De rikaste


Åtta personer

 

äger lika mycket som den fattigaste hälften av jordens befolkning

De 8 rikaste.jpg

Det är ju en sjuk värld. Men varifrån kommer deras förmögenhet egentligen? Kan det vara genom snedfördelning? I så fall kommer alltså deras förmögenhet från de fattiga. Och även från oss lite mer välbeställda.

När du arbetar hos en företagre går denne med vinst (i undantagsfall inte). När du handlar något så går handlaren med vinst (i undantgsfall inte). När du handlar något som du själv har varit med om att skapa blir du utnyttjad två gånger!

DET ÄR JU EN GANSKA ENKEL MATEMATIK!

http://www.aftonbladet.se/ledare/a/oO3GK/varldens-rikaste-far-plats-i-en-minibuss

 

Högerpolitik och löntagare


Annat ord

 

för löntagare är arbetare och arbetarklass

Men särskilt det sistnämnda är i dag i det närmaste bannlyst. Ja, det finns till och med de som påstår att klasser inte längre finns! Konstigt!

Konstigt?

Nej, inte alls! Det är bara borgarklassen som vill radera ut klassbegreppet för det gör arbetare klassmedvetna. Det gagnar inte borgarklassen! Och därför klassas (!) alla som använder ord som”arbetarklass”, ”borgarklass” och ”klasskamp” som kommunister. Men de som mest framgångsrikt bedriver klasskamp i dag är just borgarklassen!

Idag stämmer det nog att just bara kommunster talar om klasser och klasskamp. Inga andra gör det längre. Man får dock tala om underklass, medelklass och överklass eftersom det är ord som inte avslöjar vad det verkligen handlar om, hur man förhåller sig till produktionsmedlen. Alltså om man äger dem eller måste sälja sin kroppsliga eller mentala arbetsförmåga till kapitalisterna på den öppna arbetsmarknaden.

Det är inte bara en fråga om ordval!

Man kan vara en kapitalist och ändå fattig som en kyrkråtta! Man kan vara löntagare och ändå rik som ett troll. Skillnaden är att en kapitalist äger kapital (som, väl att märka, inte är det samma som pengar!) och produktionsmedel. Det ger makt över de som de har anställt. De dikterar vilkoren. Och arbetare kan bara slåss för att försöka förbättra sina villkor. ”Arbetarklass” och ”borgarklass” är ord som signalerar klasskamp och samhällsklassernas oförenliga intressen, vilket inte ”underklass”, ”medelklass” och ”överklass” eller ord som ”socialgrupp” gör.

Det finns alltså ordval som gagnar arbetare och ordval som gagnar borgarklassens kapitalister. Och det finns politik som gagnar den ena gruppen och det finns politik som gagnar den andra gruppen. Men tyvärr, dagens arbetarklass tycks helt vilsen i politiken!

Opinion 2016.jpg

Idag slåss man inte på barrikaderna för sina rättigheter. På sin höjd är man organiserad i fackföreningar, vilka idag nöjer sig med förhandlingar och samarbete.

Idag sitter man framför TV:n och knyter näven i byxfickan över allt missnöje och kanaliserar det genom att dras till Sverigedemokrater eller andra högerpartier, vilket ju alla opinionsundersökningar kan bekräfta. Och vad ska man göra när inte ett enda parti finns kvar längre som verkligen driver arbetarklassens verkliga klassintressen? Inte ens Vänsterpartiet står längre för klasskamp värd namnet!

Mitt i eländet

Man får ju göra det bästa som går. Och då gäller det ju att i vart fall att i valen inte lägga sin röst på partier som inte gagnar andra än de besuttna och nationalsocialistiska intressen.

Björn Alvebrand skriver i ett inlägg om hur Alliansens politik fungerar – baserat på på backspegelns facit, vilket är något helt annat än vad dessa partier säger. Verkligheten är en sak som talar sitt tydliga språk. Propagandan är något helt annat!

Läs hans inlägg  här, om vad högerpolitik innebär!

Alvebrand - drivkrafter.jpg

Han avslutar inlägget med följade citatsamling:

”År 1990 var andelen fattiga i gruppen arbetslösa/sjuka stabil och på en relativt låg nivå, kring 6 procent.
Idag 2016 är samma grupp fattiga 33 procent – den kraftigaste fattigdomsökningen bland arbetslösa och sjuka skedde strax efter att den borgerliga regeringen tog över makten 2006.
(Källa: Statistiska Centralbyrån)

2003 räknades drygt 26 procent av studenterna som fattiga.
2013 är motsvarande siffra drygt 42 procent.
(Källa: Statistiska Centralbyrån)

2013 var medianinkomsten i Sverige 18 800 kronor.
Den som hade en inkomst under 11 300 i månaden hamnade därmed under fattigdomsstrecket.
Källa: Statistiska Centralbyrån)

På 20 år har den rikaste promillen i Sverige tredubblat sin andel av landets samlade inkomster.
Tillsammans har de en samlad förmögenhet på 1 120 miljarder.”

 

 

Samhällets hjältar


Har ni hört den

 

när arslet visade sig vara allra viktigast och blev chef?

Så här ligger det till:

När kroppen skapades ville alla kroppsdelar bli chef.

Hjärnan sade att det är just den och ingen annan som kontrollerar alla delar av kroppen och tänker för alla andra så just hjärnan måste ju bli chef.

Benen sa att det var de som bär människan dit hon vill för att utföra det som hjärnan ger en vink om, så benen ville bli chef.

Hjärtat och lungorna och alla andra organ hade sina egna argument för att just de skulle få bli chef.

Slutligen begärde arslet ordet och sa att det var just denna kroppsdel som måste vara chef och alla kroppsdelar skrattade och tyckte att idén var jättelöjlig. Det går ju inte att ha ett arsle som chef, sa de.

Arslet blev mycket ledset och kränkt och slöt ihop sig, tjurade och vägrade över huvudtaget att fungera. Till följd av detta fick hjärnan feber, ögonen skelade och gjorde ont, benen blev svaga och händerna hängde slappt ner, ja till och med hjärtat och lungorna fick svårt att fortsätta arbeta och magen svällde upp. Hela kroppen gick i stå och var på väg att dö.

Till slut vädjade alla kroppsdelar till hjärnan om att låta arslet få bli chef. Och så blev det! Sen kunde äntligen alla andra kroppsdelar fungera och utföra sina arbeten igen.

Samhällets hjältar.jpg

(Bilden ovan ligger inte på min fotoblogg!)

Tidigt i morse, ja det var från början faktiskt natt, var jag i stan för att fotografera. När klockan blev kvart över sex fotograferade jag städaren som ni ser i bilderna ovan. Det är en av dessa samhällets underskatte hjältar. När klev han upp ur bingen för att vara på jobbet klockan sex? Jag gissar på att det var senast klockan fyra. Bara för att ta hand om skiten efter oss andra! Och det dessutom till en lön som få av oss skulle vilja ha! Ändå är jobbet gôrviktigt, som vi säger i Götet! Hur skulle det annars se ut i det offentliga rummet?

Ja, ni fattar!

Och tänk på de städare som rengör offentliga toaletter! Tänk om de strejkade! Då skulle en nödig bli förstoppad, hjärnan skulle få feber, ögonen skela, benen bli svaga och händerna hänga slappt ner och hjärtat och lungorna fick svårt att fortsätta arbeta. Eller hur?

Men en anständig lön får de icke, dessa samhällets hjältar! Det har aldrig de tänkt på som anser sig tillhöra de mest begåvade, ”hjärnan”, som de ser sig, i samhället! De som styr och bestämmer och drar in inkomser per månad som vi andra vore glada om vi fick in på ett år.

Jag värnar om.jpg

Jo, som ni ser i bilden ovan och förstår av texten i övrigt så tar jag parti för samhällets hjältar och det är de som kämpar på samhällets botten. Att vara rik som ett troll är ju ingen svårighet, eller hur. Men att tvingas att vända på slantarna hela tiden främjar intelligensutvecklingen och därför är många fattiga smartare än många rika som bara öppnar plånboken för att fixa ett fel de aldrig har behövt att fatta hur de skulle greja själva!

En kommentar

Intressant är ju att konstatera att någon skickade mig en kommentar som jag jag valde att inte godkänna. Dumt nog tog jag ingen skärmdump av den innan jag förpassade den till papperskorgen. Men den var ett slags förtäckt hot. Skribenten påstod sig ha avslöjat min identitet efter att ha ansträngt sig i två års tid och nu lagt ut detta på Internet.

So what?

Jag bryr mig inte det minsta. Varför skulle jag göra det? Men jag undrar ju vad slags idiot som kommentatorn är och jag anar att det är en ytterst obildad person som har mer att vinna på att ta till sig det jag skriver än att falla i famnen på fascististers populism, dock utan en kognitv förmåga att inse det.

Lite lätt del två


Jo,

 

så här är det!

Klart jag kan göra inlägg utan att presentera mina politiska åsikter. Det senaste gjorde jag ju igår. Ja, alltså att inte propagera för dem, mina åsikter.

Ni som följer mig regelbundet undrar kanske vad som har tagit åt mig. Bryr jag mig inte om att försöka höja människors politiska medvenhet? Eller människors medvenhet om miljön som brakar åt helsike? Eller att antibiotika andvänds inom livsmedelindustrin i sådan utsträckning att vi själva snart inte har verksamma mediciner mot banala infektioner?

Ärligt talat, mina vänner, så inser jag att jag inom min resterande livstid aldrig kan förändra världen. Och jag fick aldrig barn som jag behöver bry mig om framtiden för. Så rent egoistiskt tänker jag som så, att vill ni inte lyssna på mig så får det väl vara så!

Men annars har jag ett alternativ till vårt samhällsystem. Läs här.

Kapitalisterna  - miljö.jpg

När vinster och profit får styra så drabbas vi alla. Därför måste vi få ett slut på det  kapitalistiska samhällssystemet där det privata intresset går före allt annat och där till att stater måste underordna sig mäktiga personer. Det är ju inte demokrati!

 

 

 

En av de största


Fidel Castro

 

har idag gått ur tiden

Han störtade en diktator som stöddes av USA. Därmed drabbades han av USA:s vrede och tvingades i famnen på Sovjetunionen. Det var ju inte precis hans avsikt, men USA:s embargo framkallade just den situationen.

Tack vare ett entusiastiskt folk som helhjärtat stödde revolutionen och den nya regeringen, om man bortser från en klick ur borgarklassen som inte längre kunde sko sig på förslavade kubaner, kunde Fidel Castro leda landet mot jämställdhet och genomföra reformer som vi bara kan drömma om.

Det är ju klart att kontrarevolutonärer måste bekämpas på samma sätt som vi idag bekämpar terrorister. Skillnaden dem emellan är hårfin. Men just därför har Castro kallats diktator. En märklig diktator som kunde gå runt bland människorna utan alla de säkerhetsåtgärder som våra politiker måste leva med.

Fidel Castro död.jpg

Rekommenderad blogglänk

Bogarklassen media har under alla år drivit en oanständig propaganda mot Castros Kuba. Det är ju inte så märkligt. Borgarklassen vill ju ha samhällsklimat där den kan, likt under Batista, sko sig på arbetarklassen. Och för borgarklassen är det skrämmande med för arbetarklassen goda exempel och inspiratörer, för klasskampen lever och kommer att leva så länge klassamhällen består. Tyvärr saknar dock arbetarklassen idag den medvetenhet som en gång fanns. Det är bara borgarklassen som kan skryta med en klassmedvetenhet, men låtsas ändå som att den inte existerar, att den är död. Gissa varför!

Det finns alternativ till borgaklassens kapitalism. Det är bara att bygga lite gemenskap.

Klicka gärna på Svensk-Kubanska Föreningen och läs mera.

Lite skillnad


På behandling

 

ifall du är sjuk, funktionshindrad, arbetslös eller företagare

I det sistnämnda fallet ställer samhället upp och det kostar. Men tillhör du de svaga i samhället är det tvärt om. Visst finns det en kostnad, men samhället gör allt för dra ner på den service du i så fall kan behöva.

OK, jag begriper filosofin bakom det hela. Smörjer kommuner och stat de som vill berika sig på andras insatser så skapas också både värden och arbetstillfällen. Det är för att vi har ett kapitalistiskt samhällssystem.

Bidragstagarna 2.jpg

Men hej! Vänta lite! Hur funkar det?

Jo, en del har ett kapital att satsa, hur de nu fick det! Och sen anställer de folk som skapar värden genom sitt arbete. Värden som är större än vad som motsvaras av lönen. Och när alla omkostnader, material, lokalkostnad, logistik osv är avräknade så återstår ändå något och det tillfaller den som hade kapitalet att satsa. Men inte en endaste kotte mer än nödändigt får arbete, för det är ju den maximala vinsten som gäller.

Mervärde

(Kolla in inlägget där bilden publcerade!)

Det var väl inget nytt?

Förhoppningsvis inte! Men det är detta som kommun och stat satsar pengar på. Ja, alltså att de förtagare som vill bli ännu rikare ska hållas under armarna så att de kan expandera och skapa fler arbetstillfällen så att kommunerna får in mer skatter från de som arbetar i företagen så att företagen kan få än mer stöd av stat och kommun. Fast de har ju redan fått en massa kapital på det mervärde som de anställda redan har skapat mot lön som de beskattas på som går till företagen så att de kan expandera! Och nöjda blir de aldrig!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

(Kolla in inlägget där bilden publcerade!)

Ja, men så funkar det ju!

Ja, men eftersom det är så det funkar så satsas det ju inte på de människor som företagen inte tycker sig ha användning för av olika skäl, att de inte är tillräckligt produktiva. Skattepengarna kan ju istället gå till att ”utveckla näringslivet”! Så är den allt tydligare trenden i dagens samhälle. Och resultatet är att allt fler slås ut, medan ett fåtal blir osunt överrika.

Kan det funka på ett annat sätt?

Bidragstagarna 2.jpg

Tja, numera har vi ju bara borgerliga partier oavsett vad de själva kallar sig. Det framgår ju tydligt när det så kallade rödgrönas representanter i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson (S,) och Ulf Kamne (MP), samt Daniel Bernmar (V) gemensamt skrev en debattartikel. För några decennier sedan hade en sådan artikel aldrig låtit sig skrivas av någon vänster om Liberlerna, alltså som då kallde sig Folkpartiet.

Men jag upprepar frågan, kan det göras annorlunda? Kan värden vi trots allt måste skapa, skapas utan våra kapitalister som ger oss jobb och lön? Man måste tänka till för att kunna svara på den frågan. Och det är två saker man måste tänka till kring. Den ena är vad kapitalisten/företagaren tillför och den andra är vad de anställda tillför.

Kapitalisten/företagaren tillför kapitalet. De anställda tillför produktion av varor och tjänster. De skapar värden i form av tjänster och produkter (varor blir dessa produkter nämligen bara så länge de är till salu!).

Jag upprepar frågan ännu en gång: kan det göras annorlunda? Svaret har du här. Och organiserar vi vår samhälle på ett sådant sätt så skapar vi ett lyckligare samhälle utan missär och stora inkomstklyftor där inga behöver svälta och inga är så rika att de har har makt över både stater och världekonomi och som ingen demokrati rår över.

(Kolla in inlägget där bilden publcerade!)

Om vi alltså reser oss upp mot kapitalisterna, bogarklassen, och investerar de värden vi faktiskt helt själva skapar kan vi få den makt som vi förtjänar, få verkliga demokrati istället för den diktatur som borgarklassen med sin propaganda påstår vara demokrati. Vi kan skapa det solidariska samhälle som vi egentligen vill ha, men som borgarklassen i sin själviska avsaknad av empati skyr som elden. Vi kan ta hand om de svaga istället för att skänka vårt skapade värde till dem som förslavar oss och som stjäl ifrån oss. Vi kan ge de som inte förmår att arbeta ett drägligt liv istället för att låta ett fåtal vältra sig i obeskvlig lyx.

Kan det vara en tanke att fundera kring?

Demokraterna kunde ha vunnit


Hur?

Jo, genom vissa enkla knep!

I åtta år satt Obama och styrde amerikansk politik. Han hade då kunnat, såvitt jag tror, ändrat det system som gör att människor som har dömts för brott förlorar sin rösträtt. Det handlar ju oftast om marginaliserde människor utan arbete som tvingas försörja sig på brott och dessa är oftast afro-amerikaner i det alltjämnt segregerade USA. De hade kanske röstat på demokraterna.

Ett annat knep hade varit att göra rösträtten i USA till en rättighet. Så är det faktiskt inte i den så kallade ”världens största demokrati”! Man måste nämligen först registrera sig innan man kan gå och rösta och svaga grupper tycker i viss mån att det är för jobbigt att registrera sig. När valet väl ska ske står de där utan rätten att rösta.

Om Obama inte hade stått för ett militärt starkt USA och spillt resurser på krig och upprustning hade han istället kunnat stimulera amerikanska företag och byggt ut den sociala välfärden till ett mindre ojämlikt samhälle, vilket hade minskat missnöjet bland människorna. Faktum är ju att stora delar av det amerikanska samället ligger på samma nivå som råder i rena u-länder. Det var ju amerikaner i missär som röstade på Trump, om de ens röstade och hade rätten att rösta.

Om Hillary Clinton hade dragit tillbaka sin kandidatur till förmån för Burnie Sanders hade säkert valet fått en annan utgång.

Men nu blev det alltså Donald Trump och republikanerna som vann.

Kanske var det lika så gott att Trump vann!

Trump vs Clinton.jpg

 

Men sanningen är att i USA vinner man inga val om man inte har massor med miljoner dollar i bakfickan med resultatet att endast de besuttna kan kan bli presidenter. Vanligt folk är helt utestängda från politiken i ”den stora demokratin i väst”!

Vanligt folk skulle ha kunnat haft något att säga till om ifall fackföreningarna inte hade oskadliggjorts och blivit nästan helt maktlösa och obefintliga i kapitalismens högborg.