När jag var barn
då växte jag upp i ett samhälle med framtidstro
Allt blev bättre. Farsan fick längre semester till exempel. Inkomsterna ökade. Småbarnsföräldrarna kunde lämna in barnen på dagis. Kvinnor kom ut i arbetslivet. Allt såg rosenrött ut och ingen tänkte på dåliga tider.
Men sen kom slutet på 70-talet. Då gällde Milton Friedmans doktrin. Och den tog Socialdemokrater till sig och därefter infann sig det sociala förfallet.
Då ökade klassklyftorna. Då minskade de rikaste skattebörda. Då fick vi fler miljonärer och till och med fler miljardärer. Och dessa skattade mindre än någonsin tidigare. En del blev till och med skatteflyktingar utan att jagas lika mycket av rättsväsendet som förorternas barn som inte ser annan möjlighet att nå en skälig levnadsnivå än att i arbetslöshetens samhälle försörja sig på kriminalitet.
Döende får inte vård! Vårt samhälle befinner sig i förfall.
Ska detta behöva hända? Ska det behöva hända i ett civiliserat land? Nej, så klart inte, men när företag och miljonärer inte skattar så finns ju inte pengar till sjukvård och välfärd.
Är det så du vill ha det så rösta på Alliansen!
Pingback: Effektivisering in absurdum – eaqhan