Fotobloggen inspirerade


Jag såg symboliken

 

redan när jag tog bildena

Den finns i original på fotobloggen, som jag ju nämnde i förra inlägget.

I går kom ju Eurodam till Göteborg.

Eurodam

Och då speglas klassamhället särskilt tydligt. För den klentrogne som tvivlar på att vi har ett klassamhälle har jag gjort bilden nedan extra tydlig.

KLASSAMHÄLLE

Borgarklassen gör ju vad den kan för att grumla bilden för arbetarna. Annars kan de vända upp och ned på maktstrukturen och kasta av sig den parasitära överklassen. Det är den livrädd för eftersom det är en klass som inte kan leva av sig själv. Och då påstår de bland annat att klasskampen är död, klasser finns inte och vi lever i en demokrati. Och detta tror många faktiskt på. Tillhör du  dessa lurade och utnyttjade människor så ta då en extra titt på bilden ovan och fundera också på varför överklassen hela tiden sätter upp sina förbudsskyltar.

Överklassens skydd

 

Borgarklass tror

 

27 tankar om “Fotobloggen inspirerade

  1. Tittade igenom din fotoblogg igår och blev mycket inspirerad. Nu sitter jag sedan igår och hoppas jag kommit på lösningen att få min datorkrasch på rätt köl igen. Det lär nog ta hela denna dag med men sedan ska jag gå ut och använda Skvittinspiration!

    Gilla

    • Du é la för go’ 🙂

      Jo kanske Skvittinspiration fungerar, men du brukar klara dig bra ändå.
      Vad är det för fel på datorn? Kan det räcka med en systemåterställning, tro? Lycka till i alla fall.

      Kram!
      /Skvitt

      Gilla

      • Tack Skvitt!

        Det gick inte alls med systemåterställning men efter någon veckas vilade verkar den ha piggat på sig igen. Jag har lyckats få till en systemåterställning och försöker nu återställa filerna. Risken är ju förstås att det som orsakade felet matas in i datorn igen och ställer till samma elände. Tror det är mitt operationssystem Vista som är boven.

        Kram tebax!

        Gilla

  2. Utan arbetarklassens hjälp kommer de inte ens in till kaj. Röda bolaget med sina starka ”små” trotjänare lotsa in dem. Vad vore de stora monstren utan arbetarklassen. De finge ligga kvar där, ute till havs.

    Gilla

      • Idag tillhör jag de sk. fästingarna, parasiterna…kalla det vad du vill. Jag tillhör i alla fall inte arbetarklassen längre. Jag lever numer på arbetarnas skattemedel.

        Gilla

        • Jodå, du tillhör fortfarande den stolta arbetarklassen och den har i sin solidaritet bäddat för de som behöver socialt skyddsnät av något slag. Du tillhör fortfarande kollektivet och det ska du vara stolt över och inte se dig som parasit.
          Det är bara borgarklassen som parasiterar och den gillar inte arbetarklassens sammanhållning, vilket ger oss styrka. För borgarklassen finns bara individen, för oss finns bara kollektivet!

          Kram!
          /Skvitt

          Gilla

  3. Såg en ännu större sådan kryssare sist jag var i stan. Kan inte begripa hur man ens vill semestra på en sådan. Man är ju fast där. Det är ju som ett samhälle. Shopping, pooler, etc..etc… Ser ingen som helst tjusning med att häcka där i veckor. Helt sjukt i mitt tycke. Föredrar en liten utter med en utombordare. Dessutom skulle JAG trivas bättre i det sk. nedre skiktet, dvs, jobba. Nja, inte på sådana båtar, hellre på containerbåtar, feederbåtar.. (lastbåtar helt enkelt)

    Gilla

    • Jag håller med dig i allt, utom båtvalet. Det ska vara segelbåt, men behöver inte vara stor. Eller rättare, den SKA inte vara stor. Små båtar – små bekymmer, stora …, precis som med barn. Men nu för tiden är jag för bekväm för båt, tror jag.

      Nedre skiktet, ja vem fan kan trivas bland falskheten hos överheten? Urk, jag äcklas. Och deras värderingar? Spyr! Ingen är mer värd än sina pengar och de ska helst vara ärvda! Storknar!

      Tacka vet jag arbetarklassen!

      Kram!
      /Skvitt

      Gilla

      • Svaret jag kan avge beror helt på hur jag läser dina rader…

        Jag har ändrat uppfattning i vissa frågor som inte var så självklara när jag var yngre. (Personligen skiter jag i arv, dvs. pengar. Jag vill inget ha av de som inte funnits för mig IRL. Pengar är bra i lagom mängd, men ärvda, av okända…vet inte vad jag ska svara. (Blev ju glad när jag hittade en rulle sedlar en gång på marken. 😉
        Ärvda kläder gjorde mig ledsen när jag var yngre, man blev retad i skolan. Numer spelar det ingen som helst roll. Kan man inte hjälpa människor när de lever, så kan det kvitta. Jag har aldrig blivit lycklig av pengar, man kan inte köpa sig LYCKA, inte jag i alla fall (beroende på hur man definierar lycka) Lycka för mig är gemenskap där man kan känna tillit, sådant som är självklart för andra. … Du vet…det man inte kan få, det vill man gärna ha. (blev lite djupt det här svaret)

        Gilla

        • Bara man klarar sig. Mer behövs inte. ”… det man inte kan få, det vill man gärna ha.” Jag har faktiskt aldrig känt det så. Jag har inga stora krav och allt jag vill ha, notera ”vill”, det kan jag få, när det gäller det materiella. Annat är det värre med. Omöjligt till och med. Som min flickvän. Jag vill hon får livet tillbaka, men inga pengar i värden skulle fixa en sån sak 😦

          Kram!
          /Skvitt

          Gilla

    • Jag lade ett bud på henne, men hon var visst inte till salu. 🙂 Konstigt! Jag menar, de borde ju försöka kränga henne till nästan vad som helst. Hon kommer ju inte in under Älvsborgsbron, så vad ska man då ha henne till? 😉

      ”Hundra spänn, mitt sista bud!”, sa jag! Vad fan flinade de åt?

      Kram!
      /Skvitt

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s