Sjukvårdens ut(av)veckling

En tillbakablick

 

Skvitt betraktar välfärd ur sitt eget historiska perspektiv

Där ingår ju sjukvård bland annat. Men låt mig tala först om social misär. Någon sådan fanns knappast när jag var barn. Kanske det gick mig förbi. Den förekom nästan bara bland alkoholister där beroendet hade gått för långt. Narkotikan började så smått tränga sig på under 60-talet och förpassade en del ned i avgrunden. Men där fanns ju en socialtjänst som byggdes ut och kunde sätta händerna i mer än bara ett omhändertagande av ensamstående mödrars barn. Men mer skulle det bli att ta hand om framöver när vi fick en skenande arbetslöshet.

Sjukvården byggdes ut, men sen kom slutet på 70-talet då varje sjukvårdsavdelning skulle ha sin egen budget och sina egna sparkrav. De enheter som klarade sparkraven fick större sparkrav till nästa gång och de som inte klarade sparkraven fick nya chefer istället. Så sänkte man sjukvården ned till dagens miserabla nivå där folk dör i vårdköerna!

Nu stänger man ner fullständigt vissa verksamheter på en del orter. 

Vi har ett samhälle där produktiviteten bara ökar. Så har det skett under hela mitt liv. Varje arbetande människa tillför samhället mer för vart år. Samhällets samlade rikedom bara ökar. Ändå kan samhället inte erbjuda samma service som för 30 år sedan! Vad är problemet?

De rika betalar mindre i skatt, företag smiter undan och välfärden försämras. Kan det finnas ett samband?

Fundera på det!

Skvitt ser på bostadslån

Banklån

 

om jag ser det ur mitt historiska perspektiv

Ville man ha en bostadsrätt så var det sällan mer än några tusenlappar som krävdes, men pengarna var ju lite mer värda då och inkomsterna betydligt lägre. Så det blev till att låna om inte föräldrarna hade sparat en längre tid.

Å andra sidan var det inte bara att gå in på banken och säga ”fly mig ett lån på femton – trettiotusen, jag ska köpa lägenhet!” Lån var ingen rättighet och inget som prackades på någon vanlig löntagare, så som det ju är i dag. Skumma låneinstitut var heller ännu inte uppfunna. Och få hamnade i ”Lyxfällan”! Det såg staten till.

Det var snarast en ynnest att få låna i banken (andra långivare fanns ju knappast) och man fick så snällt stå med mössan i hand och bedyra att man hade fast anställning och inga andra skulder. Ändå var det inte säkert att man fick ett lån ens för att köpa en bostad.

Men kunde man hitta någon som gick i borgen så kunde det lösa sig. Och det kunde ju inte alla. Därför inrättades något som kallades kommunalborgat bostadsrättslån och det var maxat till 15.000 kronor och 75% av köpesumman, vilket ju inte låter så mycket idag, men det var andra priser då.

Detta kommunala initiativ var något som jag kunde utnyttja och det har jag aldrig ångrat. Jag bor billigt och det är jag glad för nu när jag är pensionär och bara har hälften i inkomst mot när jag jobbade. Mina föräldrar hade 80% i inkomst jämfört med lönen! Så visst har det försämrats! Men det var ju andra tider då.

---

 om pension av Skvitt

Att vara pensionär idag

Det gynnar oss inte

Tände eld på sig – varför

PRO och storsvindlarna

Pensionssystemet-en-vinstmaskin (Inte för pensionären)

Lägre pension

50.000 kr / mån i pension

”Skvitt, du har ju skrivit om pension”

LO larmar om usla pensioner (Tiger totalt det gör däremot PRO)

Vad ska pensionärerna göra med alla sina pengar?

Bevisat – vi har råd med högre pensioner

Pensionsnytt

Skvitt synar pension, Pensionsmyndigheten, mm

Pension en skållhet överraskning

Fattigpension­ärer ökar kraftigt

Den skandalösa pensionen

S och pensionerna

Pensionärer bjuds på hamburgare + fler korta påsknyheter

Pensionärerna

PRO erbjuder

Sverige: äldre svälter

PRO-ordförande har ordet

Sverige: äldre svälter

PRO-ordförande har ordet

AB skriver, men PRO:s tidning tiger

Svält förnöjd!

Ännu inget svar

Tala är silver …

Fler äldre, färre äldreboenden

Pensionssystemet

Allt fler fattiga

SvD vs PRO pensionären

Skvitt flyttade hemifrån

Bostadssituationen

 

i början av 70-talet var en helt annan än nu

Skvitt blickar bakåt och tänker på när det var det dags att flytta hemifrån i början av 70-talet. En egen bostad var ju en självklarhet och inte dröjde det länge innan det var fixat, vilket även gällde alla mina kompisar och vänner. Ingen var bostadslös eller tvingad att bo kvar hemma. Att skaffa en bostad var lätt som en plätt.

Jag tänker på dagens ungdom. För dem är det en helt annan sak. Det finns de som bor hemma ända upp i 30-årsåldern för att de inte får någon stans att bo. På 70-talen byggdes det bostäder som aldrig förr. Då byggdes välfärdslandet Sverige upp och det hade börjat redan på 50-talet. Allt blev bara bättre! Sen började välfärden rustas ned igen.

När jag var ung såg man på framtiden med tillförsikt. Men det var ju andra tider då.

Det var andra tider då

Skvitts tillbakablick

 

med blicken inställd på 60-talet

Vid denna tid hade jag gått ut realskolan och börjat på gymnasium och snart stod jag på tröskeln till vuxenlivet och det innebar att jag skulle börja arbeta och försörja mig. Att det skulle bli svårt att hitta ett jobb var inget som föresvävade någon av oss i skolan. Jobb var så självklart, bara frågan vad man skulle jobba med. Slumpen fick avgöra. I vart fall i mitt fall.

De som bara hade gått folkskola och de som hade gått ut realskolan, med eller utan godkända betyg, hade redan börjat jobba.

Jag tror ingen gick arbetslös. Det existerade ju knappast. Det var ju andra tider då.