Skolan

Olika klasser

 

var vi ju indelade i

Det visste vi, så vi visste var vi hörde hemma. Varje klass hade sitt namn och så är det än i dag. Någon går i 4D, en annan i 7B och så vidare. Och några andra klasser fanns inte, och finns inte. Inte i skolans värld. Skolans värld är borgarklassens värld och i den finns inget klassamhälle. En annan syn på samhället kan ju hota hela borgarklassens existens!

Tänk om skolan lärde ut att borgarklassen lever på de värden som arbetarklassen skapar! Det skulle ju kunna fostra arbetarbarnen till samhällsomstörtande kommunister som vill ta makten från borgarklassen. Istället får barnen veta att de lever i en demokrati där alla kan påverka samhället genom att rösta vart fjärde år och där yttrandefriheten är grundlagsskyddad.

Om barnen istället fick veta att ett fåtal äger produktionsmedlen och därmed äger en stor rikedom som gör att de kan skaffa sig tidningar och TV-kanaler och genom dessa föra fram en borgerlig ideologi och en borgerlig syn på samhälle och världshändelser så hade barnen kanske undrat om inte det kan utgöra ett hot mot demokratin. Och om det inte också innebär att detta fåtal har stora möjligheter att påverka samhället och den politik som ska föras och till och med vad skolan ska förmedla. De kanske till och med skulle börja undra om inte det är så att regeringar är beroende av konjunkturer som de inte själva kan påverka.

Ja, barnen skulle till och med kunna fråga sig om det inte är diktatur när ett fåtal har makten över flertalet.

I skolan fick vi lära oss den svenska geografin. Vi började med vårt eget landskap och vilka orter som fanns där. Sen fick vi lära oss vilka företag som fanns på dessa orter och vad de tillverkade. Så vi fick alltså lära oss vilka som gav människorna ett arbete att försörja sig på. Men vi fick inte veta i vilken lyx företagens ägare levde i utan att själva behöva sätta sin fot i fabrikerna eller ställa sig vid maskinerna.

Det var mycket vi inte fick lära oss. Allt kan man ju inte lära sig. Skolan måste göra ett urval, men efter vilka premisser? Det fick vi inte lära oss. Annars kunde ju skolan ha varit så juste att den talade om för oss att det är borgarklassens urval av kunskaper vi förmedlades. Men den kunskapen skulle absolut inte på några villkors vis förmedlas. ”Skolan är objektiv!” var det som förespeglades oss. Och så är det än i dag.

Men hur objektivt var det?

Vi hade en lärobok i vilken det stod att marxismen är en livsåskådning (sic!). Det säger väl allt!
Nä, inte allt!
Marxismen beskrevs felaktigt, men det var inte det värsta. Marxismen togs upp under religioner! (Sic!!!).

Om inte vi medvetna elever hade poängterat dessa grava fel för övriga klassen hade våra mindre reflekterande och medvetna klasskamrater alltså gått resten av livet i dessa vanföreställningar.

Det jag undrar är om det var avsiktligt att vilseleda oss elever och om skolverket stod bakom det, eller om allt var ett misstag. Men jag tror att vilseledandet var högst avsiktligt.

När jag var ung

flockades vi politiska vänsteraktivister runt Rosenberg, en gammel man och lågutbildad. Minns jag rätt var han diversearbetare, kanske pensionerad när vi träffade honom.
Han kom ofta upp på vår lokal efter att vi hade haft demonstration. Ibland annars också.

Vi kunde sitta i timmar och lyssna på hans utläggningar om världshändelserna och hans analyser och hur han satte in händelserna i sina historiska perspektiv. Och hans klassanalyser var klockrena. Han var verkligen beläst! Men det han kunde hade han studerat på egen hand. Och jag är ganska övertygad om att jag har mött få i mitt liv med hans kunskapsbredd och intelligens, oavsett utbildningsnivå. Det är en erfarenhet jag har burit med mig sedan dess.

Det hade säkert varit bättre om han hade arbetat som historie- och samhällskunskapslärare än de vi hade. Inte för att de var dåliga lärare, men de lärde ju ut den borgerliga varianten som stod i läroplanen. Lite av verklighetsförfalskning och sned vinkling så klart, men det är ju deras jobb och inget de reflekterar över. Därför var det heller inte vår lärare, utan vi medvetna elever själva, som påpekade att det stod helt galet i boken som skulle lära oss att marxismen är en religion.

Många i min generation lever fortfarande i skolans föreställningsvärld

Det sas aldrig rent ut, men bilden av samhället vi förespeglades var att företagen ger oss hälsa och välstånd. De erbjuder oss arbeten så vi får lön och kan försörja oss. Och utan dessa företag skulle vi sjunka ned i armod och letargi och faktiskt svälta ihjäl, eller återgå till stenåldern. Det sas aldrig att vi tillhör arbetarklassen, men underförstått fick skolan oss att förstå att vi hela livet kommer att vara som små barn – och företagarna, som aldrig kallades kapitalister, de är som föräldrar för oss ur arbetarklassen, fast det kallades vi ju aldrig för.

Så fick vi alltså veta vår plats i samhället och så är det än i dag i borgarklassens skola.

I denna föreställningsvärld lever stora delar av min generation och även de yngre generationerna. Det är skolans förtjänst, de borgerliga mediernas förtjänst och hela borgarklassen förtjänst. En motkraft till detta var förr fackföreningarnas bildningsverksamhet, men den har upphört. Resultatet av detta är att vanliga arbetare i stor uträckning röstar på arbetarfientliga borgerliga partier och till och med fascisterna i SD!

---

Peter Tillberg