Vädjan från Amnesty

Dödsdom i Iran

 

utan bevis som tyder på brott, men domen blev döden

Det handlar om Ahmadreza Djalali (en svensk-iransk läkare och forskare) som greps i Iran den 26 april 2016. ”Han dömdes till döden av Irans Revolutionsdomstol i oktober 2017.”, skriver Amnesty International, som hävdar att han ”har uppgett att han under 2014 uppmanades att spionera på EU-länder för den iranska statens räkning, och att anklagelserna mot honom är en bestraffning för att han nekat till detta.” 

”Visa Iran att världen ser på. Kräv att Ahmadreza Djalalis dödsdom upphävs och att han släpps fri. Skriv under!”, uppmanar Amnesty. Det har Skvitt gjort. Gör det du också!

Skvitt kan inte veta om Ahmadreza Djalali är skyldig eller oskyldig, men jag har stort förtroende för Amnesty International.

Jag har också en annan invändning mot dödsstraffet, generellt sett. Det är nämligen kontraproduktivt! Alla stater som praktiserar det har ett kontraproduktivt primitivt rättsväsende! Dels för att om det i efterhand skulle kunna visa sig vara en felaktig dom, vilket ju inte är ovanligt, (felaktigt dömda – ovärdigt en rättsstat), då går ju inte skadan att reparera. Och dels för att det kan komma skäl att ytterligare förhöra den dödsdömde när den väl är avrättad, till exempel om det handlar om en seriemördare som ännu inte har erkänt alla sina mord och var offren ligger begravda. Det är ju brott som av någon konstig anledning förekommer särskilt ofta i USA.

Samma invändning har Skvitt när det gäller stympande straff, som ju Islams sharialagar tillämpar. En dom som i efterhand visar sig vara felaktig kan ju knappast återställa en avhuggen hand!

Döds- och stympningsstraff hör inte hemma i en civiliserad värld! Och länder med sådana straff kan Skvitt inte kalla civiliserade. Sen må de heta USA, Kina eller Iran.

”FEM ANLEDNINGAR ATT AVSKAFFA DÖDSSTRAFFET”