Hotades till livet
och i självförsvar och rädsla sköt med hagelgevär
Två av traktens odågor sköts ihjäl när de försökte bryta sig in sent en mörk kväll hos en 68-årig man som bodde i ett ensligt beläget hus och skrek att de skulle döda honom. De var beväpnade med träpåkar. I det läget skulle den äldre mannen enligt tingsrätten handlat mera rationellt. Men jag skulle vilja se såväl åklagare, som domare och nämndemän i samma situation. Hur hade de i så fall själva handlat? Hur de dömde avspeglar deras totala fantasilöshet och bristande inlevelseförmåga.
Oisin Cantwell, 23 mars 2016: ”Är det verkligen rimligt att kräva att en människa ska fungera rationellt under en sådan extremt pressande situation och på några sekunder göra relevanta juridiska överväganden?
Vi ska minnas att lagen tar stor hänsyn till rätten till självförsvar. Våldet som används får till och med vara oförsvarligt, så länge det inte är ‘uppenbart oförsvarligt’.
Och även om våldet har varit uppenbart oförsvarligt kan den åtalade gå fri. Det kallas nödvärnsexcess och betyder att den som försvarat sig ‘svårligen kunnat besinna sig’.”
Det är lätt att sitta på läktaren och leka domare.
Det är inte mörkt, man är inte ensam, man har inga galnigar utan för dörren till sitt hus som ligger ensligt, man är inte hotad till livet, allt omkring är tryggt och lugnt. Tänk så lätt att då fatta rationella beslut och kräva samma förmåga av en person som upplevt det rent motsatta på varje punkt. Åklagare, domare och nämdemän som ställer sådana krav är antingen verklighetsbefriade eller sanna kräk!
Oisin Cantwell skriver om åklagare Kerstin Eriksson när hon försöker sätta press på gärningsmannen och ställer följdfrågor. Å: ”Dörren är låst. Hade du inte haft möjlighet att skrämma dem på något sätt?”
Gärningsmannen svarar: ”Det är ingen lekstuga. Det är mitt liv.”
Åklagaren undrar om han inte hade kunnat agera annorlunda, att skjuta ett varningsskott eller skjuta ovanför. Och visst kan man undra det från läktaren, när man har all tid och ro att tänka klart. Men det är ju åklagarens roll att vara en omänsklig besserwisser. Att det däremot sätter avtryck hos domare och nämndemän är klart besvärande för en rättsstat.
Gärningsmannen: ”Det är mitt i natten och allting är mörkt. Jag är ensam. Om jag släpper in dem så är jag död. Inget annat.”
Åklagaren: ”När du skjuter inser du att det kunde vara dödliga skott?”
Gärningsmannen: ”Det fanns ingen tid. Jag tänkte bara på att skydda mitt liv.”
AFTONBLADET kunde meddela 1 februari: ”Tingsrätten dömde honom till fyra års fängelse för dråp. I dag sänkte hovrätten straffet till två års fängelse.” Tingsrätten ”menade att händelseförloppet inte varit så snabbt att mannen saknat tid för eftertanke: ‘Eftersom det inte varit fråga om en direkt konfrontationssituation, har hotet från angriparna inte heller varit så akut. Mannens agerande har trots rädslan varit kontrollerat och medvetet. Tingsrätten har därför kommit fram till att det inte varit fråga om nödvärnsexcess’.
Men domen överklagades och i dag meddelade Hovrätten över Skåne och Blekinge sin dom. Det blev en sänkning till två års fängelse. Hovrätten menar att 69-åringen var utsatt för ett livshotande angrepp, att han handlade i nödvärn och hade rätt att använda livsfarligt våld. Men hotet mot 69-åringen var dock inte så akut, i skottögonblicken, att hans handlande kan vara straffritt.”
AFTONBLADET skriver 7 mars 2017: ”I sitt överklagande begär han genom sin advokat Johan Eriksson att åtalet ska ogillas helt och hållet.”
Skvitts åsikt
De som sköts ihjäl lär inte sörjas av någon i samhället utom möjligen av deras föräldrar. De var samhällets drägg och som man bäddar får man ligga. Så borde även såväl tings- som hovrätt ha resonerat. Men jurister lever i en skyddad värld och trots den vardag de möter i domstolarna tycks de ha inlevelseförmåga. Därtill kommer att åklagare påfallande ofta leder av personlighetsstörningar, vilket min vän advokaten bekräftatde på en dierkt fråga från mig. Och själv har jag för nöjes skull bevittnat ett otal rättegångar, vilket var anledningen att jag frågade vännen.
Min förhoppning är nu att HD tar upp fallet och friar gärningsmannen. Inget är mer kränkande än att dömas för att man skyddat sitt eget liv och döms för det, förutom att dömas oskyldig. Och sådana domar finns det gott om, men ingen statistik, vilket innebär att det är omöjligt att kvalitetsbedöma vårt rättsväsende!
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Läs också:
eaqhan 