Skattefria Andersson

1954 gjorde S en valfilm

 

och den tog Stefan Löfven fram i debatten om skattefifflarna

Den debatt som kommit upp efter Uppdrag gransknings program om Paradisläckan (del 1, del 2) lär väl inte leda så långt.

”Filmen handlar om en man som drömmer om en värld utan skatter och plötsligt går hans dröm i uppfyllelse. Han får själv gräva efter vatten till kaffet, köra genom ett rapsfält eftersom det inte finns några vägar och betala hutlösa priser för att barnen ska kunna gå i skola.

Andersson får också köpa ett eget försvar.” /AFTONBLADET

Paradisläckan – det här handlar det om.

Skatteskandalerna larmar om ett allvarligt hot mot Sveriges välfärdssamhälle.

Leif Östling frågade sig ”vad fan får jag?” (för skatten). Menade han att borde få lika mycket för de pengar han betalar in i skatt som för de pengar han konsumerar privat? I så fall har han inte fattat någonting om vad solidaritet är för något. Han tillstod ju också att det var egoism som drev skatteplaneringen. Och visst är det så.

Det finns människor som ekonomiskt har slagits ut totalt. Människor vars hela existens har blivit skattefinansierad. Av solidariska skäl låter vi dem inte svälta ihjäl eller tigga sig fram och bo i koja i skogen eller natta i trappuppgångar. Och så ska det vara. Leif Östling, och många med honom, har råd att försörja dessa människor, men har inte den moraliska kompassen. De borde skämmas! Men i deras kretsar hyllas de som smarta trixare. De lever i en annan värld, där egoism är en dygd.