Se sparvhöken i slow motion

En helt excellent flygare

Från text-tv

Ovetenskapligt

Illustrerad Vetenskap

 

en tidning från Bonnier Publications International AS som jag prenumererar på

Men kanske jag slutar med det när prenumerationen går ut till våren. Tidningen har ju blivit allt sämre de senaste åren med allt fler faktafel och allt för många dåliga artiklar. Vad denna tråkiga utveckling kan beror på vet väl bara Bonniers.

Ett bra exempel är det återkommande påståendet om viktlösa astronauter. Det är direkt felaktigt. Det som är viktlöst saknar massa. Det betyder att det inte väger någonting, vare sig i rymden eller på jorden. Viktlösa astronauter skulle alltså kunna sväva utan ansträngning hela vägen hemifrån och till jobbet. Men vad värre är, de skulle aldrig kunna färdas i en bana runt jorden. De skulle fara iväg efter en rät linje rakt ut i det oändliga universum för att aldrig någonsin kunna återvända. I vart fall om hela farkosten också blev viktlös.

Senast i det nyss utkomna nr 9 2016 skriver man åter igen om viktlöshet, så som framgår av bilden.

Vad astronauterna blir när de är i rymden, är tyngdlösa, eller i vart fall upplever tyngdlöshet, vilket beror på att de befinner sig i fritt fall mot jorden samtidigt som de far fram med sådan fart att jordens krökta yta följer en linje som motsvarar deras egen bana i det krökta rum som jordens massa skapar genom att kröka själva rymden kring sig enligt Einsteins mer än väl bevisade teori.

Det här är ju ett allvarligt fel i en tidning som vill framstå som vetenskaplig.

I senaste numret, 9/2016, skriver man om en omöjlig motor som bryter mot Newtons tredje lag. (”Två kroppar som verkar på varandra med krafter utsätter varandra för lika stora men motsatt riktade krafter.”)

Istället för att avfärda motorn som rent humbug menar man att forskarna är oeniga om ifall motorn fungerar eller ej. Och så ger man exempel på argument för och emot.

Enligt tidningen skulle mikrovågor studsa inuti en kon och då alstra ett större tryck mot konens platta sida än mot dess koniska väggar, vilket skulle skapa ett driv framåt för en eventuell rymdraket, men även få bilar att sväva. Det är ju rent nonsens och absolut inte värt varken trycksvärta eller papper. Men vad värre är, man lurar läsekretsen!

Tidningen skriver till exempel: ”En helt ny motortyp kan revolutionera resor … // Det fungerar genom att utnyttja mikrovågors energi och tros kunna uppnå så otroliga hastigheter att vanliga raketmotorer kan pensioneras. // EmDrive har därför god potential att skriva ny historia för rymdresor.” 

Det är ren gallimatias och det hjälper inte att man påstår att vissa forskare har funnit att motorn ger en viss, om än nästan försumbar, effekt. Det påminner mest om rapporten som kom på 90-talet om kall fusion. Ingen kunde upprepa det och det avfärdades snart som rent forskarfusk.

Enligt tidningen knuffas en konventionell raket framåt. Om man med det menar att det är avgaserna som knuffar är lite osäkert, men många tror ju det. Men i och med att man skriver att ”förbränt bränsle ‘knuffar’ farkosten” leder det tanken till att det är just avgaserna som knuffar den framåt. Inget kan vara mera felaktigt. När gaserna väl lämnat dysan har de ingen som helst påverkan på raketen!

Med den här förklaringen om avgasernas knuff kan man också lätt tro att de så att säga ”tar spjärn” mot atmosfären. Om så vore fallet skulle motorns effekt vara större ju högre det atmosfäriska trycket är. Alltså högre effekt vid marknivå än högre upp och noll effekt i den lufttomma rymden. Och så är det ju inte. Det är precis tvärt om.

Den som händelsevis tror att jag har fel kan göra ett experiment i badkaret. Fylld det och spruta ut vatten ur duschmunstycket under vattnet i badkaret. Håll i duschslangen en bit ifrån munstycket. Nu strävar munstycket uppåt om du riktar strålen nedåt.

Låt nu munstycket komma upp ovan vattenytan. Plötsligt rusar munstycket iväg och sprutar ned hela badrummet. Effekten från den utsprutande vattenstrålen tycks ha blivit mycket större när vattnet inte längre bromsar strålen.

Men det som driver munstycket är tryckskillnaden inuti munstycket, trycket mot godset och avsaknaden av tryckmotstånd i den ände där vattnet forsar ut. Och det är precis samma fenomen som får en uppblåst ballong att fara omkring när man släpper den om man inte har knutit ihop den.

 

En rymdraket som är på väg upp genom atmosfären får mer och mer kraft ju längre upp den kommer och full effekt uppnås först efter att den kommit ut i den lufttomma rymden ovanför atmosfären. Då är det nämligen inget som hindrar gaserna från att lämna dysan.