Det här med socialism och kommunism


Och kapitalism

 

Skvitt reder ut och förklarar

Här backar kanske en och annan läsare, men gör inte det. Enklare än så här kan inte saken förklaras!

Inlägget baseras på en kommentar jag tidigare skrev som svar på en person som gillar socialism men inte kommunism. En sådan ståndpunkt grundar sig enbart på okunskap om vad som menas med kommunism. Den okunskapen leder också till att man tror att de forna Öststaterna var kommunistiska, vilket ju är lätt att tro då de själva kallade sig kommunistiska, vilket var den största otjänst de kunde göra kommunismen som idé!

Kapitalism 3

Nu kör vi!

När jag åker taxi och betalar så är det inte chauffören som får pengarna, det är de som äger bolaget. Sen betalar detta lön för de pengarna och alla omkostnader, bil, bensin osv. När allt sådant är betalt så finns det ändå kvar en massa kronor från mina hundralappar och de går ner i fickorna på ägarna utan att de har gjort något annat än att köpa aktier i taxibolaget.

Dessa ägare hör till borgarklassen och det är så den försörjer sig, på arbetsfri inkomst, vars storlek inte berörs av ifall de är dödssjuka, ligger på hemmet i sin ålderdomssvaghet osv. Och av det skälet är de alltså totalt ointresserade av sådant som välfärd och social trygghet för samhällets medborgare.
I kraft av sin rikedom, det skapande kapitalet*, är de redan garanterade sin egen välfärd och sociala trygghet och den vill de inte dela med sig av. Därför trixar de med skatter, utnyttjar hålen i skattelagstiftningen på alla sätt, fuskar med bokföringen och flyr till skatteparadis om de kan.
De är parasiter som lever på andra i kraft av sitt kapital så länge de lever.

Att maximera kapitalet är varje kapitalists mål, inte av girighet utan för att alla kapitalister är ekonomiska kannibaler, där de stora äter de små. Därför är kapitalistens kamp inte bara en klasskamp som drivs gentemot arbetarklassen utan lika mycket en kamp som förs inom borgarklassen, men oavsett så är det alltid arbetarklassen som betalar priset, till exempel genom lönenedpressning.

Ni såg kanske Uppdrag granskning (kan ses fram till 17 juni 2016) där byggstädare från andra länder jobbade för 25:- / timme och i vissa fall i 48-timmarspass, inte fick ut övertid eller semester osv. Det var för att den som betalar sämst får anbuden och överlever i konkurrensen med andra kapitalister. Det är ett bra exempel på kapitalisternas inbördes kamp och hur arbetarklassen betalar priset för den kampen!

UG byggbranchenVisst finns det kapitalister som verkligen sliter och jobbar, t. ex. en ICA-handlare, men låt oss inte fokusera på dem, men låt oss istället komma ihåg att de kan bygga upp sitt kapital så att det blir stort nog för att de ska kunna sitta hemma och bara rulla tummarna istället, eller njuta av sina lyxprylar, såsom till exempel lyxyachter som kostar mer än en arbetare tjänar brutto i hela sitt liv.

Så lever kanske din hyresvärd och därför är din hyra för hög!

Kapitalism 2

Den initialt nämnde taxichauffören utför arbetet som skapar vinsten som kapitalisten lever av och tillhör alltså arbetarklassen.

Mellan arbetarklassen och borgarklassen råder en kamp om oförenliga intressen, så kallade klassintressen. Den kampen tar aldrig slut om inte arbetarklassen tar över kontrollen över alla produktionsmedel från borgarklassen (till exempel taxibilarna) och därmed gör borgarklassen politiskt och ekonomiskt maktlös, vilket denna parasiterande klass aldrig kommer att godta. Därför gör borgarklassen allt för att ta tillbaka makten ifall arbetarklassen har tagit över, till exempel genom att nästla sig in i parti och statsapparat där den saboterar byggandet av det nya samhället, eller genom kulturpropagandistiska metoder såsom att sprida sitt budskap genom litteratur och andra konstformer, debatt- och religionsforum och allt annat som kan stå till buds.

Borgarklassens propaganda är en del i dess klasskamp, både här och nu i det kapitalistiska samhälle de är herrar över och efter en eventuell revolution av arbetarklassen. Kommunismen som idé står hela tiden under borgarklassens beskjutning och därför har den i de allra flestas ögon dåligt anseende och få vet vad det handlar om.

När arbetarklassen har nått så långt att den tagit makten från borgarklassen har den uppnått det socialistiska samhället, vilket genom nyss nämnda metoder hela tiden hotas av den kvarlevande borgarklassen med sin idégrund.

Klasskampen består alltså i det socialistiska samhället, vilket kan gå under så länge borgarklassen lever kvar. Så skedde i t. ex. Sovjetunionen som ju föll och borgarklassen tog tillbaka alla sina privilegier och förslavade arbetarklassen.

Det här visar att arbetarklassen aldrig kan slå sig till ro så länge borgarklassens ideal lever kvar i samhället.
Men om arbetarklassen kan hålla stånd tillräckligt länge och slutgiltigt vinna över borgarklassen och dess idéer förpassas till historien kommer den att ha den totala kontrollen över både produktionsmedlen och den politiska makten i samhället och kan utforma samhället på sitt eget sätt där ingen skor sig på någon annan. Allt förtryck blir totalt onödigt, meningslöst och omöjligt, t. ex. det mångtusenåriga förtrycket av kvinnor.
Frigörelsen är total. Det kallas kommunism, till skillnad från det som rådde i Sovjetunionen med flera länder, där man aldrig nådde längre än till socialism, trots att de själva kallade samhällena kommunistiska.
En kritik mot dessa länder är därför inte en kritik mot kommunismen utan mot socialismen!

”Men det kommer ju aldrig att fungera!”

Den invändningen har väl alla hört. Man säger att Det finns alltid de finns som vill ta över och människan är girig. Just det! Och det är det som är borgerskapets idé. Så länge de idéerna lever pågår klasskampen och det kommunistiska samhället ligger ännu i socialismens linda.

Nu är det dags att ställa en fråga:
ska man stanna halvvägs i ett socialistiskt samhälle och låta borgarklassen ha chansen att ta tillbaka makten över arbetarklassen, vilken den alltid kommer att göra förr eller senare om dess idéer får leva kvar, eller ska arbetarklassen driva sin klasskamp till den totala segern? För mig är svaret givet!

* Det skapande kapitalet

Kapital och pengar är inte samma sak, men pengar kan vara kapital. Pengar är kapital när de används för att skapa mera värde, till exempel när man köper något enbart för att sen sälja det till ett förhoppningsvis högre värde.

Konsumentens pengar är aldrig ett kapital. Men om en aldrig så fattig lus köper ett par skosnören enbart för att sälja dem till ett högre pris och kunna köpa 2 par skosnören och sälja dem också, då använder han pengarna som kapital och är därmed en kapitalist, om än kanske den fattigaste av alla. Och den som köper hans skosnören är en konsument som använder sina pengar för att köpa något han ska använda och slita på länge de håller.

Kapitalet kan även användas till att köpa arbetskraft, det vill säga anställa någon. Det kan vara en taxichaufför som ska köra hans taxibil, vilken ska inbringa en större summa än kostnaden för lön, bensin, underhåll och så vidare. Och har han tillräckligt med bilar och chaufförer inbringar dessa en vinst stor nog att leva på utan att han behöver arbeta. Han har alltså en arbetsfri inkomst baserad på sitt kapital och han är därför en kapitalist, oavsett om vinsten är aldrig så liten, eller om den räcker till en lyxyacht.

Läs gärna också ”Bara lite gemenskap”!

 

Annonser

One thought on “Det här med socialism och kommunism

  1. Ping: Lite skillnad – eaqhan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s