Telia och tryggheten


Om trygghet

 

baserad på vinstintresse

Ja, ni vet! Det kan ju inte fungera. Och det skrev jag i en  kommentar hos Kao. Gå in där för att se både inlägget och min kommentar i dess helhet.

Kao-M-välfärd

Men det jag just nu vill lyfta fram och som jag skrev i min kommentar är detta:

”Privatisering, tjo faderittan limbo, så bra!
Det var väl sossarna som sålde ut Televerket, om jag inte har fel. Så de går inte fria från min kritik. Och följden av det? Jo, vi fick Telia. Och vi skulle alla bli aktieägare i bolaget, vars aktier lanserades som ‘folkaktien’! Fyttifan!
Och följden av det? Jo, det ska jag berätta!

Ett aktiebolag har ju inga andra skyldigheter än att garantera vinsten till sina aktieägare. Men nu förhåller det sig som så att skröpliga människors behov av trygghetslarm ombesörjs av Telia. Och de kan stänga av tjänsten om de vill! Även om behovet finns!
Låt mig ta ett exempel.

En vän till mig är, trots att han är 10 år yngre, ganska skröplig. Han fick ett trygghetslarm från Telia via Trygghetsjouren. Sen skaffade han en TV-box från Telia. Men den funkade bara ibland. Han ringde Telia som kom och fixade problemet. Men det blev problem igen och Telia kom igen. Funkade och pajade igen. Och Telia tröttnade på att komma.
Det som nu hände var att min vän inte ville betala för något han inte fick. Det är ju ganska självklart. Får man inte vad man betalar för så vill man inte betala, så klart.

Vad gör då Telia i det läget?
Gissa!
Du gissade säkert rätt. De stängde av hans trygghetslarm! Han kan gott dö, för här gäller bara kapitalismens regler, maximal vinstutdelning till aktieägarna. Det som moderaterna alltid först och främst värnar om!”

13 tankar om “Telia och tryggheten

  1. Pingback: Det är ju söndag – eaqhan

  2. De som då hade lite begrepp om telekombranschens utveckling köpte nog inte de här aktierna (inte de som jag pratade med i alla fall). Det var ju redan då klart att det inte handlade om någon bergsäker investering i ett monopolbolag, utan om ett bolag i mängden som trängdes med en massa andra konkurrenter. Men det kanske var svårt för de mindre insatta att förstå. Det handlade ju om gamla Televerket som varit enväldigt i årtionden. Men skojarna som sålde Telia gjorde ju en god affär.

    Gilla

    • Ja, skojarna som sålde Telia gjorde ju en god affär.

      Jag är inte den som handlar med aktier och köpte därför inga, men jag var också skeptisk till hela grejen. Utmålas det som en vinnarmaskin som folket måste hoppa på så väcker det omedelbart mina misstankar. Goda affärer är bara till för de insatta investerarna och då är det tyst om saken så de insatta kan göra sina guldklipp. Ganska enkel logik.
      Det var ju någon annan affär som också utmålades som en folkaktie. Jag har glömt vilken det var, men minns att även den var dålig för dem som gick på det. Kanske du minns vilken jag tänker på.

      /Skvitt

      Gilla

      • Nej, jag är inte säker på vad du avser. Det fanns ju Fermenta som var i ropet ett tag tills företagsbubblan och Reefat el-Sayeds falska doktorshatt sprack i början av 1980-talet. Nu har jag själv inga aktier heller, men jag antar att riktiga så kallade folkaktier normalt inte är särskilt upphetsande. Och efter de senaste årens omvälvningar vet jag inte om några sådana trygga, tråkiga (och lågutdelande) aktier finns kvar. Men när Telia såldes ut så var det ju andra tider, då var ”dot,com-bubblan” som blåstes upp, börskurserna sköt i höjden för nya företag som inte tjänat en krona, etc. Det var ”den nya ekonomin” som gällde. Fast så nytt var det egentligen inte, I boken om börskraschen 1929 skrev John K Galbraith att under börshaussen 1929 var investerarnas favorit RCA. Och den firman hade inte gjort någon vinst (men höll på med en ny grej, radio). Så bubblorna kommer och går, och är rätt likartade. Alla springer åt samma håll, tills det kraschar …

        Gilla

  3. Om jag inte minns fel var det Björn Rosengren som var ‘pappa’ till teliaaktien. Många vanliga människor la hela sitt sparkapital på detta elände. Det tog inte lång tid innan aktien sjönk som en sten. Hur Rosengren försvarade sej? Han sa så här:” Jag har inte tvingat någon att köpa teliaaktier”.
    Sen dess har jag avskytt den mannen.

    Kao

    Gilla

Lämna en kommentar