Intolerans


Homofobi

Det är inte en fråga om islam, eller?

Jo, säger jag, men inte bara en fråga om just islam. Se bilden om mitt påstående!

Homofobi.jpg

Mer behöver väl inte sägas. Men jag håller i övrigt med Anders Lindberg. Han är en klok man och skriver bra saker. Även den här gången.

Ibland stöter jag på homofoba människor. Det är nästan alltid män. Det enda som biter på dem är ett litet tankeväckande skämt, som jag drar i sådana sammanhang: ”Ju fler bögar dess mindre konkurrens får ju vi andra, så det bästa vore ju om minst 90% var bögar!”  Det brukar tysta diskussionen.

Nu när bögarna har kommit ut ur garderoben har de fått sina egna ställen att gå till. Det tycker jag är bra. Jag minns ju hur det var förr. Då hände det ju att de stötte på mig och det upplevde  jag som väldigt obehagligt. Men jag sa givetvis ifrån. Men sånt slipper jag i dag. Kan det vara att de tycker att jag är för gammal 🙂

Jo, det kan ju vara en anledning. Men jag tror att det mera beror på att de har sina ställen att gå till och slipper att stöta på fel personer.

En positiv erfarenhet av dessa människor skrev jag om i förra inlägget.

Orlando – HBTQ:s Utøya!


När min flickvän gick bort

 

hon fick cancer, gick bort, och jag sörjer henne ännu

Jo, det har gått sju år, plus ett antal månader sedan dess. Och inte blir sorgen och saknaden mindre bara för att tiden går. Den läker inte ett sådant sår, ska ni veta!

Men vad har det med Orlando-massakern att göra, kanske ni tänker? Egentligen inte så mycket. Eller kanske just det. För med massakern finns ju många efterlevande som nu saknar nära och kära.

Jonas Gardell gick ut med ett klockrent konstaterande, Orlandomassakern är HBTQ-rörelsens Utøya!

Hur fan kan man förhålla sig till en sådan sak? 

Alltså attentatet: Frågan får väl sökas i vissa människors förvirrade hjärnor, påverkade av intoleranta synsätt och krav på att kunna påtvinga andra människor sin egen syn på vilken sexualitet man får ha. Och det är ju inte bara islamsk intolerans det handlar om. Samma intolerans finns ju även inom den kristna högern i USA.

Att jag inte kan begripa hur man kan finna sexuell dragning till det egna könet leder mig inte till att jag känner hat till sådana människor. Kärleken är ju ändå det största och låt homomänniskor också få älska.

Orlandomassakern.jpg

Orlandomassakern berör mig på ett personligt plan. Inte för att jag känner personer med homoböjelser. Men jag kan ju gärna berätta om när jag var totalt förkrossad av att min flickvän hade gått bort. Då råkade jag hamna på en sån där krog för homofolk. Han som stod som vakt kände ju inte igen mig och sa direkt till mig vad det var för ställe. Men jag gick in ändå. Lite konstigt egentligen och jag kan inte erinra mig varför jag gjorde det.

Men så blev det och så jag började snacka med folket. Men jag klargjorde också att jag inte var en av dem, men heller inte hade något ont av dem.

Jag var ledsen och behövde snacka av mig. Och det kan jag säga, en sån empati har jag aldrig känt som då. Djäkla vad det värmde. Och jag ångrar inte en sekund att jag gick dit för jag hade antagligen inte mötts av den värmen på något annat ställe i hela stan. Jag tror att människor som hela tiden får utstå antipati, hat och hot har lättare för att känna empati för sina medmänniskor.

Tack ska ni ha, alla HBTQ-personer, vars läggning jag inte begriper mig på!