Självmord pga rykten


En fruktansvärd historia

 

Snacket går och inget annat återstår

Jag undrar över och kan inte förstå hur människor kan ta sitt liv. Om de inte skriver om sin situation och vad som ledde fram till den så är det nog i det närmaste omöjligt att förstå. Överlevnadsinstinkten är ju den starkaste vi har.

Jag citerar några rader ur sitens självmordsbrev: ”Det jag vill ha sagt är att DRA ALDRIG PÅ DIG ETT RYKTE! Särskilt inte på jobbet!

För länge sedan hade jag insomningsproblem och då går man ju till doktorn. Och så får man sömnmedicin. Och så vaknar man tröttare än om man hade varit vaken hela tiden.

Det funkade inte!

Då drack jag några öl istället. Och det funkade. Men det fanns en hake!
Det förekom att jag ibland kom till jobbet och luktade. Men detta var för många år sedan och på den tiden var det knappast någon som brydde sig. Vi hade ju inga maskiner som kunde vålla olycka och att köra bil ingick inte heller i jobbet. Ingen sa något.

Men jag lärde mig att hantera detta på så sätt att jag kände mig ganska säker på att allt hade blåst över till dagen därpå. Och för det mesta hade det säkert gjort det. Men inte alltid.

Det var kanske så det började. För jag vet faktiskt inte när folk började tro att jag var en suput. Men så blev det. Och utan att jag visste det så pratades det bakom ryggen på mig.”

Självmordet psykopati.se.jpg

”Så det finns två möjligheter i teorin. Den första är nu nämnd. Och den är i praktiken ingen möjlighet, bara rent teoretiskt. Men tanken kan ju tilltala i jämförelse med den andra mera, mycket mera realistiska lösningen, att ta mitt liv.

Det är nu den tanken jag sysslar med. Vilken metod ska jag tillgripa? Jag har funnit två sätt! Båda är perfekta, båda är lätta och snart har jag bestämt mig.
Nästa beslut är när!

Snart har jag bestämt mig i båda frågorna och snart är allt klart och överstökat.

Har jag tur så finns det ett liv efter detta och jag får träffa min kvinna på andra sidan. Annars är intet så illa heller!

Så det återstår bara en sak till. Att skriva det brev som ska få dem att fatta, när allt är för sent! Då kan de stå där med skammen och ett gnagande dåligt samvete, hela djävla patrasket som har kokat ihop allt under åren, som har låtit det växa, som aldrig har trott mina ord!

Det är synd att man inte kan se dem då!

Jag har nu mailat en sajt och vädjat om publicering och den sajten är väl vald!
Adjö”

Visst är det en förfärlig historia och den kan läsas här.

Smart tänk


Bil

 

måste du verkligen ha en?

Tja, det beror mycket på vad slags jobb du har. Men för de flesta är det inget krav. Då kanske en bil kan avvaras och pengarna kan läggas på annat.

Visst spar en bil mycket tid, man kan storhandla en gång i veckan och för den som har barn att skjutsa till olika idrottsaktiviteter underlättar givetvis en bil väldigt mycket. Så visst finns det fördelar, men …

Vad en bil verkligen kostar ifall man äger bil i 63 år av sitt liv är ansenlig. Det blir en utgift på över tre miljoner kan man läsa här, varifrån jag saxar följande citat:

I pengar: ”Bilen följer många av oss genom hela livet. Och helt gratis är det inte. Enligt en nyligen publicerad undersökning kostar vårt liv med bil drygt 3 miljoner kronor!”

Och i tid: ”Först: Tiden. Vi spenderar 13 962 timmar med vår bil, antingen bakom ratten eller i någon slags bilvård/service/väntande på service. 13 962 timmar är alltså drygt 1 år, 7 månader och 6 dagar!”

Kostand bil.jpg

Jag har aldrig ägt en bil. Jag har aldrig tagit körkort. Och jag kan konstatera så här efter många år att jag har klarat mig bra utan det. I mitt jobb var det aldrig ett krav, vilket förvisso inte alla kan säga.

I mitt första samboförhållande i tjugoårsåldern finansierade jag dock min flickväns körkort. Sen tyckte jag mig inte ha råd med mitt eget, så det fick vara. Men jag tänkte också att om jag ändå skaffade ett körkort så borde jag ju skaffa en bil också. Det hade i så fall blivit en riktigt gammal bil som kanske ofta krånglade och därför krävde ständiga reparationer, vilka jag av ekonomiska skäl var tvungen att efter förmåga ordna själv.

Den tid jag hade varit tvungen att lägga på att laga bilen kunde jag lika gärna lägga på att åka kollektivt.

Tack vare det tänket har jag sparat mycket pengar genom åren. Det är jag glad för nu när jag ser vad lite jag får i pension. Det är nu jag har pengarna som jag aldrig lade på en bil genom alla åren och därför lever jag lika gott som pensionär som jag gjorde när jag jobbade och hade en dubbelt så hög inkomst. Fast när jag bestämde mig för att avstå från bil hade jag förvisso ingen aning om att pensionsystemet skulle försämras så drastiskt. Då förväntade jag mig att få 80% av lönen som pensionsinkomst. Men så blev det ju inte sedan M, Fp (numera omdöpta till L), C och klassförrädarna inom S gemensamt skrotade APT-systemet.

Vi fick aldrig en demokratisk chans att säga ett ord om vad vi tyckte om att inte få den pension vi förtänar! Allt var hysch-hysch och osann propaganda!

Jag tror att många sitter fast i ett chablontänk där en bil är ett ”måste”, vilket den faktiskt för de flesta inte är, utom möjligen under en kortare del av livet. I vart fall om man inte tänker kreativt och hittar andra lösningar.

Och så kommer ju miljöaspekten till. Särskilt de som motiverar sitt bilinnehav med att de måste köra ungarna till fotbollen, handbollen och allt vad det kan vara bör kanske tänka lite längre. Vilken framtid får deras barn när den globala uppvärmningen passerar gränsen för när den inte kan stoppas (”the tipping poin”) ens med bästa vilja i världen? Vill de att barnbarnen ska behöva uppleva en total miljökollaps? Knappast, men det har de nog inte tänkt på.

Klimat - barn framtid.jpg

Global uppvärmning

Om ditt bilägande drabbar dig ekonomist och gör dig till fattigpensionär så beror det alltså inte bara på att skrupelfria välbetalda politiker inom M, Fp, C och S saboterade pensionssystemet utan att själva lida nöd på grund av sina egna beslut. Lite grann får du också skylla dig själv att du lade pengarna på bilen istället för att spara dem till din pension.

Men den globala uppvärmningen som du har bidragit till drabbar dina barn och än mer dina barnbarn och efterkommande generationer. När isen försvinner i Arktis blir jorden mörkare och den suger åt sig än mer av solens värme. Samtidigt stiger haven och breder ut sig särskilt mycket över låglänt mark och vatten är mörkare än land. Några decimeter höjd havsnivå leder till många kvadratmil större vattenyta! Det leder till att mycket mer värme sugs upp från solen.

Uppvärmningen leder till tinande av tundrans permafrost vilkeyt frigör en massa koldioxid, men även metan som har 30% högre växhuseffekt än koldioxid. Låt vara att den är bryts ned lite snabbare, men ändå.

När jorden värms upp och haven värms upp kommer även metanis att frigöras från havsbottnarna, vilket innebär att ytterligare enorma mängder metan frigörs till atmosfären. Det handlar om miljarder ton.

Allt detta är inget annat än sjävförstärkande effekter. Till slut går de inte att hejda. ”The tipping point” är nådd. Och vi är snubblade nära den redan nu. Kanske det redan är för sent att ändra på det.

Vad gör du?

Behåller du bilen? Uppmuntrar du dina barn att skaffa körkort och bil? Hur tänker du? Att bilen spar tid? Att bilen visar upp din egen status? Måste du verkliag ha en? Hur långt framåt tänker du egentligen? Tänker du på dina eferlevande  barn du har satt till världen? Jag bara undrar!