Halloween


Inte så nytt

 

men man kan ju tro det, som svensk

Jag tillhör dem som trodde det var ett amerikansk påfund som vi har importerat från USA. Och det är väl delvis sant, att vi har fått det från USA för ett par decennier sedan.

Halloweens ursprung kan i vart fall spåras till kelternas Irland på 700-talet. Förmodligen är det ännu äldre.

Det man då firade var att sommaren var slut och en kallare årstid tog vid.

Människornas förhållning till de döda var annorlunda på den tiden. Man föreställde sig att de döda kunde komma upp ur sina gravar och ställa till det för de levande. Men genom diverse ceremonier skulle de döda inte känna igen de levande som levande och därmed betrakta de levande som döda och en av dem själva och lämna de levande ifred.

(Bilderna är från min fotoblogg)

När kristendomen gjorde sitt intåg på Irland försökte katolska kyrkan stoppa dessa så kallade hedniska sedvänjor och införde allhelgonadagen. Men dagen före, som då blev allhelgonaafton, fortsatte man att fira det som i dag kallas halloween (från engelskans Hallow, ”helgon”, och e’en – kortform av evening / Wikipedia). Och det har sedan levt kvar.

I mitten på 1800-talet härjade potatispesten på Irland och miljoner människor dog av svält. Någon beskrev hur man såg utmärglade människor och obegravda lik överallt, men många feta hundar (sic!)!

De som kunde utvandrade från Irland, många till USA. Och de tog med sig sitt halloween (All Hallow’s Eve), som i mitten av 1900-talet även började firas av andra amerikaner. Och nu har det även nått oss i Sverige.

Driftiga affärsmän insåg att här kunde de göra sig en hacka, och det är nog som jag har trott sedan halloween blev etablerat hos oss, att det var deras kapitalistiska intressen som låg bakom att det bredde ut sig bland oss. Idag omsätter halloween över en miljard kronor i Sverige.

Vi älskar att bli skrämda

I vart fall så länge vi vet att det inte är på allvar. De som skrämdes av inkvisitionen var säkert inte lika roade och allra helst inte de som direkt drabbades av den, utpekade som häxor i förbund med djävulen. Det här kunde locka fram det sämsta bland människorna. Tusentals brändes på bål och för många bland populasen var det ett nöje att se på. Föräldrarna tog till och med sina barn med sig för att se på! Och för katolska kyrkan var det lyckade tillställningar eftersom människor skrämdes till total underkastelse.

Än idag finns det människor som frossar i det ohyggliga. På nätet (men fråga mig inte var – jag vet inte och vill inte veta) går det att få tag i så kallade ”snuff-filmer” där människor torteras och mördas i verkliga livet framför kamerorna.

En person som har ertappats med sådana filmer är den mordmisstänkte Peter Madsen i Danmark. Det får mig att rysa, med tanke på vad som var det sista Kim Wall fick uppleva i livet. Det vill jag helt enkelt inte tänka på.

Vila i frid Kim Wall!