Granskningsnämden fällde SR för Kubalögn


Svenska journalister

 

framstår oftast som talesmän för Vita Huset 

Men nu gick man för långt när man på Sveriges Radio påstod att man i Kuba måste vara med i Kommunistiska pariet för att kunna bli vald till Kubas Nationalförsamling.

SR fälld för Kubalögn.jpg

”ANMÄLAN

Anmälaren är kritisk till att utrikeskorrespondenten sa att endast personer utsedda av kommunistpartiet fick delta i valet till Kubas nationalförsamling enligt landets grundlag. Anmälaren anför därtill följande. Genom att inte korrekt återge hur valen sker i enlighet med Kubas grundlag gav korrespondenten en felaktig bild av valet. Korrespondenten nämnde inte att det är ett strikt personval och att inga partier får delta. Nomineringar sker via olika folkliga massorganisationer så som fackföreningar.

181001″

Inlägget bygger på meddelande från Svenskkubanska föreningen. Läs här.

Granskningsnämndens beslut kan du läsa här.

I Kuba bygger demokratin på massörelser. Folkets företrädare väljs nedifrån och upp, vilket gör Kuba till det mest demokratiska landet i världen. Man kan kalla det för gräsrotsdemokrati om man så vill. Där är det inte penningen som styr och därför säger borgarklassen och dess kapitalister i sin propaganda att det i Kuba råder ”diktaur”! De har ju inte så mycket att styra över där, till skillnad från här.

Skaffa dig kunskap om Kuba genom att läsa på Svensk-Kubanska föreningens hemsida! Läs gärna också Proletären, för att få en annan bild av verkligheten än den borgarpressen månglar ut!

 

 

En sån djävla åsikt!


Dennis Brinkeback

 

är jurist och ifrågasätter skadestånd

I AFTONBLADET går han ut på debattsidan och tycker att man inte ska göra miljonärer av morddömda som friats efter resning i HD. Han menar att de kan ju vara skyldiga i alla fall och ska därför inte ha något skadestånd!

En sån djävla åsikt! 

Frikändas ersättning.jpg

OK, då kan väl jag också ha en åsikt, om dem som såg till att undermåliga domar förkunnades. Till exempel den åsikten jag för fram i bilden ovan. Eller varför inte låta dem avtjäna fängelse motsvarande låt oss säga humana en tredjedel av tiden de dömde de misstänkta till efter ett undemåligt utfört arbete. Det kanske skulle få konsekvenser i rättsväsendet så att färre döms oskyldigt till kännbara straff.

Problemet med rättsväsendet är att många poliser inte lägger manken till. Det märks inte minst när de lägger ned utredningar innan de ens har tittat på anmälningarna.

Ett annat problem med rättsväsendet är att många åklagare är personlighetsstörda med drag av psykopati. Och få eller ingen av dem lever inte upp till objektivitetsprincipen, alltså att även se till vad som talar till den misstänktes fördel. Istället gör de allt för att lyfta fram det som de anser talar emot densamme.

Ett tredje problem är rent psykologiskt. Det vill säga att såväl tings- som hovrätt ofta har en förutfattad mening, vilket de förnekar, att den tilltalade knappast sitter inför dem utan anledning. ”Ingen rök utan eld” så att säga.

Hur många oskyldiga döms årligen i Sverige? Det finns det självklart ingen statistik på. Hur skulle man kunna få fram det? Vi vet bara hur många som frias efter resning i HD, och den chansen är det nästan omöjligt att få.

Målet vore ju att ingen oskyldig ska dömas, men dit når vi aldrig. Rättsväsendet sysslar inte ens med frågan! Kanske skulle det bli bättre om man kunde ställa de som dömer oskyldiga till svars och ge dem kännbara straff. Men det sker aldrig. Inte så mycket som en varning utfärdas. Och så kan vi inte ha det.

Jag missunnar ingen oskyldigt dömd ett rejält skadestånd. Att sitta i fängelse är inget nöje och ska inte heller vara det, men att sitta oskyldigt dömd är mer än ett helvete och åren kan aldrig ges tillbaka. Pengar kan aldrig ersätta förlorade år, men kan i vart fall underlätta livet efter frisläppandet.

Skäms, Dennis Brinkeback!