För 105 år sedan


Påskupproret på Irland

Med pistoler, påkar och hackor tågar de genom gatorna

Den irländska orange-vit-gröna trikoloren fladdrar ut mot Sackville Street och en grön flagga försedd med orden ”Irish Republic”.

Patrick Pearse stegar ut på trottoaren, flankerad av två beväpnade vakter och läser upp en deklaration från Irländska republikens provisoriska regering: ”Vi hävdar det irländska folkets rätt att äga Irland, och att utan inblandning styra sitt öde, vara suveräna och omistliga. I varje generation har det irländska folket hävdat sin rätt till frihet och suveränitet. Sex gånger under de senaste trehundra åren har det hävdat detta med vapen. Med stöd av denna grundläggande rätt, och åter hävdande den med vapen inför världens ögon, utropar vi härmed den irländska republiken som en suverän självständig stat.”

”Bakom resningen stod en brokig samling irländare: romantiska drömmare, hårdföra socialister och nationalister, katoliker och ateister, konservativa kulturnostalgiker och avfällingar från överklassen. Alla förenades i tron på att Irland borde klara sig bättre utan Storbritannien.” skriver Populär Historia.

Det går även att läsa om det på Wikipedia. Och på SO-rummet.

Att Irländarna har hatat den brittiska överhögheten är väl knappast någon nyhet. Och britterna biter sig fast i Nordirland. Så lär det förbli under överskådlig tid, men med vilken rätt? Kolonialmaktens?

Läs om Irländska republikanska armén. Och ”Talesperson för IRA-gruppen: Vi omgrupperar – fler attacker kommer”.

Det har ofta beskrivits som ett religionskrig mellan irländarna och britterna, för irländarna är katoliker och britterna är protestanter. Men fientligheterna handlar ju om irländarnas rättmätiga krav på självständighet över hela ön. Det kan inte Storbritannien acceptera.

Historia:

”Engelska normander inledde på 1170-talet erövringen av det katolska Irland. Ön bestod då av en rad små keltiska kungadömen som ofta stred inbördes. Först i slutet av 1500-talet hade engelsmännen lyckats ta herraväldet över nästan hela ön. I nordöst bjöd befolkningen starkast motstånd, men till sist tog England över även där. Stora markområden konfiskerades och delades ut till skotska, engelska och walesiska protestanter. De katolska irländarna diskriminerades och flera uppror bröt ut. Kraven på självständighet växte, men protestanterna i norr motsatte sig allt tal om självstyre, något som kom att leda till att ön delades.” / SO-rummet.

Mer läsning:

Minnet av Påskupproret i Dublin 1916 lever än

Påskupproret hundra år: James Connolly och de glömda sovjeterna på Irland

100 år sedan Påskupproret

Påskupproret 1916