Det här med att bli gammal


Konstigt

 

men jag känner mig fortfarande ung

Ändå är jag snart sjuttio år. Och i kroppen känns det. Jag drar mig för fysiska ansträngningar. Jag håller mig helst hemma. Det är ju förstås bra om man ser det rent ekonomiskt, för pensionen gav ju bara hälften av inkomsten. Det har jag skrivit om många gånger. Klicka här.

Det som jag i dag förnam var livets förgänglighet. Ännu en god vän gick bort. Han blev blott 70 år. Cancern tog hans liv.

Men värst var ju när min flickvän … och det var för nio år sedan. Än i dag sörjer jag och saknar henne! Också hon gick bort i cancer.

Man blir ju ensam när man blir äldre. Så är det ju. Vänner försvinner. Nya är svåra att att skaffa. Det är inte som när man var barn: ”Hej, vad heter du? Ska vi leka?” Och sen var man vän. Tänk så enkel det var då!

Vad gör jag då?

När mina vänner går bort, en efter en, så satsar jag på mitt fotointresse och läser en massa och skriver här, samt lägger ut mina bilder på nätet. 

Fler kan du se på min blogg.

https://skvittsnyafoto.wordpress.com/

”Jag är fortfarande vid liv”  sms:ade Kim Vall och sen blev hon mördad på det mest bestialiska sätt. Se förras inlägget. Mycket ska man uppleva innan man lämnar in!

Jag är faktiskt väldigt glad åt att ha blivit född i rätt tid och i rätt land. Ingen svält och inget krig! Mer tur än så kan man ju inte ha!