Siffror på vad alla vet

En bekräftelse

 

det vill vi ju helst ha, trots allt

Ja, så vi inte behöver tvivla på det vi faktiskt ser med egna ögon. I vart fall om man umgås med vanligt folk och ser hur många måste tänka sig för innan de tar på sig en utgift. Det må vara hänt att den så kallade övre medelklassen aldrig märker något. De har ju istället bara fått det mycket bättre, särskilt under Alliansens år i regeringsställning. Om de bara umgås sinsemellan ser de inte eländet. Om de behöver vända på slantarna har de bara blåst på lite för mycket, villa, dubbla bilar i garaget, stor lyxbåt, ständigt nya märkeskläder och kanske en äkta päls eller två till gala-aftonen och shoppingsemester i Dubai. Allt ska betalas med dyra lån, visserligen skattesubventionerade av låginkomsttagarna, men ändå. Alla kan ju leva över sina tillgångar. Men de rika rår ju i alla fall för det. Dem är det inte synd om. Men det finns andra.

Jag tänker på alla de som bara har blivit fler och fler av att Alliansen styrde. De som lever över sina tillgångar bara för att de ska köpa mat och kläder efter att hyran är betald. Jag känner sådana. De blir fler!

En stor grupp av dessa som blir fler är pensionärer. Jag kan ta ett exempel ur min egen bekantskapskrets. När han skulle pensioneras bytte han till en billigare lägenhet. Redan efter ett par månader hade redan kommit efter med hyran. Han lånade av en vän för att inte bli vräkt. Nu ska han flytta igen. Men den där vännen kommer att få vänta i flera år för att få igen pengarna, en hundring i månaden tills allt är betalt. Om inget kommer emellan, förstås. Går det riktigt illa så blir han inte så gammal att han hinner betala tillbaka. Han har ju inte råd alla gånger att lösa ut sina livsviktiga mediciner.

Detta Sverige är ett Sverige i social nedrustning á la nyliberala omhuldade principer för en ”god” samhällsekonomi där de fattiga blir fattigare och de rika inte längre vet var de ska göra av alla sina pengar. Den utvecklingen inledde Socialdemokratin och sen kom Alliansen och tryckte gasen i botten för att accelerera utvecklingen, alltså avvecklingen av välfärden.

”Dramatiskt ökad fattigdom bland sjuka och arbetslösa”, skriver ARBETET och sätter siffror på det som vi alla har sett med egna ögon, vi som inte bor på gräddhyllan.