Slaveri gav svenskt kapital
och förutsättningar för starka svenska företag
Speciellt var det västkustens företagande som fick en vitamininjektion av slaveriet.
”Sverige har ännu inte gjort upp med sin historia inom slavhandeln. För att verkligen värna om mänskliga rättigheter är det viktigt att vi arbetar med historien, nuet och framtiden skriver kulturvetaren och debattören Araia Ghirmai Sebhatu i dagens gästinledare.
Vi vet att Sveriges första slavexpedition under ledning av Louis de Geer köpte 260 frihetsberövade afrikaner i dagens Nigeria och att endast 150 överlevde resan över Atlanten. Sverige hade två kolonier: Cabo Corso med sitt slavfort i dagens Ghana och Saint-Barthélemy i Franska Antillerna med svenska slavar. Utöver människohandeln så tjänade Sverige på att sälja det svenska slavjärnet som användes till kedjor, bojor, slavskepp och vapen. Svensk järnexport var beroende av slavekonomin.” Läs mer.
”Holländaren Louis de Geer hade i flera årtionden tillverkat vapen och annat i Sverige. 1646 utrustade han ett fartyg som lastat med tyger och metallvaror seglade till nuvarande Nigeria. Där köpte kaptenen elfenben, bomull och cirka 200 slavar som fraktades över Atlanten och såldes till engelska plantageägare på Barbados. Där lastades socker och så startade återfärden till Sverige. Vinsten blev god på denna triangelhandel.
Kung Gustav III ville tjäna pengar. Han köpte ön Saint-Barthélemy från Frankrike 1784. Där anlades en liten huvudstad kallad Gustavia. Två år senare bildade kungen och ett antal svenska affärsmän ett aktiebolag för slavhandel.
1845 beslöt svenska riksdagen att avskaffa slaveriet på Saint-Barthélemy, men inte förrän tre år senare var alla slavar fria. Nu var kolonin inte vinstgivande längre. 1878 såldes den tillbaka till Frankrike.” Läs mer.

Till länkarna i bild: 1. 2. och observera att slaveriet aldrig näms på hemsidan! Däremot har konstären Carl Johan de Geer reflekterat en hel del kring hans släkts historia. Läs mer om det här.
Detta talas det tyst om. När jag gick i skolan för ett halvsekel sedan nämndes detta bara som en parentes. Och inte med ett ord fick vi veta att våra stora koncerner byggdes upp med de rikedomar som slaveriet skapade. Har jag rätt i min förmodan att man hoppar över det helt i dagens undervisning?


1865: Slaveriet förbjuds i USA efter inbördeskriget.
1926: Nationernas förbund antar Slaverikonventionen, som förbinder alla länder som undertecknar den att avskaffa slaveriet.
1948: FN antar den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, som förbjuder slaveri.
”Jämfört med de ledande europeiska slavhandlarnationerna var antalet svenska slavskeppstransporter få. Men Sverige spelade en roll i slavhandeln på flera andra sätt. … frihamn och omlastningsplats för slavskepp av alla nationaliteter. … På grund av de goda villkoren valde allt fler slavfartyg att använda Saint Barthélemy som av- och omlastningsplats. Afrikanska slavar auktionerades ut eller lastades om … och öns ekonomi blomstrade.
Svenska Afrikakompaniet gick i konkurs 1663 … svenskarna tvungna att hitta andra sätt att tjäna på slavhandeln. … sälja svenskt järn. … behövdes till allt från slavbojor till redskap, vapen och skeppsbyggen. … helt beroende av svenskt järn. … en lysande affär för såväl statsmakten som enskilda företagare. Varken förr eller senare har några svenska exportaffärer gått så bra. Järnexporten stod för omkring 80 procent av Sveriges utrikeshandel … De största vinsterna gjordes av de stora handelshusen i Stockholm och Göteborg … De rika storköpmännen som ledde handelshusen blev en ekonomisk elit … politiskt inflytande, … ekonomiskt uppsving för svensk ekonomi.
… slavhandeln bidrog till Europas snabba industrialisering och växande välstånd …” Läs mer (samma länk som nr 3. nedan).
Slavarna packades som sillar på skeppen.

”Sverige var bland de sista i Europa med att avskaffa slaveriet
Kunskapen om slavhandelns grymheter var tillgängliga även i Sverige i slutet av 1700-talet. Flera slaverikritiska böcker gavs ut i svensk översättning och tidningsartiklar om övergreppen under slavhandeln publicerades i ledande svenska tidningar. När anti-slaverirörelsen växte fram i England rapporterade tidningarna om det. Men man höll däremot tyst om Sveriges egen roll i slavhandeln.
I tidningen Dagligt Allehanda, som bland annat lästes på kungliga slottet, skrev man den 16 november 1786: ‘Det är en skam för den upplysta werlden, at slafhandel ännu drifwes äfwen utaf de folkslag, hwilka bekänna sig till Christendomen.’ Samtidigt utfärdas nya kungliga privilegier som uppmuntrade till fortsatt slavhandel på Saint Barthélemy.” Läs mer.
Än i dag är det hart när omöjligt till och med genom Internet att skaffa fram fakta om vilka nu levande familjer som skapade sitt kapital på detta sätt. Slår man till exempel på de Geer kan man på Wikipedia läsa om släkten, men inte ord om att ”Den 12 maj 1646 inleddes den första svenska slavhandelsexpeditionen till Afrika, på initiativ av den ledande affärsmannen Louis de Geer.” Läs mer, tro inte att du får reda på vilka som berikade sig: ”Affärerna gick bra och snart upprättade svenskarna fler handelsstationer längs den afrikanska kusten.”
”Det finns bara två doktorsavhandlingar om den svenska kolonin Saint Barthélemy som också berör slavsystemet – en från 1888 och en från 1951.” Läs mer.

Men visst går det att få fram vilka svenskar som skodde sig på slaveriet. Svensson, en blogg med flera skribenter, har gjort en reseaurch. Ur bloggen (länk nedan) saxar jag följande:
”Direkta förtjänster på slavhandel gjordes bland annat av de som var aktieägare i Västindiska kompaniet. Bland dessa märks kungen själv, Johan Wennerquist & Co, David Schinkel, Carl Olbers, Joachim Wahrendorff, Tottie&Arfwedson, Nicklis Pauli, Lars Kåhre & Co, Lars P:son Reijmers , Bohman, Hassel & Görges, Jacob de Ron & Co, Johan von Aken, Christian Hebbe, Eric Ruuth, Samuel af Ugglas, Johan Wegelin, Hans af Botin, Carl Gustaf Apiarie, Johan Indebetou, Johan Kantzow, Johan Averhoff, Johan Schön & Co, Gabriel Koschell & Co, Carl Indebetou, Jean Le Febure, Bengt Björkman, Henrik Peill, Johan Grill, Simon Hebbe, Carl Gustaf Nordin, Adolf Westerberg. Som synes en mängd representanter för skeppsbroadeln … ”
Bland de som blev rika nämner Svensson följade göteborgsfamiljer:
”Ekman (socker, tobak), Carnegie (socker), Tranchell (socker), Magnus (socker), von Jacobsson (socker), Sahlgren (socker), Alströmer (socker), Santesson (socker), Lorent (socker), Francke (socker, bomull), Lamberg (socker), Prytz (tobak), Gradman (tobak), Minten (tobak), Röhss (bomull), Barclay (socker, bomull), Lampe (tobak), Mellgren (tobak), Willerding (socker), Busck (bomull), Dymling (bomull) och Fürstenberg (bomull). Alla dessa är göteborgsfamiljer.”
Och stockholmsfamiljerna ”Hellgren (tobak), Bäckström (tobak), Ljunglöf (tobak), Apiarie (bomull)”
Och, nämner Svensson, från Gävle: Rettig (tobak), från Norrköping: Swartz (tobak) och från Malmö: Suell (tobak), Kockum (tobak).
Läs Svenssons inlägg i sin helhet här. (Länk 8.)
”Slaveriet och slavhandeln hänger samman med kolonialismen som från 1500-talet till 1950-talet var ett viktigt led i kapitalismens framväxt. Utan kolonialismens enorma koncentration av resurser från resten av världen till Europa – främst till England, Frankrike, Holland, Portugal, Belgien och Spanien – skulle kapitalismen inte fått samma utvecklingskraft som den nu fick.” Citat ur Marios blogg.

1. Livet som slav
2. Motstånd
3. Slaveriet – en lönsam affär
4. Arvet från slaveriet
5. Historiens värsta brott?
6. Sverige och slavhandeln. Eller: Klart vi ska ha socker till kaffet!
7. Herman Lindqvist ”Våra kolonier de vi hade och de som aldrig blev av”
8. Slaveriet – något som även svenskar profiterade på
9. Reimers – svensk slavhandlare
10. Aktivitetsbunden – hur många slavar gör årets julklappar?
Gilla detta:
Gilla Laddar in …