Skvitts årskrönika


Nja

 

det var mycket sagt

En årskrönika ska ju spegla hela årets viktiga händelser. Men jag tar bara upp en enda sak i denna så kallade ”årskrönika”. Men det är en sak som ändå speglar både det år som nu har gått och hela detta ännu unga millennium. Ja, även förra århundradet och det där före, 1800-talet, då borgarklassen och kapitalismen växte fram.

För visst är kapitalister genuint intresserade av att bara berika sig, till gagn för sig själva och till men för alla andra, till och med de allra sämst lottade. Ja just det! De sämst lottade är så lottade enbart för att de är mest utsatta för borgarklassens perversa drift att sko sig på andra!

 

Årets svin - Allra.jpg

Pensionärer har det inte så fett. Särskilt inte de pensionärer som har slitit för en vanlig arbetarlön. Och värst är det för kvinnorna.

Annat är det för politikerna som har beslutat att pensionärer ska kastas på fattigstugan. Deras pensioner är rundligt tilltagna. Så de klagar inte.

Borgarklassen har sina arbetsfria inkomster från sitt ägande av företag och aktier även när de blir pensionärer. Ja, de har samma inkomst till och med om de hamnar i koma efter en hjärninfarkt! Medvetslöshet innebär inget inkomstbortfall! Men något sådant privilegium har aldrig en vanlig löneslav! Istället hotar utförsäkring och endast döden kan ses som en befrielse.

David Persson och Alexander Ernstberger ( bonusläsning *) är detta års ansikte utåt vad gäller borgarklassens totala och skamlösa parasitism på arbetarklassen. Deras affärsidé var att sko sig på pensionärernas surt förvärvade småslantar. Likt psykopater saknar de samvete, förmåga att känna skuld och skam, trots att vi andra fördömer dem. Men de umgås ju inte med oss. De som de umgås med är likasinnade och de hyllar dem som framgångsrika personer att se upp till.

Nu hoppas jag att de döms till kännbara straff. Men det är väl att hoppas på för mycket.

https://www.svd.se/ytterligare-138-miljoner-borta-i-allra

https://www.affarsvarlden.se/artiklar-om/Allra

 

 

Snart nytt år


Man förbereder sig

 

för att fira årets sista dag och ett nytt år

Man önskar alla sina vänner ett gott slut och ett gott nytt år. Så också jag, inte minst mina trogna läsare, ska ni veta. Utan er skulle jag inte skriva.

Långt innan det fanns Internet, i min ungdom, skrev jag insändare i tidningarna. Men oftast kom de inte in. Utrymmet för insändare var ju begränsat. Så redaktionerna var ju tvungna att prioritera vad som skulle publiceras. Och den prioriteringen hade ju en politisk dimension.

Det var ju tydligen inte så angeläget för AFTONBLADET på den tiden att publicera mina politiska inlägg. Det publicerade de inte.

Här två exempel som jag minns från den tiden på insändare som togs in och publicerades:

Man borde sätta byxor på aporna på Skansen, av anständighetsskäl. Och av lika stort allmänintresse bedömde tidningen det vara att en skribent ansåg en viss namngiven kvinnlig artist var sexig.

Sånt tog man in. Men inte mina inlägg om USA:s folkmord i Vietnam. Prioritering!

Just nu visar svt ”Den hyllade serien om det mest kritiserade och plågsamma kriget i USA:s nutidshistoria. Ögonvittnens egna historier varvas med tidigare osänt material. Åren 1858 – 1961”. Det är tio avsnitt som ligger upplagda på svt play.

Serien bör ses!

The Vietnam war 1.jpg

Tyvärr ligger ett alltför stort fokus på USA, men vad annat kan man förvänta sig. Och trots en sund kritisk hållning gentemot USA balanseras denna med en del osaklig smutskastning av Nordvietnam. Jag tänker bland annat på skildringarna om tortyr av amerikanska krigsfångar. Jag kan inte utesluta att det har inträffat i enstaka fall, men många av dem beskrev när de släpptes att de hade blivit korrekt och vänligt behandlade, helt i enlighet med internationell lag om krigsfångars rättigheter.

Jag minns vad många nedskjutna amerikansk pilot sa när han hade släpptes. Ofta sa de ungefär såhär:

”Jag hade förväntat mig hämnd. Jag hade bombat deras byar och lemlästat deras invånare, åldringar, kvinnor och barn. Jag hade bränt dem levande med napalm och fosforbomber. 

När byborna grep mig på risfältet trodde jag de skulle slå ihjäl mig, men ingen krökte ett hår på mitt huvud. De förde mig till myndigheterna där jag förhördes enligt de regler som gäller för krigsfångar.” 

Men en del av dem berättade om tortyr. Jag undrar hur vanligt det var och hur mycket som var påhittat för att det passade USA:s politik.

Mycket lite skrevs om de som valde att stanna kvar i Vietnam, hellre än att åka hem till ett USA som de hade insett enbart stod för ondska.

The Vietnam war 2.jpg

Bilden ovan, med klippet ur dokumentären, visar hur man med ett enkelt ordval kan sprida lögnaktig propaganda. Alla vet ju vad det betyder att vara i någons händer. Men faktum är att ända sedan Frankrike koloniserade Vietnam hade folket velat återfå självständigheten. Först stred Viet Minh för detta. Senare FNL, givetvis med stöd av Nord. Det var ju trots allt ett land, uppdelat i nord och syd av inkräktarna.

Ett i det närmaste enat folk stödde FNL. Därför gick inte Vietnams folk att besegra.

De som inte stödde FNL var en korrupt minoritet som blev enormt rika, först på samarbete med den franska kolonialmakten och sedan på USA:s stöd till diktatorn i Saigon. Det handlade om politiker och tjänstemän, generaler och andra högre militärer, affärsidkare, kriminella och de prostituerade som gladde amerikanska soldater.

Men övriga hade ingen högre önskan än ett fritt Vietnam till varje pris. Och det priset var lindrigt sagt högt!

The Vietnam war 3.jpg

Nu önskar vi alla våra vänner ett gott slut och ett gott nytt år. Så också jag. Och jag önskar att USA slutar upp med alla sina krig och besparar oskyldiga människor allt lidande och onödig död. Krigsindustrin borde sadla om och tjäna sin biljarder på något som gagnar mänskligheten istället.