En hundraårig annons


OBSERVERA!

RESANDE som ämnar fara över Atlanten påminns om att krigstillstånd råder …

Det var en varning till alla resenärer som annonserades ut i ett stort antal tidningar 22 april 1915. Alltså för exakt hundra år sedan.

När artonhundratalet led mot sitt slut pågick en kamp mellan de största sjöfartsnationerna om vilka som snabbast kunde korsa Atlanten. Och 1897 förlorade Storbritannien det så ärofulla Atlantens Blå Band till Tyskland när s/s Kaiser Wilhelm der Grosse slog nytt hastighetsrekord. I nationalismens tidevarv kunde detta inte gå för sig, ansåg engelsmännen och den brittiska regeringen ställde upp med finansiering av två toppmoderna fartyg åt det brittiska rederiet Cunard Line, Lusitania och Mauretania. 

Redan när de byggdes fanns också en baktanke att fartygen skulle kunna användas i händelse av krig. De skulle både kunna transportera trupper och krigsmateriel i hastigheter om ca 26 knop.

Då Lusitania sjösattes 1907  var hon sin tids största fartyg och Atlantens drottning, med enastående lyx, trådlös telegraf, elektriskt ljus och elektriska hissar. Till och med tredje klass hade bättre komfort än vad som var vanligt. På jungfruturen rådde dimma och hon tvingades gå för lägre fart än vad som var möjligt. Men redan på andra resan, som tog fyra dagar, nitton timmar och femtiotre minuter knep hon Atlantens Blå Band till Storbritannien från tyskarna och behöll det i tjugotvå år.

7 maj 1915

Skeppet var byggt med tanke på säkerhet. Det skyddades från eventuella attacker genom att kolboxarna hade placerats längs sidorna. Tolv vattentäta avdelningar kunde stängas med hydraulik och hon hade dubbelbotten indelad i separata vattentäta celler. När hon stävade ut från New Yorks hamn med destination Liverpool pågick första världskriget och tyskarna bedrev intensiv jakt på alla fartyg som forslade förnödenheter till Storbritannien och deras allierade, främst genom ubåtsattacker.

Passagerare och besättning var medvetna om riskerna. Tyskarna hade varnat med annonser i internationell press. Men ett så snabbt fartyg som Lusitania kunde ingen ubåt hinna ikapp. Och det fanns livbåtar för samtliga ombord, vilket inte var vanligt vid denna tid. Och ingen kunde tro att ett obeväpnat civilt skepp skulle angripas även om man skulle färdas i farliga farvatten i en orolig tid. Folk kände sig trygga.

Skräckscenerna som utspelade sig direkt efter 14:10 kan knappast beskrivas. En ubåt hade legat på lur. Två tyska torpeder från U-20 slog in midskepps och förorsakade en stor explosion. Den kan ha berott på att koldam exploderade, ångpannorna exploderade eller att omkring fyra miljoner patroner exploderade. Fartyget fick genast slagsida, vilket fick livbåtarna att krångla och endast sex av de fyrtioåtta kom i sjön som de skulle. 761 personer kunde räddas, men 1198 omkom när hon gick till botten på bara arton minuter utanför Old Head of Kingsdale söder om den irländska kusten.

Lusitania

Det blev ett ramaskri över det inträffade. Storbritannien och USA hävdade att fartyget var civilt och attacken ett krigsbrott. Tyskarna sa att det var ett legitimt mål eftersom det ingick i den brittiska flottan och var lastad med krigsmateriel, vilket faktiskt var sant. 188 amerikaner hade bokat biljetter och från engelskt håll förväntade man sig att USA därför skulle ansluta sig till kriget på britternas sida. Men Woodrow Wilson nöjde sig med en protest till Tyskland för brott mot internationell rätt. De besvikna britterna hånade honom för sin feghet och kallade en granat som inte exploderade för en wilson.

Sänkningen av Lusitania bidrog dock i viss mån till att USA förklarade Tyskland krig 6 april 1917. Storbritanniens marinminister, Winston Churchill, hade sagt att det vore bra om tyskarna sänkte ett skepp med amerikanska medborgare så att USA gick med i kriget. Det har föranlett spekulationer om att Lusitania offrades för att få med USA i kriget. Sanningen lär väl aldrig komma fram, men om det var så då var Lusitania, en av havets drottningar, ett väl valt offer .

Vad kan vi lära oss av detta?

Jo, det är inte alltid det hjälper med varningar.

Till exempel varnar klimatforskare allt mer om ett skenande växthusklimat. Men många regenereringar tar inte hotet på allvar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s