Du löneknegare

Här har du kvinnan

 

som borgarklassen helst vill glömma

Hon föddes i en förmögen familj 1858 och växte upp med en barnflicka och guvernant. Det var ju andra tider då, för såväl rika som fattiga.

Föräldrarna lät henne springa vind för våg i Kafveltorp, ett litet brukssamhälle i Bergslagen. ”I kök och drängstuga, på logar och i stall var jag hemma”, skrev hon.

När hon var 14 år blev hon förälskad i en ung arbetare. Huga, huga! Sådant gick ju inte ann för en överklassflicka, så hon skickades till Stockholm och blev bekant med många frisinnade och moderna människor. Det betydde mycket för hennes utveckling.

”I december 1894 blir hon medlem i socialdemokratiska kvinnoförbundet och därmed i partiet.

Det var en skandal i släkten!

Själv skrev hon: ‘Med ens brände jag mina skepp och stod oåterkalleligen bland samhällsomstörtarna, jag visste att jag nu var Varg i Veum inom mitt eget hem trots att jag älskade min man men starkare än alla hänsyn drev mig lusten att kämpa med i deras led. Glömma sig själv för idéerna Hur oändligt härligt!”

Redan efter ett par dagar blev hon ombedd att hålla ett föredrag om kvinnlig rösträtt. Hon framhöll det orättfärdiga i att kvinnan i mångt och mycket var underordnad mannen och enligt protokollet avslutades mötet med ett ”leve för den sociala rörelsen och det sociala partiet’.”

I början av 1900-talet står hon mer till vänster än Socialdemokraterna med Hjalmar Branting i spetsen kan acceptera.

Kata ställer krav på avrustning, republik och första kammarens avskaffande. Därmed ses hon som en belastning för Socialdemokratiska arbetarpartiet, som hon kallar tevattensocialism.

Vid kongressen 1905 väljs hon inte om till partistyrelsen. Hon blir inte ens nominerad.

Läs mera här.

Ett tidigare inlägg om Kata Dalström kan du läsa här. Där finns en länk till ”1-0 till borgarklassen i halvlek!”

Rekommenderas!