För den som ogillar Windows 8 och 10


Jag ogillar W10

 

och är inte heller en vän av W8

Tian är jag helt obekant med, men jag vet att att jag ogillar den versionen lika mycket som åttan, vilken jag har prövat när jag har fungerat som datorsupport för vänner. Jag kunde bara konstatera att det var en otrevlig bekantskap. Fast man kan ju vänja sig, så klart.

Windows 10. - 2.jpg

Jag kör fortfarande W7 på min dator, den som jag lät Europadata bygga åt mig när min förra burk pajade och det bara fanns W8 att köpa i affärerna.

Den affären ångrar jag inte en enda sekund. Visserligen gick datorn på (om jag minns rätt) 13.000 kr. Men om motsvarande hade funnits färdig i butik hade den sannolikt kostat omkring 30.000 kr!

Sen dess har jag renoverat burken två gånger och också uppgraderat den med kraftfullare hårdvara. Senaste gången fick den en av den tidens allra kraftfullaste processor. Men tyvärr var den alltför kraftfull skulle det visa sig. Windows 7 klarar nämligen inte uppdateringarna, för W7 inte stödjer processorn! Det får jag regelbundet meddelande om från Windows.

Nu gäller ju dessa uppdateringar oftast att täppa till säkerhetshål, men jag har program som effektivt stoppar malware (t. ex. IObit Malware Fighter 5 Free), så jag klarar mig nog utan Windows hjälp.

Unsupport.jpg

En dag kanske jag i alla fall måste skaffa W10 och nu ser det ju kanske inte lika mörkt ut om jag skulle falla till föga. Det finns nämligen ett program, som om jag har förstått det rätt, kan få W10 att se ut som W7. Då kommer ju saken i ett helt annat läge.

Program Classic Shell.jpg

Jag har ju, som ni förstår inte prövat programmet, men om ni lider under W10 och saknar Start-menyn som den var förr, då går det att använda Classic Shell och slippa nymodigheterna i Windows 10 och få tillbaka kontrollen som den var i Windows 7, eller XP, utlovar PC-tidningen. Är man inte prenumerant kan man hämta programmet här.

Bilder på hur det kan se ut med Classic Shell på datorn kan du se här.

Lyxliv i akademien


Svenska akademien

 

är en väldigt viktig gammal institution …

inte minst för att vårda vårt svenska språk. Till exempel har de enats om att samma språkregler ska gälla för årtal efter som före millennieskiftet. Något jag kan överse med om det har missats bland vissa lågutbildade, men som däremot förvånar mig ytterligt att många högutbildade inte har den blekaste kunskap om.

Och faktum är det är minst lika vanligt att höra professorer, statsvetare, journalister,  vetenskapsmän och andra med akademisk utbildning säga ”år tvåtusen…” istället för ”år tjugohundra…”, som att höra lågutbildade säga fel. Det är konstigt, för ingen säger ju ”år ettusenniohundranittionio”!

Här har akademien ett jättejobb för att lära ut god och riktig svenska. Det skulle kanske motivera deras lyxliv, som att åka gratis limousin i Akademiens tjänst, resebidrag på stora belopp, gratis övernattningslägenhet och bostad i Stockholms innerstad, eller att få använda Akademiens lägenheter i Berlin och Paris, och att äta flott middag, ibland med champagne. Det är sådant som SvD skriver om att de aderton går miste om ifall de hoppar av Akademien.

Lyx i akademien.jpg

De här personerna har den senaste tiden visat sig vara mera som barnungar än som den uppburna elit av nästan gudaktig visdom som präglat deras image.

Akademien är en relik från feodalismens tidsålder som instiftades 1786 av Gustav III och borde moderniseras för att kunna bestå i vår tid och framöver, för inte tu tal om att den är viktig än i dag och för oöverskådlig framtid. Men nu genomgår den sin största kris sedan dess bildande och visar att det egentligen inte är någon större skillnad på dessa högt ärade personer än ett vanligt ungdomsgäng i förorterna. Det ger lite perspektiv på våra invanda fördomar om ”hög” och ”låg”!


Mer+pil.jpg om överhet

Det kanske inte är helt rätt att kalla de aderton för en överhet eller elit. De är i grund bara lite privilegierade vanliga människor. Därför finns det ingen större anledning att se upp till dem så som idag görs. Det är gammelmodigt.

Jag har faktiskt upplevt den tid då man sa: ”Jo, direktören, kan jag få ställa en fråga till direktören?”, ”Goddag, disponenten!” och liknande. Men däremot är jag för ung för att ha upplevt den tid när man sa: ”Pappa, får jag fråga pappa en sak?”.

Ett mera jämlikt samhälle fick vi i och med den så kallade ”Du-reformen”. Tack och lov för det. Men klassamhället avvecklades inte för det och de ekonomiska klyftorna har bara ökat sedan dess. Det visar ju så solklart det bara kan bli att det krävs att kraften från arbetarklassen kanaliseras utan inblandning av borgarklassen.