Ett snack med polisen


Hur korkad får man vara?

 

Den frågan har jag ställt mig många gånger

Det är handlar om polisen. En inte alla gånger begåvad yrkesgrupp. Låt mig berätta en episod.

Jag minns en situation för säkert trettio år sedan. Det var fram på nattkröken och jag var på väg hem från krogen. Lätt påstruken, så klart.

Jag gick genom Nordstan för att ta bussen. Då kom det fram en snubbe som ville sälja amfetamin till mig. Det har jag aldrig velat ha. Jag är helt emot narkotika och direkt lack på knarklangare. Den här ville väl bara sälja för att finansiera sitt eget bruk, så jag kan ju ha en viss förståelse. Men trots det så ville jag att han åkte fast.

Trots mitt tillstånd, eller kanske just därför, så kom jag på en ganska smart idé, i mina ögon i alla fall. Så jag frågade vad han skulle ha. Det var femhundra kronor.
”Vänta här så ska jag se om jag kan få låna av en kompis som är inne på Murveln! Det fixar sig helt säkert.”
Och killen stod kvar medan jag gick till Murveln. Det är en krog som funnits inne i Nordstan sedan länge och nu precis har stängt för att de inte fick sitt hyreskontrakt förlängt.

Murveln

Jag blev stoppad av deras vakter för att jag var berusad, men jag sa till dem att jag bara ville låna deras telefon för att ringa till polisen. De hade nämligen en riktig telefonkiosk (sic!) alldeles innanför entrén! ”Ja men du kan ju snacka med poliserna direkt, de är på väg hitåt. De kommer där borta., vilket jag inte hade sett.

Så när poliserna kom fram till Murveln så berättad jag om langaren som stod runt hörnet och därför inte såg att jag pratade med polisen. Och jag sa till poliserna hur det låg till och vad jag hade sagt till langaren. Alltså:”Runt hörnet står en knarklangare som vill sälja amfetamin till mig. Jag kan gå bort till honom och låtsas vilja köpa och då kan ni gripa honom.”

Vad hände då?
Jo, polisen sa till mig ”Kom tillbaka i morgon när du är nykter!”
Så djävla korkat. Trodde poliserna att knarklangaren skulle vara kvar till nästa dag?

Jag tar mig för pannan! Och tror ni detta är det enda tillfället som jag har förvånats av polisers mentala handikapp så tar ni totalt fel.

Advertisements

14 thoughts on “Ett snack med polisen

  1. Ping: Här har polisen brustit – eaqhan

  2. Ping: POLISEN – en tvivelaktig kår – eaqhan

  3. Det där förstår jag precis hur det hände. I det där läget var poliserna slöa nog att bara bry sej om dej och din , än att haffa en langare. Det är sånt som skrämmer.

    Undrar vad de hade gjort åt situationen om du hade varit spik nykter !? Säkert ingenting då heller. Det är min kvalificerade gissning.

    Kao

    Gilla

    • Ja, man kan ju spekulera.

      Jag har fler sådana historier, både självupplevda och sådant som andra har berättat.

      En kamrat berättade att han med nöd och näppe undslapp att bli rånad av några skumme typer i en tunnel. Det var tack vare att det kom folk som störde dem. Men de stod kvar för att invänta nästa offer.
      Kamraten gick vidare och stötte på ett par poliser precis när han kom ur tunneln. Han anmälde det hela för poliserna och trodde givetvis att dessa skulle kolla upp figurerna. Men istället sa de bara att de inte hade tid och sen gick de och tog en hamburgare alldeles bredvid. Det var tydligen viktigare!

      Jag ringde polisen eftersom en man uppförde sig så påträngande mot en ung flicka att jag är helt övertygad om att han försökte följa henne ända till hennes bostad och sen tränga sig in.
      Han upptäckte att jag observerade honom och insåg att hans plan fallerade den här gången och då gick han.

      Jag snackade med flickan och följde henne en bit på väg tills jag var säker på att mannen verkligen inte gjorde ett nytt försök.
      Hon tackade mig.

      När jag ringde polisen var det ingen som svarade i växeln på tio minuter! Jag lade på luren. Det var ju ingen idé.
      Dagen efter hade jag tid att gå in på polisstationen istället. Och då hade jag läst i GT om ett liknade fall samma dag fram på kvällen. Det var en kvinna som hade blivit ofredad. Den man jag hade sett fanns på bussens övervakningskamera. Och allt detta berättade jag för polisen som satt i informationen. Hon sa att jag skulle sitta ned så länge så skulle jag bli uppropad.
      Jodå jag satt ned så länge. Och poliskvinnan försvann.
      Jag satt alltså ned så länge. Så djävla länge, ja, djävla länge, ca en halvtimme! Och polisen var försvunnen och till slut gick jag. Tyvärr för rättvisan, för mannen hade kanske kunnat gripas. Han hade säkert allvarligare brott bakom sig än ofredande. jag är övertygad om att det var en våldtäktsman. Kanske renat av en mördare.
      Men polisen var alltså alldeles för slö för att ta emot min anmälan! Och jag hade inte tid att vänta hela dagen för att redogöra för mina iakttagelser.

      Jag gjorde en miss i samband med att jag kanske räddade flickan. Jag borde uppmanat henne att ta kontakt med polisen och jag borde gett henne mitt telefonnummer. Men å andra sidan, hade polisen brytt sig ifall hon hade kontaktat dem? Och gjorde hon det kanske? Jag tror inte det. Inget hände ju, antagligen tack vare mig. Och hon var nog för ung för att tänka på hur det det kunde ha gått. Och just den saken sa jag jag faktiskt inte till henne. Det var ju lite spekulativt, men magkänslan var enormt stark och jag är fortfarande fullständigt övertygad om att han försökte följa henne till bostaden och tränga sig in hos henne. Slemmig typ, cirka 70 bast och med vackra löständer.

      Jag har fler storys, till exempel om att polisen inte svarar i telefonen och sen ställer en massa irrelevanta frågor istället för att dra ut med den patrull jag efterlyste. Mitt upp i alla onödiga frågor sa jag till polisidioten att nu är det för sen. Gärningsmannen har försvunnit i folkvimlet. Jag tappade bort honom. ”Din djävla idiot!” borde jag ha avslutat samtalet med.

      Som sagt jag har mer, men nu får det räcka för den här gången.

      Kram!
      /Skvitt

      Gilla

      • Det var intressant.
        Men jag antar att det kan vara stor skillnad mellan enskilda polismän och enskilda distrikt.
        I Mars i år blev en bekant till mej våldtagen och jag var vittne till vad som hade hänt både före och efter själva våldtäkten (som ju sällan eller aldrig finns vittnen till då den sker). Här i min stad tar de allvarligt på sådant och både polis och andra myndigheter har tagit detta mycket seriöst. Jag har blivit hörd via telefon och har lovat min bekant att ställa upp i en framtida ev.rättegång och det ska jag också göra. Nu är det ju så att kvarnarna mal oerhört sakta, alldeles för sakta, men det är verkligen inget fel på berörda myndigheters engagemang. Där ser man hur olika det kan vara // Kao

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s