TV
det var den nya lyxen i min barndom
Detta vet nog inte dagens ungdom, men mina föräldrar, som hade en normal inkomst för tiden, sparade säkert i ett par år för att få råd med en TV. Det var svartvitt, så klart. Och bara en kanal och en stor antenn på taket.
Jag minns när pappa skulle rikta in den. Mamma och syrran kollade på TV:n och ropade till mig hur det såg ut och jag ropade upp till pappa på taket hur resultatet var. Och till slut kunde jag säga att vi hade bra bild.
Grannen var före oss med TV. ”Såg du på TV … ?”, frågade min lekkamrat och granne elakt nog, för han visste att vi ännu inte hade skaffat TV! Om inte annat så såg han ju att vi saknade antenn på taket. Fast han visste ju ändå, den elake fan.
TV slog snabbt igenom och den vanliga öppningsfrasen när man träffade någon bekant var såldes: ”Såg du på TV … ?”, för alla hade ju sett samma sak och det blev ett naturligt samtalsämne. Vad som visades på TV var en stor sak för alla på den tiden.
Det fanns en förmyndarmentalitet från regeringens sida som vi kanske inte skulle vilja ha idag. Ingen TV-sändning på onsdagar (!), för så hade regeringen bestämt – familjen skulle umgås istället.
Man hade också bestämt att TV skulle förkovra oss och vara pedagogisk. Det kan jag sakna idag! Det var lite som vuxenutbildning för ett folk som på den tiden i allmänhet bara hade några få års skolgång i folkskolan. Och i det pedagogiska låg också att förmedla samma bild av U-länder som skolan gav oss, befolkade av ”efterblivna infödingar” som behövde vår hjälp, särskilt i Afrika.
Sen började bilder strömma ut från omvärlden genom ”dumburken”, som TV började kallas efter att den hade blivit var mans egendom. Den gör mera skäl för det namnet idag, särskilt på grund av reklamkanalernas ytliga utbud. TV-program ska locka oss att se reklam, ty det är ju därför de reklamfinansierade kanalerna finns, och programmen ska vara billiga att producera, samt vända sig till den breda icke-intellektuella publik som inget läser och som inte ställer några kvalitetskrav, annars går kanalerna inte ihop.
TV förde in ett krig i vardagsrummen
Bilder visades i TV under senare delen av 60-talet från Vietnamkriget. Ohyggliga bilder när amerikanska marinkårssoldater ”rensade upp” bland den ”kommunistiska VietCong-gerillan”. Ändå visades aldrig det grövsta. Endast i vänsterpressen kom sådant fram. I den breda pressen handlade det om det goda (USA) mot det onda (kommunismen). Sanningen var dock en annan; de som slogs mot USA var bland annat vanligt folk, bönder, men de behövde hjälp och det fick det från den tidens vänster, både från vanliga människor runt om i världen och från länder som Sovjetunionen.
Den USA-vänliga bilden som kablades ut i vår TV kom ganska snart på skam när FNL-rörelsen lärde oss vad detta kolonialkrig faktiskt handlade om, ett högteknologiskt övergrepp från världens ledande militärmakt som stödde en militärdiktatur mot ett fredsälskande folk som inget annat önskade än att få odla sina risfält. Och att Nordvietnam och Sydvietnam var ett och samma land som egentligen redan borde varit återförenat. Men USA satte sina käppar i hjulet då de insåg att i ett nord-syd-återförenade val skulle folket välja Ho Chi Minh som landets ledare. Och det gick ju inte för sig.
Vi såg hur napalm fick hyddor och människor att brinna, hur man brände hela byar med eldkastare och avlövade hela skogsområden för att komma åt ”fienden”, en ”fiende” som aldrig hade satt sin fot på USA:s mark, än mindre hotat USA. Det var en ”fiende” som USA benämnde VietCong, men som själv kallade sig FNL, Front National pour la Libération du Sud Viêt Nam (Nationella fronten för sydvietnams befrielse, på vietnamesiska: Mặt Trận Dân Tộc Giải). Men svensk TV höll länge fast vid USA:s nedsättande term, tills FNL-rörelsen hade klargjort fakta och opinionen svängt, den som inleddes med Sköld Petter Mattis demonstration i Stockholm 1965.
Men än i dag förekommer USA:s nedsättande term för befrielserörelsen, ”Viet cong”.
Bilden publicerades här, med länk till Ghost.
Har det hänt något nytt när det gäller TV?
Jo, vi har en massa kanaler. Men få är seriösa. Och den svenska public service följer med trenden att vända sig till en publik som aldrig läser något och som är totalt ointellektuell. Det är ett krig om tittarsiffror och det kriget kan inte Public service vinna med att visa liknande usla program. Man köper in dyra OS-sändningar och Eurovision Song Contest och sen fyller man tiden med repriser. Det är inte konstigt att SVT har en uppförsbacke.
eaqhan 