Lyxliv i akademien


Svenska akademien

 

är en väldigt viktig gammal institution …

inte minst för att vårda vårt svenska språk. Till exempel har de enats om att samma språkregler ska gälla för årtal efter som före millennieskiftet. Något jag kan överse med om det har missats bland vissa lågutbildade, men som däremot förvånar mig ytterligt att många högutbildade inte har den blekaste kunskap om.

Och faktum är det är minst lika vanligt att höra professorer, statsvetare, journalister,  vetenskapsmän och andra med akademisk utbildning säga ”år tvåtusen…” istället för ”år tjugohundra…”, som att höra lågutbildade säga fel. Det är konstigt, för ingen säger ju ”år ettusenniohundranittionio”!

Här har akademien ett jättejobb för att lära ut god och riktig svenska. Det skulle kanske motivera deras lyxliv, som att åka gratis limousin i Akademiens tjänst, resebidrag på stora belopp, gratis övernattningslägenhet och bostad i Stockholms innerstad, eller att få använda Akademiens lägenheter i Berlin och Paris, och att äta flott middag, ibland med champagne. Det är sådant som SvD skriver om att de aderton går miste om ifall de hoppar av Akademien.

Lyx i akademien.jpg

De här personerna har den senaste tiden visat sig vara mera som barnungar än som den uppburna elit av nästan gudaktig visdom som präglat deras image.

Akademien är en relik från feodalismens tidsålder som instiftades 1786 av Gustav III och borde moderniseras för att kunna bestå i vår tid och framöver, för inte tu tal om att den är viktig än i dag och för oöverskådlig framtid. Men nu genomgår den sin största kris sedan dess bildande och visar att det egentligen inte är någon större skillnad på dessa högt ärade personer än ett vanligt ungdomsgäng i förorterna. Det ger lite perspektiv på våra invanda fördomar om ”hög” och ”låg”!


Mer+pil.jpg om överhet

Det kanske inte är helt rätt att kalla de aderton för en överhet eller elit. De är i grund bara lite privilegierade vanliga människor. Därför finns det ingen större anledning att se upp till dem så som idag görs. Det är gammelmodigt.

Jag har faktiskt upplevt den tid då man sa: ”Jo, direktören, kan jag få ställa en fråga till direktören?”, ”Goddag, disponenten!” och liknande. Men däremot är jag för ung för att ha upplevt den tid när man sa: ”Pappa, får jag fråga pappa en sak?”.

Ett mera jämlikt samhälle fick vi i och med den så kallade ”Du-reformen”. Tack och lov för det. Men klassamhället avvecklades inte för det och de ekonomiska klyftorna har bara ökat sedan dess. Det visar ju så solklart det bara kan bli att det krävs att kraften från arbetarklassen kanaliseras utan inblandning av borgarklassen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s