En dag på skuggsidan


Jag gillar att fotografera

 

och jag har många andra intressen därutöver, som ni nog vet

I de nordöstra stadsdelarna av Göteborg finns det ett underbart naturområde som utgörs av en ådal bildad av Lärjeån. Och dit begick jag mig för att fotografera.

(Fler bilder på min fotoblogg)

Sen gick jag tillbaka och kom till Hjällbo centrum, inte långt ifrån var jag startade min fototur till Lärjeån. Där tog jag också några bilder. Men jag brukar inte gärna ta bilder på folk. Så det undvek jag så gott jag kunde. Men fotodokumentation må ju ändå ha sin sin plats.

Efter det tog jag spårvagnen upp till Angereds centrum, men först klev jag av i Hammarkullen. Och det var lika dant på båda ställena, som det var i Hjällbo.

I och för sig är det inget nytt, men man tänker inte på det när man är i stan, eller i min förort. Alltså, man tänker inte på hur många de är.

Faktum är att bilden ovan talar emot. Men kanske inte. Folk av europeiskt ursprung tar vagnen till stan. De andra håller sig tydligen mycket mera i sina egna stadsdelar. Och i Angereds centrum, kan jag lova, där tycktes 90% vara utomeuropéer. DET reagerade jag på.

Jag minns att jag redan på sjuttiotalet skämtade och sa: ”Man behöver inte åka utomlands. Det räcker att åka till Angered.”

Så’n är inte jag!

Nu är det ju inte så, som ni vet som följer mig, att jag har något emot invandrare. De för mycket gott med sig och Sverige behöver dem. Det är mycket som skulle avstanna om de skulle lämna landet. Ofta tar de jobb som vi inte vill ha. Till exempel den svarte mannen som varje morgon plikttroget städar vårt köpcentrum.

Och så tänker jag på all exotisk mat man knappast hade fått utan invandrarna. Osökt kommer jag in på min hunger som jag drabbades av under min fotosafari.

I Hjällbo såg jag en pizzeria, men jag var inte sugen på pizza. Jag tog vagnen till Hammarkullen. Usch så trist! Där fanns inte mycket att se och få butiker. Stackars folk som bor där. Och de enda jag såg där var invandrare.

En grabb som knappt hade börjat skolan kastade sten på en annan grabb i nedre tonåren. Han fick en sur kommentar på ett språk jag inte förstår, men mer hände inte. Vilken uppfostran får barnen egentligen? Ja, den äldre hade nog fått god uppfostran eftersom han inte gav den yngre en smäll. Jag är kanske sämre, för jag kanske hade tagit honom i örat så han hade fått stå på tå och be om ursäkt! 😉

Matstället jag såg i i Hammarkullen var så klart exotiskt, men man fick sitta på en barstol vid en bänk mot väggen och äta. Det tilltalade inte mig. Jag åkte till Angereds centrum.

Där ligger en krog som heter Bordet.

Live på Bordet.jpg

Där har jag varit ett flertal gånger, även om det nu är åtta år sedan sist. Jag kände ägaren till stället för ett antal år sedan, men nu har han flyttat hem till Turkiet och blivit fastighetsförmedlare. Han är just en sådan där driftig person som till exempel Sverigedemokrater aldrig tänker på eller vill veta av. Men sådana finns! Och den svarte städaren ska vi inte förglömma! Nog så viktig!

Jag borde ha gått till bordet!

Jag hade blivit rejält hungrig, men jag valde bort Bordet. Istället slank jag in på ett ställe som heter Shawarma House AB. Ett ställe med mera snabbmatskaraktär. Jag tyckte det verkade intressant efter att jag hade kikat på deras menybilder uppe på väggen bakom disken.

Köttsallad. Det såg fint ut, och spännande. Jag borde fotograferat maten på min tallrik, men tyvärr blev det inte av. Bilden nedan är ett kollage från Google.

Pytonmat Angered.jpgJag trodde det skulle vara exotiskt kryddat, men jag undrar om herrar ”kockar” hade någon som helst kockutbildning. Det var inte mycket till smak och tur var det, för den smak maten hade var nästan vämjelig. Tur att jag var vrålhungrig, för hungern är den bästa kryddan, som ni vet. Och just därför förmådde jag mig att äta cirka två tredjedelar av min portion. Sen fick det vara nog.

Kanske det var min egen gom det var fel på. Stället hade nämligen en hel del gäster och medan jag åt kom flera och hämta mat med sig. Ja, kanske handlar det om olika matkultur. Och jag kommer från en kultur som inte uppskattar just den här maten.

Nu rundar jag av!

Avrundning.jpg

Det är ju skillnad på kulturer

Att blanda olika kulturer har skett i alla tider och det har berikat varje samhälle. Men jag undrar hur kulturer blandas i dagens segregerade samhälle. I Angered, Hammarkullen och Hjällbo blandas olika kulturer, men knappast med den svenska. Vi bor ju inte där, med vissa undantag. De enda svenskar jag såg var tre personer vid hållplatsen när jag skulle åka därifrån och de var grava missbrukare.

Alla ”kulturer” är inte bra

När människor i Angered, Hammarkullen och Hjällbo, med flera likartade områden i Sverige, inte har en chans eller vilja att integrera sig och bara umgås med ickesvenskar förblir de inom sina egna kulturer helt opåverkade. Kvinnor går i hucklen, niqab och till och med i enstaka fall i burka. Vissa får inte gå ut utan en manlig närstående person. Och kvinnor som vill anamma  västerländska seder, kläder och bruk blir ansatta och hotade av diverse självpåtagna ”sedlighets”- och ”moral”-poliser.

Vi kan inte tolerera det! Frågan är bara hur vi ska komma tillrätta med det.

Hedersförtryck.jpg

Tänk om jag hade svaret!

Men en sak att börja med vore väl att de stadsdelspolitiker som ansvarar för dessa stadsdelar med utanförskap själva bodde där.  Men det gör de ju inte.

 

5 tankar om “En dag på skuggsidan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s