En jakt på vård
Är vi verkligen i Sverige, i Europa?
Det är frågan som Irene von Götz ställt sig efter att inte kunna få en enkel vård, att bli sydd efter en smärre skada.
Västnytt rapporterar: ”Det var när tyska Irene von Götz skulle avrunda söndagen med ett kvällsbad som olyckan var framme. På väg upp ur det grunda vattnet vid sommarstugan i Kebalområdet strax norr om Strömstad kände hon hur något skar henne ovanför knäet.
Det visade sig vara ett djupt sår och efter en snabb bedömning av en läkare som bodde i närheten var det uppenbart att det skulle behöva sys.
– Jag trodde att det här var något vi skulle klara av på en halvtimme. Åka till akuten i Strömstad, sy några stygn och sedan vara tillbaka efter några timmar. Men så blev det ju inte, säger hon.”
De två vårdcentralerna som finns i Strömstad var stängda, men det finns en jourmottagning i Tanumshede, dryga tre mil söderut, som dock visade sig också vara stängd. Den närmaste jourmottagning därefter ligger i Uddevalla, tio mil söderöver.
”Jag var så förvånad att det inte fanns någon öppen akutmottagning i närområdet kring Strömstad och tänkte – det här är inte sant! Är vi verkligen i Sverige, i Europa? minns Irene von Götz.”
Men inte ens i Uddevalla kunde Irene von Götz få någon hjälp. När hon kom dit klockan 21 hade jourmottagningen stängt sedan två timmar, men skulle öppna igen klockan 22! För Irene von Götz stod valet stod mellan att vänta eller åka vidare till NÄL. Hon valde att åka till NÄL där hon fick könummer 25, vilket blev en ny en chock för henne.
”Det var så många som väntade före mig, svårt skadade och äldre ensamma personer som hade svårt att röra sig. En sjuksköterska sa att det bara fanns två läkare till 25 patienter. Jag var förvånad över att det här var möjligt i Europa.”
Tidigast nästa dag!
Efter två timmars väntetid fick Irene von Götz komma in för bedömning. Jo, såret behövde sys. Men det skulle inte hinnas med förrän tidigast nästa dag!
Nu hade jourmottagningen i Uddevalla öppnat, men där fanns inte någon möjlighet att sy! Det är ju helt sjukt! Att sy ihop ett litet sår är inte knepigare än att vilken sömmerska som helst, eller lilla jag, kan göra det. Men någon måste ju ha tid och saknas det personal så lär det ju inte gå.
Det är ju ganska märkligt att svensk sjukvård har sådan resursbrist med tanke på att vi är ett av värlens rikaste länder. Jag jämför gärna med Kuba, ett land som under många decennier har utsattas för embargo och handelshinder pådyvlade av USA bara för att amerikanska kapitalister inte fick sko sig på det kubanska folket. Ändå, eller kanske just därför, har landet många fler läkare och många fler sjukvårdsplatser per invånare än vårt mycket rikare Sverige! Och hur kan det komma sig?
???
Jo, det handlar om fördelningspolitik. I Kuba finns inte några ruskigt rika och därför finns inte heller några ruskigt fattiga, som det ju finns i övriga Latinamerika och tyvärr också i det välmående Sverige!
Irene von Götz hade aldrig råkat ut för något motsvarade i Kuba.
Men nu var det så att en kvinna i väntrummet råkade ha hört när Irene von Götz samtalade med sina vänner och då tipsade hon henne om att de kunde söka sig till Dalslands sjukhus i Bäckefors. Och mycket riktigt fanns det personal och tid där. Sällskapet åkte således sju mil för att få såret sytt och klockan halv ett på natten var Irene von Götz äntligen färdigbehandlad.
När Irene von Götz var tillbaka i Strömstad hade klockan blivit två på natten. Resan kunde summeras till 30 mil och sammanlagt hade fyra vårdinrättningar besökts, bara för att få ynka åtta stygn sydda!
”För mig är det här ofattbart, det behövs verkligen en akut i Strömstad eller i närheten som är öppet dygnet runt, säger hon.”
”Det finns ju ingen vård! ”
Superskandal!
Sverige måste skämmas inför hela omvärlden. Sverige är ett av de rikaste länderna i världen, men med en sjukvård på samma nivå som ett land i tredje världen! Jag ger mig fan på att det fungerar bättre i Somalia!