Om Metallica som pristagare


Först och främst

 

måste erkännas, jag har aldrig lyssnat särskilt länge på dem

Tradigt och intetsägande har jag tyckt från allra första början. Har jag missat några höjdarlåtar? Det vet jag ju inte, men jag tvivlar.

Då är den här låten avsevärt bättre och kanske är det egentligen Metallica det handlar om.

Metallica har inte Elias Björkman mycket till övers för. Som han skriver: ”det mest osympatiska bandet”, ” kränkta bebisar oförmögna att bearbeta sina känslor än vuxna människor.”, ”rika, bortskämda, egocentriska rockstjärnor utan kontakt med verkligheten”. Värst är mångmiljonären Lars Ulrich (god för svindlande 2 400 miljoner kronor)”. Du kan läsa resten han skriver här.

Hur Polarpriset kunde gå till något så okulturellt som Metallica är en gåta.

Bättre var dock valet av The Afghanistan National Institute of Music och Ahmet Naser Sarmast, aom utsattes för en självmordsattack  2014 av talibanerna eftersom han enligt dessa korrumperade Afghanistans ungdomar. Han ville helt enkelt bara återupprätta den afghanska musiken och dess traditioner och grundade därför Afghan National Institute of Music med målsättning att utbilda främst  gatubarn, fattiga barn och föräldralösa i musik, såväl afghansk som västerländsk musik.

Till saken hör att talibaner, som tolkar koranen strikt, inte tillåter musik! Läs Claes Wahlin, AFTONBLADET KULTUR, här.

Tacka vet jag god musik. Det finns det gott om. Så varför ösa pengar över stenrika ”bebisar” som inte har åstadkommit något att minnas.

Lyssna här istället:

 

Lämna en kommentar