Allt fler
sjuka än det finns sängar till
Situationen blir bara allt värre. ”Det har lett till överbeläggningar som i sin tur har lett till dödsfall. Det har lett till överbelastade akutmottagningar, till en kaotisk situation och en dålig arbetsmiljö för personalen.
– Det har lett till att många har lämnat sjukvården och att det är svårt att rekrytera. Det finns många svåra konsekvenser av denna nedskärning, säger Mikael Eriksson.
Enligt överläkaren Mikael Eriksson har länderna i OECD i snitt 4,9 vårdplatser per 1 000 invånare, medan Sverige bara har 2,7.” / Sveriges radio
”Leta säng eller lägga in patienten på fel avdelning. Så ser vardagen ut för många läkare på sjukhuskliniker som lever med platsbrist. Varannan vårdplats har försvunnit under de senaste femton åren. Sverige hamnar numera på sista plats i en internationell jämförelse över antal vårdplatser per invånare.” / Läkartidningen
Man kan ju tycka att Sverige är ett rikt land, särskilt jämfört med ett land som har varit utsatt för embargo och handelshinder i över ett halvsekel och därför borde ha fler läkare per invånare än till exempel det jag syftar på; Kuba.
Men så här ser fakta ut i Kuba: ”Antalet läkare har ökat från 3 000 före revolutionen till 70 000 (2007). Av dessa tjänstgör ca 25 000 utomlands, fördelade på 73 olika länder. En läkare per 168 inv. (2003) Sverige: En läkare per 348 inv. (2003) Latinamerika: En läkare på 625 inv. (2002)”
Efter revolutionen i Kuba stärktes arbetarklassens makt väsentligt i landet. I Sverige har borgarklassen under samma tid stärkt sin makt. Allra mest de senare decennierna. Och det är under de senare decennierna som vår sjukvård och välfärd gått kräftgång. Kan det finnas ett samband, tro?
eaqhan 