan om demokrati i ett tidigare inlägg. Där länkar jag också till Regeringskansliet. Det är samma länk som i bilden ovan.

Tråden på Vaken.se se du här.