En tillbakablick
Skvitt betraktar välfärd ur sitt eget historiska perspektiv
Där ingår ju sjukvård bland annat. Men låt mig tala först om social misär. Någon sådan fanns knappast när jag var barn. Kanske det gick mig förbi. Den förekom nästan bara bland alkoholister där beroendet hade gått för långt. Narkotikan började så smått tränga sig på under 60-talet och förpassade en del ned i avgrunden. Men där fanns ju en socialtjänst som byggdes ut och kunde sätta händerna i mer än bara ett omhändertagande av ensamstående mödrars barn. Men mer skulle det bli att ta hand om framöver när vi fick en skenande arbetslöshet.
Sjukvården byggdes ut, men sen kom slutet på 70-talet då varje sjukvårdsavdelning skulle ha sin egen budget och sina egna sparkrav. De enheter som klarade sparkraven fick större sparkrav till nästa gång och de som inte klarade sparkraven fick nya chefer istället. Så sänkte man sjukvården ned till dagens miserabla nivå där folk dör i vårdköerna!
Nu stänger man ner fullständigt vissa verksamheter på en del orter.
Vi har ett samhälle där produktiviteten bara ökar. Så har det skett under hela mitt liv. Varje arbetande människa tillför samhället mer för vart år. Samhällets samlade rikedom bara ökar. Ändå kan samhället inte erbjuda samma service som för 30 år sedan! Vad är problemet?
De rika betalar mindre i skatt, företag smiter undan och välfärden försämras. Kan det finnas ett samband?
Fundera på det!