Demokratiska beslut – ett handelshinder


Frihandel viktigt.

 

Frågan är bara hur viktigt.

Det skriver Daniel Swedin. Nedan följer några citat ur ledarkrönikan.

TTIP

”I förslaget till avtal har det ingått ett system för investeringsskydd, Investor-state ­dispute settlement, ISDS. Systemet ger företag rätt att stämma stater om de förlorar pengar på grund av politiska åtgärder.

Men enligt avtalet är det inte en domstol som ska avgöra, utan en skiljenämnd med jurister som beslutar helt utan insyn.

Och det skrämmer, eftersom det redan finns många exempel på där företag missbrukat rätten att stämma stater. Ett av de mest uppmärksammade var när ­tobaksjätten Philip Morris stämde Australien för att de utformar cigarettpaketet på ett sätt som tobakskapitalet inte uppskattade.”

”Om samma system införs i EU kan amerikanska storföretag utmana lagar som skyddar exempelvis folkhälsa, miljö, ­konsument- och arbetstagarskydd och kalla dem handelshinder.”

”Ja, frihandel är bra och det har tjänat vårt land väl. Men en frihandel där demokratiska beslut ses som handelshinder som måste röjas ur vägen kostar mer än det smakar.”

För kapitalismen är det bara vinsten som räknas. Allt annat väger lätt, även demokrati och demokratiska beslut.

”Nyligen varnade 100 professorer i juridik i USA för att ISDS hotar den nationella suveräniteten och rättsstaten och därmed måste bort ur TTIP och liknande handelsavtal.” / SvD Debatt 


 

Läs mer

Vad är Investor-state ­dispute settlement?

ISDS-bloggen

 

 

 

 

7 thoughts on “Demokratiska beslut – ett handelshinder

  1. Ping: STOPP – eaqhan

  2. Daniel Swedin är en alldeles utmärkt reporter. Aftonbladet har honom och några till på ledarsidorna som verkligen kan sitt jobb!

    Jag skrev ganska nyligen lite om handelsavtalet TPIS och de risker för att företagen ska få makt även över regeringar i framtiden. Det är verkligen ruskigt! 😦

    Kao

    Gilla

    • Kapitalet har ju tagit åt sig mer och mer makt sedan arbetarrörelsen bit för bit har gått i dvala med början för si så där fyrtio år sedan.
      När arbetarklassen ännu slogs för sina rättigheter upprätthölls ändå en viss balans. Det var bara i diktaturer som Francos Spanien, Pinochets Chile och liknande länder som kapitalet hade fritt spelrum. Men nu börjar de få det världen över. Det säger en del om vilken värld vi har fått för att vi har slagit oss till ro, sövda av underhållning i alla dess former och i avsaknad av direkt armod.

      Kram!
      /Skvitt

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s