God jul!


Tack

alla ni som följer mig och ha en god julhelg allesammans!

God jul.jpg

 

Se videon och sen kan ni läsa hur jag fick veta att pappa var tomten.

Min far föddes 1913.

Redan i tidig ålder var han tvungen att börja jobba. Det var ju så på den tiden. Dessutom var det ett fattigt hem han växte upp i. Hans mor blev änka innan pappa hade fyllt året, yngst i en syskaonskara på nio. Det var ett tungt lass att dra för min farmor, ska ni veta.

När farfar skulle bygga familjens hus, tänkt att stå på huggen stenfot som var så vanligt på den tiden, fick han en stenbumling över benet. Det bar sig inte bättre än att han ådrog sig kallbrand. Det fanns ju inte antibiotika på den tiden. Ja, och nu blir ju allt fler bakterier resistenta, inte minst på grund av att livsmedelsindustrin öser ut antibiotika över både djur och grödor, allt för profitens skull. Så vad hjälper det att läkarna är restriktiva med att förskriva preparaten till oss människor när vi blir sjuka. Man silar mygg och sväljer elefanter, så att säga.

Hur som helst så är vi snart tillbaka till tiden då vi inte hade antibiotika och kallbrand kan leda till döden, precis som det gjorde för farfar och gjorde livet så hårt för farmor och hela hennes barnaskara.

Följden blev att min far redan i tidiga tonåren gick till sjöss. Och som sjöman skulle han ju ha tatueringar. Det var ett av hans kännemärken. Han hade ett till, men det hade inget med sjömansyrket att göra. Det handlade om en pigmentdefekt. Stora delar av hans händer var vita eftersom de saknade pigment.

När jag föddes som nummer två, och den sista i skaran, gick far iland och fick jobb som maskinist på ett vattenreningsverk. Det jobbet behöll han fram till pension, men på två olika platser i Sverige. Fast det är en annan historia.

Båda dessa attribut, tatueringarna och de vita fläckarna, hade även vår tomte. Men det var inget som jag och min två år äldre syster reagerade på. Och jag trodde blint på tomten fast att jag hade funnit ett mönster, att pappa alltid missade när tomten kom. Han var ju ute för att köpa tidningen.

tomten-pappa-2

Och så kom äntligen tomten och sa som tomtar säger:”Finns det några snälla barn?” Och både jag och min syster tyckte ju att vi hade varit snälla, samtidigt som vi funderade på om det verkligen hade varit så hela året. Självförnekande försökte vi bortse ifrån alla gånger som vi hade bråkat med varandra och alla gånger som vi hade fått bannor för dåligt uppförande. Och så sa vi lite lögnagtigt: ”Ja!”

Tomten delade sedan ut julklappar till både min syster och mig och till vår mamma. Ja till och med till vår far som inte var hemma och trots att han hade gett oss stryk ett antal gånger under året. Det var så på den tiden. Barnaga var helt lagligt och sågs som en god uppfostransmetod. Men sånt reflekterar inte vi barn över.

Min syster tog mig avsides och viskade i mitt öra: ”Det är pappa som är tomten!” 

Tomten - pappa.jpg

Sånt bullshit, skulle jag väl ha sagt om jag hade hört sånt sätt att uttrycka sig på, men i vart fall trodde jag ju inte på henne. Men hon överbevisade mig!

Tror ni att hon pekade på taueringerna som bevis? Nej, icke! Tror ni att hon pekade på hans vita fläckar på händerna? Nej icke! Så vad angav min uppmärksamma syster som bevis för att pappa var tomten, tror ni?

Nu kommer svaret:

”Ser du inte att tomten har pappas klocka?”

Ja, så kan det ju vara i barnens skara!

Advertisements

2 thoughts on “God jul!

  1. Ping: God jul | Se Eaqhan

  2. Ping: God jul! | Skvitts nya foto-blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s