Som media inte skriver om
och våra partier inte tycks våga röra vid
Invandringen år 2018 kostade fyrtio miljarder kronor netto, påstår Moderaterna och det kanske stämmer. Fyrtio miljarder utgör 0,9% av Sveriges nationalinkomst.
Sett i förhållande till den svenska överklassens undangömda förmögenheter utomlands, som uppskattas till 500 miljarder kronor, är ju kostnaden för invandringen försumbar. Den undanhållna skatten utgör hela 10% av vår nationalinkomst!
Tänk vad mycket vi skulle kunna göra om vi fick in skatten på överklassens undangömda förmögenheter!
Men det politiska etablissemanget menar att det är flyktingar, tiggare och det ökande antalet pensionärer som är problemet, inte överklassens rofferi och ofta kriminella skatteflykt. Det är inget att tala högt om, minsann. Det stora problemet är ju flyktingkostnaden, om man ska gå efter vad debatterna handlar om.
eaqhan 
Om jag råkar springa på någon politiker, så skulle
den första frågan vara vilka tre frågor som är viktigast
för hen, troligen inte jakten på dessa 500 miljarder.
En annan reflektion är faran med STOREBROR som
framförs rätt ofta, men storebror har inte koncentrerat sig
på skatteflyktingar. Man får akta sig så man inte blir en
nyttig idiot åt skatteflyktingarna och den apparat som
agerar i dess närhet.
GillaGillad av 1 person
Det har ju alltid varit så att pengar och makt hänger samman och de som åtnjuter detta har alltid behandlats bättre än andra, juridiskt. Det är till och med så att de får bättre sjukvård till och med av det offentliga.
Det finns hur mycket som helst att skriva om detta och hur till exempel rättsväsendet slår olika mot fattig och rik. Och hur straffen var beroende på stånd.
Men jag ska ta ett helt annat exempel. Och här handlar inte om att vara speciellt fattig eller speciell rik. Det handlar om mig, min dåvarande flickvän och hennes lilla dotter, som då var lite drygt tre år och just höll på att lära sig cykla.
Min flickvän och jag bodde inte officiellt ihop, men i praktiken. Så officiellt var hon ensamstående mor. Hon hyrde en villa av kommunen, inköpt för att kunna rivas när nya kommunala byggplaner blev klara.
En dag cyklade dottern omkull och slog ut ett par framtänder. De for till sjukhuset. Och här låg det mamman i fatet att hon var ensamstående. Genast ansattes hon med frågor om barnmisshandel och om hon hade en pojkvän som hade utsatt dottern för grovt våld.
Givetvis kom det fram var de bodde, i ett villaområde. Och plötsligt var det ingen på sjukhuset som längre trodde att barnet hade misshandlats. Då svängde det 180 grader!
Det här säger mycket om våra fördomar. I ett villaområde kan inte våld existera!!! Tänk om hon hade bott i Hjällbo! Då vet man inte hur det hade gått, utan vittnen till olyckan. Eller hur!
Tack för din kommentar och ha en trevlig helg!
/Skvitt
GillaGilla