Så fick vi till slut en regering

S och MP

 

med Stefan Löfven som statsminister

”När riksdagen samlades på fredagsmorgonen för den tredje statsministeromröstningen var det 131 dagar sedan riksdagsvalet hölls i höstas.

Men efter långa och intensiva förhandlingar valde Vänsterpartiet, Liberalerna och Centerpartiet att släppa fram Stefan Löfven som statsminister för en ny S-MP-regering.” EXPRESSEN.

”Ingen fick allt, alla fick något, och den största vinnaren med januariavtalet är Sverige, säger S-ledaren på en pressträff.” / AFTONBLADET.

Tänk så enkelt: SVERIGE är vinnare!

Förenklingar kan aldrig återge verkligheten. Detaljer fattas var gång man förenklar. I det här fallet förvanskas verkligheten av det faktum att Sverige består av två grupper med helt motsatta intressen och förutsättningar. Den stora gruppen är löntagarna, det vill säga arbetarklassen, och den mindre gruppen är de som äger företagen, borgarklassen.

Har då båda dessa grupper vunnit? Självklart inte. Det är en omöjlighet. 

Särskilt den stora delen löntagare med normala löner eller lägre är förlorare, dvs de allra flesta av oss. Klicken löntagare med riktigt höga löner och företagsägarna är de stora vinnarna.

Sverige är helt enkelt inte enhetligt. Det är ett klassamhälle. Och det är borgarklassen som har den reella makten i kraft av sitt kapital och företagande. Det är en samhällsklass som styr både politik och samhällsvärderingar. Löfven är inte exkluderad från detta inflytande. Det är därför han kan påstå att Sverige är vinnaren.

Tyvärr!

Allt fler ur arbetarklassen röstar fel val efter val, som jag skrev i förra inlägget.

Vi har nu fått en regering som öppnar upp för skattesänkningar för rika, fler möjligheter att få ännu större skattelättnader för dem som har råd att utnyttja RUT (skatteavdrag för köpare av hushållsnära tjänster), försämrad anställningstrygghet, marknadshyror, vinster i välfärden, marknadstänk och kapitalism. Det är politik som är förfärlig för arbetarklassen.

Detta är en politik fjärran från vänsterpolitik; alltså solidaritet, medmänsklighet och en stat som borgar för likvärdighet, trygghet och solidaritet. Det är en politik som bara gagnar vassa armbågar, egoism och kapitalism; alltså att de som redan har till dem skall mera vara givet. Betala får vanligt folk göra.