Krya på dig, Silvia


Rojalist

 

det är jag banne mig inte

Och jag avundas verkligen inte de som föds in i sin roll med små möjligheter att kunna påverka den. Ta bara en sån sak som att det är en riksangelägenhet vilka de får förenas sig med i äktenskap. Det är ju så medeltida som det kan bli och påminner hundraprocentigt om så kallade hederskulturer.

Likaså är ju de som föds i familjer utan utbildning oftast stämplade till ett ekonomiskt torftigt liv, så visst har det sociala arvet betydelse. Fast, så klart, inom kungahuset föds ingen fattig utan det sociala arvet drabbar på annat sätt.

Men numera har det ändå lättats upp en hel del inom kungahuset. Nu kan ju kungligheter gifta sig med sådana som saknar ”blått blod”. Ja, alltså om de svarar upp mot alla krav man ställer på gemålerna. Förklaringen lär väl ligga i att det i dag finns så få kungahus att inavel blir följden om förökelsen ska ske utan friskt folkligt blod. Det har ju hänt förr, mest känt inom det Habsburgska huset.

Karl II avv Spanien.jpg

Nu har vår drottning varit sjuk och inlagd på Danderyds sjukhus några dagar. Och det måste jag säga att jag önskar ingen människa att vara sjuk. Inte ens en kunglighet och inte ens en som har en far som var nazist. Inte ens en kunglighet som in i det sista försökte att dementera det. För trots allt så kan hon ju inte rå för att hennes far hade sådana idéer.

Silvia var sjuk.jpg

Jag kanske också hade försökt att mörka sanningen.

Eller?

Nej, inte fan heller! Det vet jag mycket väl att jag aldrig skulle ha gjort. Jag vet det därför att min far tog jag tidigt avstånd från, inte av politiska skäl utan för hans sätt att uppfostra mig. Men det är en annan sak och det glömmer jag aldrig.

Så nog kunde väl vår drottning Silvia också ta avstånd från sin fars ultraextrema nazistiska åsikter! Men icke att hon gjorde! Hon valde att mörka i det längsta!

Kungahuset fann henne lämplig att bli Sveriges drottning. Även riksdagan, som ju har ett ord med i laget, godkände henne. Kanske det inte är så konstigt. Kungahuset var ju under trettiotalet, och fram till att det stod klart att Adolf Hitler aldrig skulle vinna kriget, väldigt pro-nazistsikt. Och den svenska statsapparaten aggerade kraftfullt för att klämma åt antinzisterna i landet. Nazikritiska tidningar förbjöds och Norrskensflamman sprängdes av högerextremister och folk spärrades in i läger. Men det talas det än i dag tyst om.

Men aldeles oavsett fakta om vårt politiskt obskyra kungahus önskar jag vår drottning, trots hennes nazistiske far, en god hälsa så länge hon lever.

 

Bra EU!


1948

 

då skrev George Orwell sin berömda framtidsdystrofi

Ja, ni vet, romanen ”1984”.

Det är nog inte många bland dagens ungdom som har läst boken, men på min ungdomstid var den näst intill ett måste att läsa. Men dagens ungdom, kanske jag belackar dem orättvist, föredrar att dela på facebook vad de dagligen sysslar med och läser vad deras kompisar gör, gillar, hur de klär sig och vilka filmer de har sett, vilket ju för det mesta är ren skit producerad av Hollywoods propagandamaskineri. Det främjar ju knappast att lyfta blicken ovan navelen. Och särskilt intressant är det inte heller för staten att övervaka. Men den tekniska möjligheten finns och det vill staten utnyttja. Vårt privatliv kan synas under lupp på ett sätt som aldrig George Orwell hade kunnat föreställa sig.

Jag, som ju inte vill att vi ska vara med i EU, måste ändå ge EU en eloge nu när EU satte ned foten och sa ifrån till Sverige och påpekade att datalagring inte får kränka våra mänskliga rättigheter.

Datalagring stoppat.jpg

”Att kunna kartlägga våra privatliv genom att följa de digitala fotspår vi lämnar är ett brott mot våra mänskliga rättigheter, ansåg [EU-]domstolen.

I Sverige hade denna lag, tänkt som ett verktyg … att kräva ut uppgifter så fort det fanns misstankar om brott …

Dåvarande justitieminister Beatrice Ask tillsatte en utredning som raskt kom fram till att EU-domstolens utslag inte behövde följas bokstavligt.

Datalagringen är inte det enda exemplet på hur lagstiftaren tänjer på paragrafernas gränser. Hur blir det framöver? Hur blir det med buggning av datorer … en befogenhet som ger staten möjligheter av ett slag vi hittills inte har sett, som regeringen vill införa?

Kommer vi se samma ändamålsglidning om lagstiftningen om hemlig dataavläsning träder i kraft?” Läs kolumnisten Oisín Cantwells text i sin helhet här.