Nu vet jag hur de är, allesammans!


Men jag har blivit lite villrådig

 

Påverkad av Sverigedemokraterna och osäker på verkligheten 

Ja, det är väl meningen att man ska påverkas av valkampanjerna så att man röstar rätt nu i septembervalet.

Åkesson har rest land och rike runt och talat, men som oftast har folk inte lyssnat utan demonstrativt vänt honom ryggen. Jag tycker det är fel. Jag har lyssnat intensivt och följt honom i fotspåren från ort till ort och lyssnat för att försöka att förstå.  Så det är ju klart att jag har påverkats av hans fina tal. Och nu har jag förstått att man kan dra långtgående slutsatser om hur människor i olika grupper är utifrån något enstaka fall. Alla muslimer är på sitt sätt! Ja ni vet. Och alla svarta är på sitt sätt, som ni vet om ni har lyssnat på de som vet. Och alla romer är som de är! Ja ni vet!

Nu har jag förstått att alla moderater är ena djävla as som inte ens drar sig för att anklaga helt oskyldiga för att vara tjuvar. I alla fall om de är romer. Fast de är ju faktiskt oärliga hästhandlare och tjuvar! Det vet vi ju alla sedan hundratals år tillbaka. Så är det ju. För att inte tala om judarna! Fråga Hitler. Han visste! Och nu vet vi ju att precis så är också alla moderater! Moderna ”hästhandlare”, som till exempel Carl Bildt, och riktigt skrupelfria as. Särskilt de som kandiderar till Moderaternas provval. Så man kan ju undra hur de är som är etablerade moderater och fått ett slags godkännande. De måste ju vara fullkomligt samvetsbefriade psykopater enligt min teori som bygger på fakta. För så här ligger det till när jag lägger fakta på bordet.

För att kvala in i valet till (… eh, jag förstod inte riktigt, men det hade med Moderatpartiet i Göteborg att göra på något vis) fick en kvinna genomgå ett gesällprov. Vad man ska hitta på avgör man själv efter vad jag har erfarit från säker källa, det vill säga mina egna slutsatser, benfasta tro och fördomsfria övertygelse.

Någon brist på fantasi kan man inte anklaga kvinnan för. Upplägget var glasklart! Så här var det tänkt, det som skulle vara som en slags nollning:

Kvinnan som alltså för ett år sedan kandiderade för Moderaterna gjorde en polisanmälan mot en romsk man vid namn Krasto och som tiggde av förbipasserande som vanligt vid bron nära Bältespännarparken i Göteborg tidigt en eftermiddag. Och i polisens ögon gav hon ett trovärdigt och samlat intryck, när hon berättade för polisen att hon hade blivit av med 7 000 kronor, en iPad, kontokort och körkort, skriver GP. Hon berättade för polisen  att tiggaren tryckte en mugg i bröstet på henne. Det framgår inte om det var höger eller vänster. Sen drog han våldsamt i hennes väska och till slut lyckades hon dra sig loss och springa i väg.

Krasto greps för rånet. Och därmed kunde ju allt slutat lyckligt för vi vet ju hur romer är. Ja, alltså jag vet ju inte av egen erfarenhet, men det finns ju de som vet. Till exempel Sverigedemokrater och en del andra experter på romer.

Romen Krasto

Utredningen sköttes av en perverst nitisk blattelover till polis som ville se hennes kontoutdrag och därefter började ana oråd. Hon sa att hon tog ut sammanlagt 14 000 kronor och använde 7000 kronor till att betala hyran. Resten skulle hon shoppa för, men de pengarna tog tiggaren. Dock hade banken bara registrerat ett uttag på 7000 den dagen.

”Krasto var anhållen i två dagar, på den tredje dagen släpptes han. Han hade begärts häktad, men det blev ingen förhandling. I fredags var han åter en fri man och förundersökningen är nerlagd. Krasto är alltså inte längre misstänkt för brott.” skriver GP (länk som ovan).

Gunilla Lidbom Allander ”åtalas nu för falsklarm och falsk angivelse. Hon åtalas även för urkundsförfalskning. Enligt Göteborgs-Posten har kvinnan inte lämnat partiet”, skriver Svt nyheter. Men eftersom hon inte klarade nollningen så kanske hon utesluts, vad vet jag?

Nu har jag alltså gått i Sverigedemokraternas skola, skulle man kunna säga, efter att ha hört på dem och då vet jag att man ska dra vittgående slutsatser av enskilda händelser och kan därför konstatera att detta är ett mycket typiskt moderat beteende. Det är bara det att polisen har inte resurser att följa upp vad alla moderater gör. Därför är det sällan de åker fast. Mörkertalet är ofattbart stort!

Gunilla Linbom Allander (M) fb

Mer att läsa på metro.

Gunilla Linbom Allander (M) 2

I Sjöbo bor det bara Sverigedemokrater. Det vet ju alla. Och nu vet vi också hur de alla beter sig i Sjöbo. De är också uppfinningsrika och satsar på att kvalificera sig för höga poster i partiet. Det har jag ju förstått. Men det är ju korkat att försöka med snarlika anklagelser när de borde veta från fallet i Göteborg att poliser är blattediggers till och med i det rasistiska Skåne. Hela Skåne är rasistiskt, det vet vi ju. Ja, alltså inte rasistiskt egentligen. Det är bara att de vet bättre än oss andra hur andra människor än vi rättrasiska faktiskt är. De vet hur alla som inte är svenskar är. Så det är ju fel att säga rasister om dem, egentligen.

Så här gör man i Sjöbo och så här gör alla Sverigedemokrater. För man kan ju dra långtgående generella slutsatser från enskilda fall. Det har jag förstått när jag har lyssnat på Jimmie Åkesson. Och han är ju trots allt en aktad riksdagspolitiker, tillika partiledare.

”En man i Sjöbo stal en surfplatta från sin sons dagis och gav den till en tiggare, sen ringde han polisen och anmälde kvinnan för stöld, det misstänker polisen. Brottet ses som ett hatbrott.” / Svt Nyheter

Som ni kanske anar av bilden nedan var det genom pershuvud som jag fick reda på detta.

Anklgad rom 1Vill ni veta vad han skrev så klickar ni här.

Nu blir jag lite villrådig. 

Först får jag veta att moderater står för lag och ordning och så inser jag att de alltid är kriminella. Ja, för om en är det så är ju alla det. Det är rätt och riktigt att generalisera. Det har jag lärt mig av Sverigedemokraterna. Och därför vet jag att alla utlänningar är som de är och romer är inget undantag. Alla romer är ärliga människor, det har jag förstått genom Krasto.

Och alla Sjöbobor är alltså både tjuvar och kriminella hatbrottslingar.  Och eftersom de allesammans är Sverigedemokrater så börjar jag fundera på om inte alla Sverigedemokrater också är kriminella. Därför kan jag dra slutsatsen att 17-åringen i Borås måste vara Sverigedemokrat.  Han stal från en tiggare. Beviset för detta är ju att Sverigedemokrater döms så ofta för brott, trots att polisen har så små resurser att de bara hinner med att beta av toppen på isberget. Läs mer om det här.

Jo, jag blir villrådig. Ska jag tro på Sverigedemokrater. Alla är ju kriminella!

Ska jag verkligen rösta på dem, fast de vet hur allt ligger till och fast det är så lätt att veta det bara man förstår att generalisera? Hur ska jag göra? Är det någon som har ett råd?

Skvitts, en visa för rättvisa


Min gamla blogg

 

Den finns kvar, men jag har ingen access till den

Någon såg till att jag blev av med den. WordPress stängde av mig, men tog inte ned den. Men den kommer att tas ned. Det är jag helt säker på. Precis det har drabbat andra bloggare. Först förlorad åtkomst, sen tas de bort från nätet. Nätet är helt enkelt ingen trygg plats för det skrivna ordet.

Men än så länge kan man läsa Skvitts, en visa för rättvisa.

Här kommer en bearbetad och skevad bild från Skvitts om FAS 3, som jag skrev en hel del om.

Skvitts-FAS3Det var knappast en bild som retade gallfeber på etablissemanget. Det var nog inte den som ledde till att jag miste åtkomsten. Men andra bilder var kanske mera förargelseväckande i etablissemangets ögon. I deras press sätts inget under lupp. Den undersökande journalistiken tassar på tå och undersöker bara det som inte kan hota makthavarna i samhället. Snällt ställer journalisterna sina frågor och tackar för svaret utan några besvärande ifrågasättanden. Lite tuffare var de faktiskt för 35 år sedan. Men sen blev det allt mer sällsynt. Och idag handlar löpsedlarnas svarta rubriker om helt annat än maktens missbruk. Föraktet mot läsekretsen är total.

Löpsedlar

Det ekonomiska system som skapar samhällets orättvisor talar man inte ens om. Det är totalt bannlyst. Men på Skvitts skrev jag en hel del om det. Kanske det var därför jag förlorade min åtkomst till bloggen. Och varje dag jag ser att den finns kvar så blir jag faktiskt lite förvånad. Därför tror jag att det var andra krafter än den ekonomiska makten som stoppade mig. Kanske ungmoderaterna eller nazisterna. Vad vet jag.

Här kommer en annan bild från Skvitts.

Kapitalism 1Den väckte kanske viss förargelse. Den avslöjar ju faktiskt vem som göder vem. För inte är det så att det är företagarna som göder de anställda. Det är ju tvärt om. Alla borde ju inse att en företagares rikedom kommer från de han har anställda. Det är de som jobbar ihop vinsten åt honom och sen får de lite betalt för besväret. Annars överlever de ju inte och kan inte bilda familj, skaffa barn och producera mera arbetskraft. Det kan ju inte vara så svårt att förstå.

Men det är inte meningen att en arbetare ska förstå sådana saker. Det tjänar ingen företagare på. Då kan ju arbetarna börja ifrågasätta hela detta system.

Och för att göra det lite svårare att förstå hur saker och ting ligger till så har företagarna, eller rättare sagt, hela borgarklassen som sådan, etablerat ett språk som förvillar. En företagare kallas därför för en arbetsgivare. Och en arbetare kallas för arbetstagare. Men  vem ger och vem tar egentlige? Är det inte tvärt om, när allt kommer omkring?

Du, min läsare, är nog en sådan där ”arbetstagare”. Men när du går till jobbet är det för att få betalt för den tid du är där. Det är därför företaget håller koll på din arbetstid. Ofta används stämpelur för den saken.  Tiden är viktig! Det är den du får betalt för. Men du får inte betalt för det värde du skapar åt företaget när du är där! Och just därför vill den så kallade arbetsgivaren att du jobbar intensivt på din arbetstid. Tempot ska vara högt. Jobbar du vid ett löpande band är det bara att hålla takten och går det så skruvas den upp! Det var väldigt populärt med tidtagare förr och om det är så även i dag kanske du, min käre läsare, kan svara på.

Du ska alltså vara lönsam, lille vän, annars får du gå. Det är ju lönsamheten som räknas i varje kvartalsrapport. Och lönsamheten består i att du producerar ett värde som är större än din lönekostnad. Resultatet av ditt arbete får du inte ta hem när du går. Det tar företagaren hand om och du får betalt för den tid du har offrat åt företagaren, så vem är arbetstagare egentligen? Och vem är arbetsgivaren? Vem gav bort arbetets värde? Vem skapade värdet egentligen? Det ska du helst inte veta!

Det är så det fungerar! Kanske det blir tydligare med en bild.

Mervärde

Många tycks tro att det är omöjligt att det ska fungera på något annat sätt. Många säger ”Ja, men om det inte fanns några arbetsgivare, vilka skulle då ge oss jobb?”

Är det ingen som kan tänka sig att alla företagen skulle kunna ägas gemensamt? Som hemma fast i större skala. Hemma utför man också arbete, men man är inte anställd där. Ändå städar man, diskar, lagar mat och tvättar. Man gör det åt sig själv. Bara de rika har råd med pigor som sköter sådana saker och vår regering som gynnar dessa rika har därför hittat på ett pigbidrag och kallar det för RUT-avdrag. Det bidraget betalas av alla som själva inte har råd med pigor.  Men förr fick överklassen stå för hela kostnaden, som bekant.

Denna överklass, borgerskapet, gör allt för att vi inte ska fatta sammanhangen. Därför heter det RUT-avdrag och inte pig-bidrag. Därigenom blir det ju också möjligt för Reinfeldt att tala om att vi ska bort från bidragsberoendet när de som verkligen behöver bidrag snuvas på dem medan de som verkligen inte har något sådant behov får bidrag i form av skattelättnader för konsumtion av tjänster såsom RUT och ROT. Reinfeldts politik gynnar bara denna överklass som konsumerar bidrag och vårt arbetes frukter.

Det finns en motsättning som aldrig kan avskaffas. Det är motsättningen mellan köpare och säljare. Där finns bara ett gemensamt intresse, att det ska bli affär. Att köparen får sitt och säljaren får sitt. Men där upphör allt vad gemensamt intresse heter. Säg att det handlar om en begagnad bil. Det blir lite lättare att se motsättningen då. Som köpare vill du den ska kosta så lite som möjligt och vara så bra som den bara kan bli. Men säljaren vill ha ut maximalt även med alla dolda fel.

Men det finns andra köp också. Och andra försäljningar.

Nu antar jag igen att du, min käre läsare, är en sådan där ”arbetstagare”. Men egentligen är du ju en säljare. Du säljer din tid och ditt kunnande. Och du får betalt av den som köper detta av dig. Ni har bara ett gemensamt intresse. Att det ska bli affär. Köparen vill att du ska kosta så lite som möjligt, men jobba så mycket du bara kan. Ni lever på helt olika sätt. Försörjer er på olika sätt. Den ene på  att sälja och den andre på att köpa. Den ene äger produktionsmedlen, maskinerna och hela företaget. Det är köparen. Den andre äger inget sådant och måste sälja vad den har. Det är alltså förmodligen du, min käre läsare, som säljer arbetstiden. Sådan egendom som maskiner, företag och kapital har du inte och därför säljer du din tid. Du är ju inte kapitalist. Och hör alltså inte till borgarklassen. Du hör till arbetarklassen, faktiskt även om du är tjänsteman på hög nivå. Men sånt där ska du inte begripa!

Du ska inte begripa klassbegrepp som förklarar din roll i samhället. Borgarklassen vill inte det för du kan ju börja ifrågasätta! Därför har borgarlassen ersatt ett förklarande klassbegrepp med ett fördunklande klassbegrepp. Och enligt det klassbegreppet hör du till underklassen om du står vid det löpande bandet, men om du är en tjänsteman så hör du till medelklassen. Företagsägaren, den som är kapitalist, tillhör överklassen. Ja, till och med den högste chefen, som bara säljer sin tid på precis samma sätt som du, fast till ett mycket högre pris, han hör också till överklassen. På så vis trollar borgarklassen bort det uppenbara att det råder en motsättning mellan köpare och säljare. Alla blir på något sätt klasslösa medspelare i en diffus samhällsorganisation utan egentliga motsättningar. De är dolda! Man låtsas inte om att de finns. Var och en är sin egen lyckas smed och har man det knapert så är det ens eget fel. Fatta inte sammanhangen ty det hotar de som har allt inflytande i samhället och lever på andras arbete. Jag talar om kapitalisterna och samhället är det kapitalistiska samhället, så klart.

Men har vi något annat val?

Dån i kraternDet kanske var sådana här tankegångar som gjorde att jag fråntogs åtkomsten till min blogg. Konstigt bara att den fortfarande ligger kvar, men just därför blir jag inte så konspiratorisk att jag hemfaller till misstankar om att det är staten som ligger bakom.

Nu borde jag ju egentligen skriva om kommunism, vad det är. Men då blir det alldeles för långt.

Vad det inte är blir kortare att skriva. Det är alltså inte detsamma som Sovjetunionen och inte detsamma som förtryck och diktatur. Det som skedde i Sovjetunionen skedde där och där försökte man skapa kommunism och gjorde misstag. Där rådde repression, precis som i väst, men väst fokuseras det aldrig på. Istället talas det om kommunismens offer. Man borde snarare säga Sovjetunionens offer. Och man borde samtidigt tala om kapitalismens offer. Och det rättfärdigar inte Sovjetunionen att kapitalismens offer är fler, men det ger lite proportioner.

Så låt oss se på kapitalismens offer som aldrig kallas för vad det faktiskt är, alltså just kapitalismens offer. Låt mig börja här: de båda världskrigen är resultatet av kapitalismen, inte av diverse personer och regeringar i första hand. Det vill inte kapitalisterna, borgarklassen, kännas vid. Det är politiker som får klä skott för krigen. Det är därför de har sina löner och privilegier. Men också inte sällan egna ekonomiska intressen.

Kapitalismens framväxt var brutal mot arbetarklassen innan den hade lyckats genomdriva ordentlig lagstiftning. Det var en del av den så kallade klasskampen. Den pågår än i dag, men man hör ofta borgare säga att det varken finns klasser eller klasskamp längre. Det sista kan ibland kännas övertygande, men då glömmer man bort borgarklassens klasskamp. Den pågår fullt öppet framför våra ögon (och ändå många, de politiskt ointresserade och omedvetna, som inte ser den!) när Reinfeldt driver den, i övrigt sker det i det fördolda.

Kapitalismens framgångssaga, initialt, handlade om slavhandel och slavekonomi, vilket borgarklassen inte vill kännas vid. De flesta av Göteborgs berömdaste familjer(de som ”byggde Göteborg”) tjänade sina förmögenheter på ett eller annat sätt beroende av slavar. I Göteborg hade borgarklassen nämligen sina affärer västerut i större utsträckning än på ostkusten. Men det där var redan då skämmigt och i dag finns nästan ingen offentlig dokumentation om saken. Man vill inte rota i det!

Kapitalismen fick också näring genom kolonier och kolonialkrig runt om i världen, vilket borgarklassen inte heller vill kännas vid. Skulden läggs på länderna, regeringarna och politiker, inte på kapitalismen! Och denna kapitalism bygger på rovdrift än i dag, vilket man inte heller vill kännas vid. Och offer skördas! Varje dag! Kapitalister tjänar miljarder och åter miljarder på de krig som aldrig tycks upphöra och på vapentillverkning, -försäljning och -export, vilket man mest är tyst om. Alltså tyst om att det är lönsamt. Däremot framhålls denna dödsbringande verksamhet som något bra för sysselsättningen, freden och demokratin i världen (!) och längre än så skall vi inte tillåtas tänka. Särskilt inte när produkterna ska skattefinansieras (mer JAS till försvaret, pengar till Wallenberg och skatter till folket!).

Kapitalister tjänar förmögenheter på svältlöner i den mindre utvecklade delen av världen. Och på avsaknad av arbetarskydd. Dödsoffer och skador är legio, men ersättningen uteblir oftast. Det vill man inte heller kännas vid. Och här hemma har vi de så kallade riskkapitalisterna som helt utan risk lever på skatter, driver olika företag för skattemedel och för sedan skatterna i ”förädlad form” som vinster, till skatteparadis. Kanske för att sedan återinvestera dem i vapenindustrin som är så lukrativ. Kanske för att påverka regeringar att starta krig. Den ekonomiska väven är svår att tränga igenom och få överblick över, men i slutänden skördas liv och genererar vinst.

Man kan hålla på nästan i det oändliga att räkna upp exempel på kapitalismens offer, men bara man skulle summera offren för kapitalismen under tiden då Sovjetunionen existerade så räcker det för att Sovjettidens offer till antalet skulle förblekna. Det är inget försvar för Sovjet, men det kan ju vara på sin plats att nämna någon gång i alla fall. Till exempel alla ryssar som dog under andra världskriget. Fler än alla andra tillsammans. De ska inte i första hand lastas på Hitlers syndaregister, ej heller på Stalins, utan på kapitalismens konto. Om rätt ska vara rätt och om borgerskapet ska ta sin del i statistiken över människooffer. Men som vanligt dribblar borgarklassen med sanning och statistik och lägger ut sina dimridåer.

Men min blogg stoppades nog av enskilda personer, dock sannolikt personer med vurm för kapitalism i dess olika former. Kanske fascistisk form. Kanske i nazistisk.

Tack, min kära läsare att du höll ut ända hit. Men det var för din skull jag faktiskt tog mig tid att skriva. 

Om du vill veta hur ett samhälle faktiskt skulle kunna se ut så kan du ju klicka här och läsa min text om ett samhälle som bygger på gemenskap istället för konkurrens.

Vill du fördjupa dig kan jag rekommendera ett klick här  och här.