Jag gillar inte invandrare!

Det enda som håller!

 

Det är svårt att argumentera emot det

Gillar man inte, så gör man ju inte det. Och just därför är det just det som är svårast att säga emot. Men faktum är att rasister, nazister, Sverigedemokrater och alla andra liknande inkrökta individer sällan lutar sig åt detta nästan helt vattentäta argument. Istället för de fram all annan rekvisita för att motivera ett stopp för invandring och helst en utvisning av alla som inte anses vara svenskar. Man kan ju undra, för i grund och botten är det ju detta det handlar om, att inte gilla invandrare. Allt det andra, det jag kallar rekvisita, är just inget annat än en rekvisita för att ge sken av att det handlar om andra saker än just ett ogillande. Man försöker göra sitt ogillande sakligt underbyggt, så att säga. Och just dessa ”sakligheter” är mycket lättare att bemöta. Många är ju direkt lögnaktiga.

 

Vem är svensk?

Den första frågan är förvisso vem som är svensk. Inte alla härstammar i rakt nedstigande led från Hedenhös. Så frågan är i hur många generationer en svensk måste ha varit svensk för att räknas som svensk. Är det tre, fem eller tio generationer det handlar om? Är Jimmie Åkesson svensk? Han kommer ju från ett landskap som avträddes till Sverige för inte så förtvivlat länge sedan, Blekinge.  Vid freden i Roskilde 1658 blev Blekinge en del av Sverige. Svenskheten är alltså ganska problematisk.

 

”Jag gillar inte invandrare!”

Har man en sådan inställning så lär det vara svårt att lära känna någon med utländsk bakgrund. Hur kan man då veta att man inte gillar invandrare? Mer än så behöver ju inte sägas. Eller:

”Jag gillar inte lutfisk!”

”Jasså, har du smakat?”

”Nej!”

”Hur vet du då att du inte gillar lutfisk?”

”Det ser så äckligt ut!”

(Till Varghjärtas inlägg)

Inavel är aldrig bra.

 

Ledarna och politiken

De som driver denna fientliga propaganda mot invandrare driver liknande kampanjer mot andra grupper, såsom till exempel sexuella minoriteter. Självklart har de ett syfte med det, ett mål. Men det målet vill de aldrig göra klart för andra vilket det är. Det får man lista sig till. Och för att det inte ska bli en ren gissning så måste man utgå ifrån hur deras politiska helhetssyn ser ut. Då blir det mycket enklare.

Rasister, nazister, Sverigedemokrater, fascister och alla med motsvarande inställning hör nära samman på den yttersta högerkanten. Där finns en elitistisk samhällssyn med ett behov av starka ledare och svagare som leds och skall ledas, samt styras utan opposition och ifrågasättande. Frihet och demokratiska rättigheter ingår inte i ideologin. Det är tvång och lydnad som gäller. Och det finns ett alldeles särskilt skäl till det.

De här ideologierna på den yttersta högerkanten är borgerliga ideologier i sin mest extrema form. De står för kapitalets intressen och såldes är det kapitalisternas makt som de vill stärka så mycket det går. Det är målet med deras politik. Får de som de vill är det adjö med strejkrätten, arbetarskyddet och allt annat som arbetarna genom en ihärdig vänsterpolitik har byggt upp under hundra år av klasskamp.

 

Sympatisörerna

De som faller för den här politiken är huvudsakligen obildade och lågt utbildade personer ur arbetarleden. De är politiskt omedvetna. De är lågavlönade eller arbetslösa. De har inga större ambitioner och de känner sig frustrerade i sin vardag, inte minst på grund av dålig ekonomi, dåliga bostäder och en torftig vardag. Inte sällan förekommer en mer eller mindre illa dold alkoholism. De söker orsaker till sitt elände utanför sig själva. Det är någons fel att de har det som de har det, men det är inte deras eget fel. Alltså blir de lätta offer för enkla förklaringar och detta utnyttjas av extremhögern.

 

Härska genom att  söndra

Det är här invandrarfientligheten kommer in. För kapitalismen finns inget bättre än en arbetarklass som är splittrad. Istället för en enad arbetarklass som reser sina krav gemensamt mot kapitalisterna driver extremhögern arbetare mot arbetare, genom att ställa invandrare mot svenskar fast alla arbetare oavsett ursprung har samma gemensamma intressen. I samhällen där det inte funnits särskilt många invandrare har högerextremisterna hitta andra grupper att ställa mot varandra och att hata. Det har varit judar och romer mot ”arier” och kristna mot katoliker, för att ta ett par exempel.

 

Retorik

Med god talekonst kan man komma långt. Då kan mer begåvade människor lockas till sympatier. Richard Johannes Jomshof är en av dessa begåvade och sluga personer med god retorisk förmåga. Han är riksdagsledamot  för Sverigedemokraterna sedan 2012 och ordinarie ledamot i partistyrelsen, samt sitter i verkställande utskottet och ansvarig för informationsfrågor.

När Göran Brante, lektor i pedagogiskt arbete, Göteborgs universitet, och Maria Wiberg, lärare i samhällskunskap och psykologi, skrev en artikel i SvD om det problematiska med att Sverigedemokrater arbetar i skolan och förskolan, svarade Richard Jomshof några dagar senare i ett eget inlägg. Och visst låter det övertygande. Jag citerar några rader:

”Vi har i dag en samling lagar som sätter tydliga gränser inom vilka landets medborgare tillåts agera. Dessa lagar ska inte minst säkerställa att alla medborgare garanteras samma rättigheter. Ingen har rätt att sätta sig över dessa lagar. Trots det har vi alltför ofta kunnat se hur företrädare för olika fackförbund, organisationer och politiska partier försökt göra just detta.

Denna gång är det de båda debattörerna Göran Brante och Maria Wiberg (27/9) som förespråkar inskränkningar i de grundlagsskyddade rättigheterna när de mer eller mindre hävdar att den som sympatiserar med Sverigedemokraterna inte kan arbeta i den svenska skolan.” 

Notera: ”Vi har lagar men trots det sätter sig vissa över dem.” Skickligt! Det är väl ingen som vill att någon sätter sig över lagen. Redan i inledningen får han läsaren på sin sida! Därefter fortsätter han: ”Tongångar av detta slag är dock inget nytt. Tidigare har vi exempelvis kunnat höra andra framföra att sverigedemokrater inte ska få arbeta i den svenska vården, eller att den offentliga sektorn ska sluta köpa tjänster av privata företag som drivs av sverigedemokrater. Den med ”fel” åsikter ska hängas ut, bespottas och vägras möjlighet till försörjning. Följden har blivit att många svenskar skrämts till tystnad, även i den svenska lärarkåren.”

Det är också skickligt! Ordet ”tongångar” har en negativ klang. Han fortsätter med att ta på sig offerkoftan. Sverigedemokrater mobbas för att de har ”fel” åsikter. Och därför har ”svenskar” skrämts till tystnad. Observera att han inte skriver att Sverigedemokrater har skrämts till tystnad utan tydligen gäller det svenskar över lag oavsett politisk ”åsikt”. Alla svenskar kan alltså tillhöra gruppen av rädda individer. Och alla svenskar kan identifiera sig med gruppen ”alla svenskar”. Det är god retorik, men givetvis otroligt lömsk.

”Som utbildad SO-lärare och aktiv sverigedemokrat har jag själv erfarenhet av vad det innebär i praktiken när den antidemokratiska agenda som Göran Brante och Maria Wiberg förespråkar tillåts genomsyra och förpesta svensk skola. Trots att jag aldrig någonsin blivit kritiserad för min undervisning och trots att jag ofta fått höra att jag är en mycket bra och objektiv lärare, har jag avskedats från lärarjobb. Inte för att jag har begått något fel utan för att jag har fel partibok.”

Observera att han väljer att tala utifrån egen erfarenhet. Den kan vi ju inte ifrågasätta. Och enligt denna erfarenhet har han trots att han, enligt eget påstående, har ansetts vara en mycket bra och objektiv lärare så har han avskedats på grund av fel partibok. Ordet ”partibok” kan lätt föra tankarna till Sovjetunionen och det är säkert också meningen. Enligt nästan allas uppfattning rådde där ju en ”antidemokratisk agenda”! Och Sverige är alltså inte ett dugg bättre. Det är tjusigt. Läsaren börjar ”inse” att han har ”helt rätt”.

Därefter citerar han läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, sid 8. Det ger ju eftertryck till vad han har skrivit så här långt! Den som läst det citatet är i allmänhet helt såld och övertygad säger till sig själv: ”så här får det ju inte gå till. Man kan ju inte avskeda en lärare i ett demokratiskt samhälle för sina åsikters skull och i strid med läroplanen!” Det är god retorik. Mycket övertygande! Så låt oss se vad läroplanen säger.

”Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den ska framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana. Undervisningen ska vara saklig och allsidig. Alla föräldrar ska med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.”

Efter detta citat avrundar Richard Jomshof sitt inlägg med att kommentera läroplanen.

”Ett sådant förhållningssätt förutsätter naturligtvis att hela skolan genomsyras av ett demokratiskt förhållnings- och arbetssätt. Inte bara för skolans elever utan även för dess personal. För mig är det hela därför mycket enkelt; om någon ska vägras arbete eller rentav sägas upp från sitt arbete i svensk skola, ska det vara för att ett allvarligt fel eller brott har begåtts och inte för att personen i fråga hyser en för tillfället ‘felaktig’ politisk åsikt.”

 

Vad är felet med hans argumentation?

Richard Jomshof hade kanske inte nått sin höga post i Sverigedemokraterna utan denna begåvning och skicklighet i retorik. Allt låter ju så övertygande. Men det är argument som för tanken till den lille bråkstaken som försvara sig för läraren: ”Jag kastade sten på honom för sen slog han mig!” Det är just för att ”Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram.” som sådana som betonar olikhet inte kan arbeta i skolan. Deras inställning till olikheter främjar inte att ”Undervisningen ska vara saklig och allsidig.”. Och Alla föräldrar ska med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.”  Den förälder som inte ser svensk ut har säkert barn som inte heller ser svenska ut. De kan inte förvänta sig att deras barn blir lika behandlade av en som inte gillar invandrare. Även om en sådan lärare vinnlägger sig om att inte särbehandla och diskriminera kan man inte garantera att en omedveten diskriminering sker. Och det visar sig då med all sannolikhet i sämre betyg. Så enkelt är det. Men det är lätt att falla för bra retorik. Då är det inte konstigt att lågutbildade lätt låter sig övertygas även av rena lögner, vilket är en av SD:s specialiteter. Några av dem kan ni läsa genom att klicka på länken längst ned i inlägget.

Richard Jomshofs inlägg.

Slutorden i forskaren Göran Brantes och läraren Maria Wibergs inlägg, vilket alltså var det som Richard Jomshof bemötte, citeras här:

”Kan en sverigedemokrat arbeta inom svensk skola? Tänker, eller ens kan, vederbörande kompromissa vad gäller läroplanernas direktiv och därmed låta sina värderingar stå tillbaka under arbetstid? Eller tänker hen gå emot de direktiv som gäller för den svenska skolan?

Det är frågor som blir allt mer relevanta med hänsyn till att främlingsfientlighet normaliseras allt mer. Vad är skolans uppgift i relation till denna utveckling? Enligt skolans läroplan är slutsatsen relativt enkel; skolpersonal ska arbeta mot denna utveckling av främlingsfientlighet som vi ser i dag.” 

 

Till sist:

Kan en Sverigedemokrat sitta i Migrationsdomstolen?

Hör rasism hemma i vårt land?

Hur långt ut på högerkanten ska Sverige gå och förlorar vi inte Sverige om vi förlorar vår tolerans?

Vill vi ha fascister till makten?

---

Stackars Sverige (del 1 av 4) (sist i varje inlägg finns länk till övriga delar).