Banklån
om jag ser det ur mitt historiska perspektiv
Ville man ha en bostadsrätt så var det sällan mer än några tusenlappar som krävdes, men pengarna var ju lite mer värda då och inkomsterna betydligt lägre. Så det blev till att låna om inte föräldrarna hade sparat en längre tid.
Å andra sidan var det inte bara att gå in på banken och säga ”fly mig ett lån på femton – trettiotusen, jag ska köpa lägenhet!” Lån var ingen rättighet och inget som prackades på någon vanlig löntagare, så som det ju är i dag. Skumma låneinstitut var heller ännu inte uppfunna. Och få hamnade i ”Lyxfällan”! Det såg staten till.
Det var snarast en ynnest att få låna i banken (andra långivare fanns ju knappast) och man fick så snällt stå med mössan i hand och bedyra att man hade fast anställning och inga andra skulder. Ändå var det inte säkert att man fick ett lån ens för att köpa en bostad.
Men kunde man hitta någon som gick i borgen så kunde det lösa sig. Och det kunde ju inte alla. Därför inrättades något som kallades kommunalborgat bostadsrättslån och det var maxat till 15.000 kronor och 75% av köpesumman, vilket ju inte låter så mycket idag, men det var andra priser då.
Detta kommunala initiativ var något som jag kunde utnyttja och det har jag aldrig ångrat. Jag bor billigt och det är jag glad för nu när jag är pensionär och bara har hälften i inkomst mot när jag jobbade. Mina föräldrar hade 80% i inkomst jämfört med lönen! Så visst har det försämrats! Men det var ju andra tider då.
om pension av Skvitt
Pensionssystemet-en-vinstmaskin (Inte för pensionären)
”Skvitt, du har ju skrivit om pension”
LO larmar om usla pensioner (Tiger totalt det gör däremot PRO)
Vad ska pensionärerna göra med alla sina pengar?
Bevisat – vi har råd med högre pensioner
Skvitt synar pension, Pensionsmyndigheten, mm
Pension en skållhet överraskning
Fattigpensionärer ökar kraftigt
Pensionärer bjuds på hamburgare + fler korta påsknyheter
AB skriver, men PRO:s tidning tiger
Fler äldre, färre äldreboenden
