Läste ni?

Ja, alltså förra inlägget

 

Klickade ni på länken i så fall?

Om inte så fick ni ju inte veta orsaken till detta humoristiska inlägg. Om det nu är så humoristiskt. Humor är ju inget att skratta åt. Det här visar ju bara hur världen har blivit. Ingen respekt för de äldre.

Men snart ska jag återgå till ”mina djävligt tråkiga politiskt extremistiska kommunistiska åsikter och inlägg. Var lugna för det!” som jag skrev i ett tidigare inlägg.

 

 

Orsaken

Ja

 

Orsaken till dessa humoristiska inlägg

de finner ni här.

Men här kommer en till:

Utrensning

Bort!

Jag tar bort gamla mail.

En del har blivit kvar bara för att de är roliga. Nu ska de bort, men jag vill ha dem kvar ändå. Så jag lägger dem här på min blogg istället.

Fler finns i förra inlägget.

Nej jag har inget emot bögar, om nu någon trodde det. Tvärt om! Ju fler dess bättre.

Ja, alltså, de konkurrerar ju inte med mig.

Och då drar jag den slutsatsen att de här hatmänniskorna som gärna knackar bög, de är väl också bögar, fast de inte vill erkänna det ens för sig själva.

Att rensa mailboxen

Det finns ju pärlor

Så jag vill inte undanhålla er dem

Och sen kan jag rensa boxen och ändå ha dem kvar. Så håll till godo och skratta gott.

Nej, Skvitts blogg är inte hackad! Jag kommer snart tillbaka med mina djävligt tråkiga politiskt extremistiska kommunistiska åsikter och inlägg. Var lugna för det! Ni vet sådana som den här bilden nedan, där jag protesterar mot Saudiarabiens kvinnoförtryck. Och bilden om Åkesson: Eller den om Reinfeldt, som jag ursprungligen gjorde till bloggen Skvitts, vilken jag förlorade access till efter att någon hade misstyckt. Censur är ju högerkrafternas vapen. Men bloggen finns kvar.   Och Israel:

---

Bonus:

10 years ago the USA had Steve Jobs, Bob Hope and Johnny Cash ….
Now they have no Jobs, no Hope and no Cash.

 

Snudd på ren verklighet

Det var tre kannibaler

 

De sökte jobb på en fabrik.

Deras chef sa till dem några varnande allvarsord: ”Okej, så här är det, jag vill INTE veta av att ni äter upp nån kollega, kund eller nån över huvud taget! Förstått?”

Kannibalerna nickade och lovade att inte äta upp nån.

Tiden gick. Dagar blev till veckor och veckor till månader gick, allt var frid och fröjd. Men plötsligt kom deras chef, stormade fram till kannibalerna och skrek: ”Var är städerskan? Har ni ätit upp städerskan?”

Kannibalerna tittade på varandra och sa: ”Nä, nä! Vi lovar! Vi har inte rört henne!”

Chefen gick ursinnigt därifrån, fullt övertygad om att de ljög och att städerskan var uppäten. När han var utom hör- och synhåll viskade kannibalhövdingen till de andra och sa: ”Okej, vi har den senaste tiden ätit två mellanchefer, tre projektledare, en administratör och en personalchef utan att nån märkt det. Men vem fan var tvungen att käka städerskan?”