Begär nåd för en som inte gav nåd


En mamma

 

är ju förvisso alltid en mamma

Så visst kan jag förstå henne. Men vad gjorde hon för fel, eller vad gjorde hon inte för att hennes son skulle bli en radikaliserad terrorist? Den frågan bör hon ställa sig.

Nu är han dömd till livstids fängelse för att ha medverkat vid att skrutit halsen av fångar. Jag beklagar inte hans straff. Jag önskar bara att han aldrig får tidsbestämt straff. Han kan gott sitta i sin cell och be sina böner fem gånger om dagen vänd åt Mekka så länge han lever och begrunda sitt val i livet.

Mamman bryr sig så klart om sin son: ”Enligt mamman råder det brist på ömhet och medkänsla på anstalten”  / GT

Medkänsla om offren visade dock aldrig Hassan Al-Mandlawi. Och varför kan man då kräva att det ska visas honom?

Terrorist-nåd mamma-krav.jpg

Ånger kan man känna när man ställs inför konsekvenserna av ens egna felaktiga beslut och handlingar, men man måste ändå ta sitt ansvar.

”Mamman skriver att sonen ‘har ett kort minne på grund av ett skott som träffade honom i huvudet’ och att han ‘vägrar att äta eller dricka i anstalten’. Mamman påstår att denna självsvält pågått i fyra månader. Nu ska det ha påverkat hans hälsa, skriver mamman.” / GP  Ja, han får skylla sig själv. Trots allt lever han, till skillnad från hans offer. Och hans föräldrar bör rannsaka sig sig själva och ställa sig frågor kring hur de har fungerat när de uppfostrade honom.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s