Japan vek sig inte för Atombomberna


Det är en myt

 

och segrarens falska historieskrivning

För mig är det ingen nyhet, men det gör mig glad att AFTONBLADET skriver om det. Tyvärr på deras plussidor. Där skriver de om sammanlagt tio myter som har med krig att göra. Bland annat att Hitler inte var den store hjälten under första världskriget.

Jag tycker det är ojuste att publicera hela artikeln om dessa tio myter, men jag ska dock citera hela avsnittet om lögnerna kring att det var atombomberna som tvingade Japan till en villkorslös kapitulation. Helt villkorslös blev den ju inte. Kejsaren fick ju sitta kvar!

Japans kapitulation.jpg

Så här skriver AB:

”Den 9 augusti 1945 släpptes den andra amerikanska atombomben, Fat man, över den japanska staden Nagasaki. Några dagar senare kapitulerade Japan villkorslöst. Att det berodde på bomberna – den första släpptes över Hiroshima den 6 augusti – har varit den etablerade historiska sanningen.

På senare år har det kraftigt ifrågasatts.

När Nagasaki-bomben släpptes satt Japans ledning redan i krismöte. Detta, menar den alternativa historiens förespråkare, eftersom katastrofen som fick Japan att slutligen ge upp inträffat redan på natten mot den 9 augusti.

På tre fronter i norra Kina gick 1,6 miljoner sovjetiska soldater plötsligt till attack mot den japanska armé som var stationerad där. Sovjetunionen hade dittills varit neutralt i Stilla havs-kriget. Det var denna attack, inte atombomberna, som fick Japan att kapitulera.

Tsuyoshi Hasegawa, en japanskfödd amerikansk forskare, var först med att argumentera för den sovjetiska offensivens avgörande betydelse i sin bok ‘Racing the enemy’ 2005.

Att Japan skulle förlora kriget var i början av augusti 1945 redan klart. Frågan var hur man skulle förlora.

Japans ledning hoppades fortfarande få behålla sitt politiska system, undvika åtal för krigsbrott och kanske till och med behålla några erövrade territorier.

Därför var man tvungen att på något sätt få USA att ge upp sitt krav på villkorslös kapitulation.

Japanerna såg två möjligheter:

  1. Låta Stalin medla mellan Japan och de västallierade. Sovjetunionen och Japan hade sedan 1941 en neutralitetspakt och – resonerade japanerna – en fred som var sämre för USA, borde vara bättre för Sovjetunionen.

  2. Tillfoga de amerikanska styrkor som samlades för att invadera Japan enorma förluster på marken. För att spara blod skulle amerikanerna då tvingas till förhandlingsbordet.

Bomberna mot Hiroshima och Nagasaki påverkade ingen av dessa planer över huvud taget. Japan hade fortfarande nästan fyra miljoner man i vapen, med över en miljon soldater förskansade på hemöarna.

Attacker mot civila mål hade inte heller påverkat den japanska ledningen tidigare. Enbart vid räden mot Tokyo 9–10 mars 1945 kan 120 000 civila ha dödats, ungefär lika många som vid Hiroshima.

Att Sovjetunionen gick in i kriget gjorde däremot Japans ställning omedelbart ohållbar. Det fanns inte längre något sätt att nå krigsmålen.

Läs mer här.”

En annan myt som bör uppmärksammas är den om att USA besegrade Nazityskland. ”Den västallierade krigsinsatsen är den mest populärkulturellt skildrade delen av kriget, men representerar inte verkligheten.”

Faktum är att inget annat land kom i närheten av Sovjetunionens roll i Nazityskland fall. Men det är en annan historia. En historia som vi tydligen ska hållas okunniga om.

Har detta någon betydelse idag?

Ja, i högsta grad! Det visar att historia handla om att kunna skriva historia, inte att skriva om verkliga händelser som de var! Det har alltid varit så och kommer nog alltid att så förbli. Och det ställer krav på oss att ta allt med en nypa salt. Vi är ständigt utsatta för propaganda och ”fake news”, till och med från källor vi tror är seriösa.

Annonser

4 thoughts on “Japan vek sig inte för Atombomberna

  1. Du har helt rätt!

    Och sanningen är ju att Sovjetunionen återställde freden i världen, både i väster och öster. Men det är alltid västalliansens insatser som uppmärksammas i media, på film och i historiska artiklar, och till och med i skolornas historieböcker.

    När man beaktar att Sovjetunionen drog det största lasset och fick betala det högsta priset med både antal döda (25% av befolkningen inräknat såväl stridande som civilbefolkning) och förstörd infrastruktur, fabriker och städer, så visar det att deras samhällssystem, oavsett vad man tycker om det, var oöverträffat. På bara några decennier kunde man uträtta stordåd, som att t. ex. att skapa atombomber och skicka folk ut i rymden. Ändå var det inte länge sedan landet låg nästan i ruiner och hade fått sin befolkning rejält decimerad.

    Precis som propagandan kring vilka som satte stopp för andra världskriget har vi fått leva med propagandan om hur djävligt Sovjetunionen var. Men sanningen är att många ryssar beklagar Sovjetunionens fall. De yngre vet inte så noga, men många av de äldre sörjer. Då fanns en trygghet garanterad av staten.

    Vi ska också minnas Sovjetunionens osjälviska hjälp till länder i tredje världen. Ta t. ex Assuandammen i Egypten, stödet till Angolas befrielsearmé, Nordvietnam och FNL under USA:s folkmordskrig, stödet till Kuba när USA utsatte landet för en total isolering för att amerikanska företag inte kunde suga ut landet efter Castros revolution som gjorde landet fritt från utländska profitörer och det misslyckade försöket att införa demokratiska fri- och rättigheter, samt kvinnors lika värde i Afghanistan. Allt det motsatte sig västländerna med USA i spetsen.

    Medan Sovjetunionen avstod egna medel ur sin budget för att skapa bättre förhållanden för folk i främst tredje välden satsade USA, och satsar än i dag, pengar ur sin statskassa på att upprätthålla korrupta regimer med vilka de kan tjäna pengar. De har en politik där de skor sig på fattigdom istället för att som Sovjetunionen gjorde, nämligen att lyfta folk ur denna fattigdom.

    Ingenting av detta får vi veta genom media. Det vi får veta är snarare att Sovjetunionen var en diktatur och att folk hade det svårt. Men det finns många i USA som har det svårare än någon har haft det i Sovjet trots uppoffringarna under andra världskriget, möjligen med undantag av svälten i Leningrad under Nazitysklands belägring av staden.

    I alla krig sedan andra världskriget har USA spelat en huvudroll. Och allt har handlat om att sko sig och tjäna pengar. Det är precis raka motsatsen mot vad Sovjetunionen gjorde. Och idag fortsätter Ryssland på samma spår i Syrien. De är där för att Syrien vill det. Det är däremot inte USA. Och innan Ryssland kom in i Syrien så påstod USA att de bekämpade IS, men för vart år denna ”bekämpning” pågick växte sig IS starkare! Det pågick i 5 år. Sen kom Ryssland in och krossade IS. På bara 5 månader återstod bara en spillra av dem. Och nu är IS i stort sett utplånat.

    Man behöver inte tänka med hela hjärnan för att fatta hur det ligger till! USA säger inte sanningen. Det är bara propaganda. De har en helt annan agenda än den de säger. Och den är vidrig, precis som psykopatens agenda! Likheten är slående. De går över lik! Allt för profitens skull och vanligt folk i USA får stå för notan. Social välfärd har USA inte prioriterat, men väl militärutgifterna.

    Jag vill gärna rekommendera denna läsning: https://issuu.com/ingmaie/docs/the_greate_puzzle_about_11-9_2001

    /Skvitt

    Gilla

    • Minns inte när den grundläggande återuppbyggnaden efter kriget var förklarad klar i Sovjet, men det var nog mindre än tio år efter 1945. Det måste rimligen ha krävt en kunnig och beslutsam ledning med folklig uppslutning. Jämför sydstaterna i USA som var sönderslagna 1865 men som led av sviterna (och klagade över dem) hundra år senare. Knappt var kriget slut 1945 förrän Sovjet hotades av ett nytt krig, nu med kärnvapen. Men de använde samma taktik som i slutet av 1930-talet och som Putin använder idag: man ger inte upp, men man jobbar på att stärka sitt försvar och under tiden manövrerar man mycket försiktigt för att undvika krig.

      Gilla

      • Du har helt rätt igen. Och jämförelser är intressanta. I slutet av augusti 2005 drabbade södra USA av orkanen Katrina. Än idag återstår mycket att bygga upp, 13 år efter en katastrof som visserligen var stor, men en fis i vinden om man jämför med förödelsen i Sovjetunionen efter Hitlers härjningar. Jämför bara dödstalen: 1800 i USA – 20 – 25 miljoner i Sovjetunionen. Återuppbyggnad ca 10 – 15 år beroende på hur man räknar. Det är skillnad!

        /Skvitt

        Gilla

  2. Viktigt. Sovjet lovade att inom en viss tid efter fredsslutet i Europa angripa Japan, och det löftet hölls. Med andra ord gjorde Sovjet mycket av grovjobbet i Europa, vilket är väl känt, men också det mindre kända grovjobbet i Asien. Med tanke på hur dåliga kommunikationerna var mot öster (hade man mycket mer än transsibiriska järnvägen att ta till för långväga förflyttningar?) så måste det ha varit en prestation av stora format att få fram en miljonarmé till gränsen mot Manchuriet. Man kan inte säga att västmakterna varit särskilt tacksamma för hjälpen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s