Skvitt ser tillbaka


Mycket har hänt 

 

under min levnad, vilket har lärt mig en del

När jag var barn gjorde jag enkla flygplan utav papper. Jag målade på hakkors. Var jag hade sett dem någonstans minns jag inte längre, men jag tyckte att hakkors var snygga. Det kan jag faktiskt tycka än i dag. Och det var väl det som var meningen med dem när nazisterna tog fram symbolen ur historiens djup. För det var sannerligen inte de som uppfann symbolen.

När mina föräldrar såg vad jag hade målat på planen förbjöd de mig att använda sådana symboler. Jag fattade inte varför. Jag fick bara förklarat för mig att det inte var bra symboler. Inte förrän jag blev äldre gick det bit för bit upp för mig vad symbolen stod för. Som barn är man historielös.

Att vara historielös gör en till ett lätt offer för onda krafter!

I småskolans läroböcker var det på min tid vanligare med tecknade bilder än med fotografier. När vi läste om världen och dess folk i småskolan illustrerades bland annat kineser och negrer, ja så hette det då, med teckningar som bara kan beskrivas som rena nidbilder. Idag hade det säkert väckts åtal för hets mot folkgrupp. Men det var andra tider då.

Kineserna såg ut som gula smileys med koniska stråhattar, ögon som visarna på klockan tio i två och tänderna stod ut i ett sällan skådat överbett. I Afrika sprang de svarta omkring bland hyddor och i bastkjolar och med ett hundben i hårkrullet.Läsebok förr.jpg

Vi européer var ju överlägsna alla andra, det var en oemotsagd verklighet, och vi måste därför styra över dessa underutvecklade människoraser, för trots att Sverige inte var en kolonialmakt, men vi hade varit det en kort tid, så tillhörde vi ändå herrefolket. Nazismens rasbiologi satt kvar i skolans väggar, liksom vår syn på samer, vilka vid denna tid fortfarande utsattes för rasstudier, skallmätningar och andra kränkningar, samt skulle assimileras genom att förbjudas att tala sitt modersmål i de internatskolor de tvingades gå i.

För oss barn verkade Kina och Afrika lika avlägsna som månen. Sen dess har ju världen krymt. Att resa utomlands och till de mest avlägsna delarna av jorden är idag inget märkvärdigt, men när jag var barn var det stort bara att resa till Medelhavet. Och det var en revolution när man kunde se på TV en reporter stå i New York och tala direktsänt! Sändningen skedde via satelliten Telstar 1962.

Visst hade skolan sina brister, men vi hade aldrig hört talas om lärarbrist. Lärare ansågs välavlönade tjänstemän och vi barn liksom våra arbetarklassföräldrar såg upp till läraren som en auktoritet. Ingen skulle komma på tanken att hota eller misshandla läraren. Men det var andra tider då.

Det fanns självklart inga datorer, TV hade inte ens kommit till Sverige, inga videoapparater och och till en början, i småskolan, fanns inte ens en overheadprojektor. Ovanför svarta tavlan satt en massa kartor och läraren hade en lång stav med krok som han kunde få tag i den ögla varmed han kunde rulla ned kartan, likt en rullgardin. En av de kartorna jag minns var en karta över Palestina. Visserligen hade den imperialistiska staten Israel redan utropats, men någon ny och aktuell karta som visade de verkliga förhållandena hade kanske skolan inte haft råd att köpa in. De var ju knappast billiga, dessa stora kartor. Och kanske det inte spelade någon roll, för denna karta användes bara i kristendomsundervisningen. Det kallades så eftersom det var kristendomen som gällde. Senare blev det ju utökat till religionskunskap, men ändå med tonvikten på kristendom. Islam, buddism, judendom och hinduism var mest en parentes och i klassen fanns ingen som trodde på sånt. Men det var andra tider då.

På den här tiden det var ingen som skodde sig på att vi barn gick i skolan. Och det var inga skolor som gick i konkurs. Alla barn fick samma undervisning och man gick i den skola som låg närmast. Något skolval existerade inte. Det var lika för alla och man fick betyg efter vad man kunde.

Den relativa betygsskalan kom senare och ledde till att man måste konkurrera om betygen och man förlorade på att hjälpa varandra! Man skulle ju placeras efter en normalfördelningskurva i förhållande till de andra i klassen, så att bara vissa procent av oss skulle få sämsta eller bästa betyg och resten fördelas däremellan.

Betyg 1-5.jpg

Individuell konkurrens

Det är borgarklassens filosofi. Vassa armbågar. Envar sig själv närmast. Sko sig bäst man kan. DET är den ideologi som borgarlassen lever efter och fick igenom med den relativa betygsskalan. Klasskampen är ständigt pågående, men arbetarklassen är sällan vaksam nog att genomskåda det. Och medan den själv hela tiden bedriver en aggressiv klasspolitik säger den att klasskampen är död! Allt för att få arbetarklassen att tro att klassmotsättningar inte existerar!

Den medvetna arbetarklassen, däremot, drivs av sammanhållning och gemenskap, inte av egocentrisk inbördes konkurrens. Det är arbetarklassens filosofi och ideologi, som gagnar varje arbetare och också hela samhället. Men medvetenheten är tyvärr sällan stark nog att stå emot borgarklassen och därför kunde den relativa betygsskalan drivas igenom under en intet ont anande socialdemokratisk regering!

Och värre skulle det bli!

Det var en skola för alla, tills …

Politikerna införde skolpeng, men då hade jag redan slutat skolan. Det var 1992 och var en del av den så kallade ”Friskolereformen”, införd av Carl Bildts regering. En peng som följer eleven under skoltiden och tillfaller den som är huvudman för skolan, vilket ju kan vara en privat aktör. Det var ju för att kunna privatisera skolorna som pengen behövdes, för att några få skulle kunna sko sig på vårt utbildningsbehov.

Skolpengen innebär att skolorna måste konkurrera med varandra om eleverna och lägga pengar på dyr reklam och annonsering, pengar som bättre kunde utnyttjas till undervisningen. Och i konkurrensen gäller det också att dela ut glädjebetyg för att skolorna ska verka attraktiva. Följden, ja den relativa betygskalan var inte bra, men skolpengen och de privata skolorna är en katastrof för eleverna, inte minst för att en del av det ekonomiska utrymmet inte går till eleverna och undervisningen utan hamnar i fickorna på de som driver dessa privata skolor.

Vitsen med privata skolor sades vara att införa elevens ”valfrihet”, en valfrihet som möjliggjorde för privata skolor att förklara barn med särskilt kostsamma behov ovälkomna i skolan. Fallet med Conrad, som TV 4 redogjorde för i Kalla Fakta och vars skolgång omöjliggjordes för att han inte ansågs lönsam, är inte unikt.

Nekad skola.jpg

När jag var barn var skolan rättvis och hade bara ett enda mål; att vi barn skulle lära oss så mycket som vi kunde behöva i vår framtid som nyttiga medborgare i vårt Sverige. Vi skulle skolas till fungerande kuggar och lydiga undersåtar och nyttiga hjul i den industri som drivs av borgarklassens företag. Vi fick lära oss det som borgarklassen ansåg vara viktigt, men inget av det som hörde arbetarklassen till, dess stolta historia av klasskamp och inget om klassamhälle och klassintressen.

När jag var barn såg samhället till att skolan fick de resurser den och borgarklassen behövde, utan att någon skulle sko sig på vår skolgång. Men det var ju andra tider då.

Ja, det var andra tider då. Nu ska vi vara profitabla redan medan vi skolas till borgarklassens nyttiga mjölkkor!

Terroristen debatterar


På AB debatt

 

sprider välfärdsterroristen sitt förrädiska budskap

Jag talat om Ulf Kristersson. I bilden ser du hans lömska pladder och här är länken.Ulf Kristerson - välfärdsterrorist.jpg

Är du lättpåverkad ska du inte läsa vad han skriver! Det är bara lockbete för hans moderata välfärdsterrorism!

Precis som jag låter arbetaren säga i pratbubblan så skulle Moderaterna först och främst se till att sätta press på företagen så att löner steg och arbetsmiljön blev bättre. Ja, ifall han menade allvar med att det ska löna sig att arbeta och att jobba längre. Men det är inte det han och moderater är ute efter.

Vad Moderaterna egentligen vill är att minska statens skatteintäkter. Därmed försämras välfärden. Vi ser redan effekterna av Alliansens åtta regeringsår. Sämre sjukvård, sämre äldreomsorg, sämre skola, mer till de rika och mindre till oss andra, osv.

När samhällets skatteintäkter minskar ökar utrymmet för privata aktörer. Det är det som är målet med deras politik. Och för att de privata näringsidkarna ska kunna tjäna mera tar Moderaterna varje tillfälle att hitta på ”reformer” som ska göra arbetaren billigare för företagen. Naturligvis ”reformer” inslagna i vackert embalage. Det ska alltså vara lättare för unga och nysvenskar att komma in på arbetsmarknaden genom att sänka ingångslönerna. Och övriga som har svårt att få jobb på grund av sjukdom och liknande ska Arbetsförmedlingen betala större delen av lönen!

Ett annat kärt ämne för Moderaterna sedan lång tid tillbaka är krav på lägre arbetsgivaravgift. Men arbetsgivaravgiften är inte en avgift som arbetsgivaren betalar. Det är avstådd lön som tillfaller staten, bland annat för att finansiera välfärd och pension! Sänker man denna så kallade ”avgift” får alltså företagen en lättnad i lönekostnaden och arbetaren blir bestulen på en del av sin lön! Och att det förhåller sig så är det få som känner till tack vare det lömska semantiska tricket att kalla denna del av våra löner för ”arbetsgivaravgift”!

Med sänkt skatt för äldre ska vi lockas att jobba längre så att vi inte hinner ta ut så mycket pension och så ska skattesänkningen finansieras, alltså av oss själva!

Vad Sveriges finanser behöver är en progressiv skatt som gör att de rika betalar en större andel i skatt än de med lägre inkomster, att förmögenheter beskattas, att företagen betalar skatt och att man sätter åt skattesmitarna. Då har vi råd med välfärden, skolan, äldreomsorgen, satsningar på polis, infrastruktur och högre pensioner.

Genomskåda välfärdsterroristernas propaganda!

 

Skvitt tänker tillbaka


Man kan ju jämföra

när man har lagt många år bakom sig

Nu är vintern över och våren är här. I går var det valborg och vi firade att vintern har rasat ut. Och i dag är det första maj. Varmare tider väntar. I vart fall klimatmässigt.

När jag var barn gick vi vintertid över isen till ön i närheten och funderade aldrig på om den höll. Vi såg dagligen bilar köra över till öarna därute. Isen var pålitlig på den tiden. Vi barn åkte skidor och skridskor på naturis, byggde snögrottor kastade snöboll och mulade varandra med snö.

På somrarna var det sommar och det var kortbyxor som gällde, en topp på de större tjejerna. Vi cyklade till badet var och varannan dag, en sträcka som kändes oändlig för oss som var små. Men egentligen var det bara ett par kilometer.

Visst kunde det vara dåligt väder ibland, men sådant minns man ju inte, utom det värsta åskväder jag har upplevt. Det var då när jag var barn. Och väder är en sak, klimat är något annat och just klimatet var annorlunda, så som man tycker att det ska vara – att vinter är vinter och sommar är sommar. Men det var ju andra tider då.

Vinter förr.jpg

Nu för tiden är det ju lite si och så med båda dessa årstider. Faller det snö den ena dagen så är den borta nästa dag. I alla fall söder om Dalälven.

Somrarna har knappast lika stabila högtryck längre. Det blåser mera nu vid en jämförelse med mina eventuellt korrekta barndomsminnen. De två sista somrarna blev det i vart fall inte mycket segling jämfört med för bara 10-20 år sedan, just på grund av för mycket vind var och varannan dag. Vi har fått ett annat klimat, även om vissa fortfarande förnekar det och det är ju oftast folk med en politisk åsikt åt höger som gärna blundar för sådana fakta.

Att klimatförändringarna beror på en global uppvärmning, som i sin tur beror på ökad koldioxidhalt i atmosfären finns det övertgande bevis för. Och att det är vår hejdlösa konsumtion i den utvecklade världen som detta i sin tur beror på är ju också de allra flesta överens om. Vi har lockats in i ett slit-och-slängsamhälle där måga av oss hela tiden vill ha det senaste och har vi inte råd så är det lätt att t apå avbetalning eller ta ett lån av något slag. Att låna pengar har blivit en självklar rättighet, men så var det inte förr. Men det var ju andra tider då.

Kapitalismen har drivit fram allt detta. Och det gräver vår undergång om det får fortsätta.

I dag är det första maj. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är ute och håller tal. Men kritiken av kapitalismen lyser numera mestadels med sin frånvaro från dessa partier. Man får tåga i andra led och lyssna på andra talare om kapitalismen ska föras på tal numera. Så var det inte när jag var barn. Men det var ju andra tider då.

I dag demonstrerade nazisterna på arbetarnas högtidsdag. Det var otänkbart när jag var barn. Då fanns det i färskt minne vad nazisterna var kapabla till och nazisterna vågade inte visa sig öppet! Men det var ju andra tider då.

Göran Greiders 1 majtal: Arbetarrörelsen måste bli modig igen! Jag säger: Arbetarrörelsen måste åter igen blåsa liv i den ideologi den en gång skapade! Det är den enda ideologi som kan skapa jämlikhet, frihet och fred. Det visste jag och många med mig i min ungdom. Då fanns en politisk medvetenhet att räkna med. Arbetarklassen visste att deras politik var vänsterpolitik. Man var inte lika indoktrinerad av borgaklassen. Men det var ju andra tider då.


Mer+pil.jpg Läs också:

Nazism är ett brott mot mänskligheten

Provokation mot folket

Polisen stödjer nazisterna

Första maj i bild

Vad händer i Venezuela?


Demonstrationer

 

mot regeringens politik skildras i våra media

Men hur sann är medias skildring av det som sker? Det kan vara värt att se vad andra än mainstreammedia skriver. Då blir bilden annorlunda.

”Förra hösten var oppositionens demonstrationer åter stora och högern hade vunnit majoritet i parlamentet. Men efter att regeringen visat att varubristen i landet är orsakad av oppositionen har deras demonstrationer inte varit så stora som de själva och medier i väst säger. Men de har blivit våldsamma, vilket går hem i medierna.” Det säger José Cheo Sánchez, flykting från Venezuelas gamla odemokratisk regim . Han var i sin ungdom politisk aktiv mot Venezuelas högerregeringar. Nu är han ”engagerad i kampen för demokrati, folkmakt och socialism i Venezuela där han har familj, vänner och kamrater som han har tät kontakt med.”, skriver tidningen Proletären som har intervjuat honom.

I våra media höjs opositionen till skyarna som de sanna demokraterna med massorna på sin sida. De regeringsvänliga demonstrationerna nämns inte alls eller framställs som obetydliga. Sveriges Radios korrespondent i Latinamerika Lotten Collin, till exempel, rapporterar på ett sätt som mest liknar en partsinlaga till stöd för miljardärerna i Venezuelas opposition och deras uppbackare i USA, menar Proletären. Och jag är böjd att hålla med och lägger gärna till att det även gäller alla stora mediadrakar. Och konstigt är det inte. Allt som hotar storfinansen måste besudlas. Lögner är en nödvändighet för det fåtal som berikar sig på flertalet. Sanning är deras värsta fiende! Det ser vi hela tiden exempel på!

Tidningen ställer följande fråga till José Cheo Sánchez: ”Europeiska medier rapporterar mycket om brist på matvaror som en orsak till missnöjet i Venezuela.”

Och han svarar: ”Situationen är svår för ett land som måste importera nästan all mat och en regering som varken äger eller kontrollerar varuproduktionen eller distributionen. Jämför med Sverige. Här har vi samma problem. Sverige importerar mycket av den mat som behövs. Vad skulle hända om kapitalisterna beslutade att sabotera importen, produktionen och distributionen av mat?

Det är vad som händer i Venezuela. Regeringen har hittat varulager med undangömda matprodukter. Därför blir det köer och missnöje. Mat till rabatterade priser säljs i statliga affärer, men den räcker inte.”

Venezuela demonstration.jpg

Historien upprepar sig!

Precis samma metoder använde sig Chiles borgarklass av när de inledde kampen mot Alliendes socialistiska regering som ledde fram till att Augusto Pinochet grep makten i en militärkupp den 11 september 1973 och införde en hård diktatur, hyllad av borgarklassen i landet och ihärdigt stödd av USA. Opositionen fängslades, torterades och mördades. En av dem som lyckades fly var min vän tills han avled i cancer. Men innan dess fick jag information som inte alltid gick att läsa i våra media!

Nu försöker borgarklassen i Venezuela upprepa det som skedde i Chile. Krisen är framkallad av borgarklassen som vill slå vakt om sina privilegier att sko sig på vanligt folk. Genom att obstruera matleveranser och andra nödvändiga varor vill de skapa ett folkligt missnöje. De mindre politiskt medvetna ur arbetarklassen dras med och när det inte räcker betalar man kriminella och fattiga människor som kan behöva varje tänkbar venezuelansk bolivar (valutan) för att gå ut på gatorna och protestera. Just så gjorde borgarklassen i Chile. Och nu kopierar de samma metoder på nytt.

För borgarklassen är en borgerlig och fascistisk militärdiktatur rena drömmen! En socialistisk demokrati är däremot för dem ett skräckvälde, för tänk om folket får bestämma!

Våra media är borgarklassens megafoner. Därför får vi en propagandistisk vrångbild av verkligheten så snart klass står mot klass!

Läs artikeln!

Så vill högern ta makten i Venezuela

Sveriges ambassad om Venezuela

Wikipedia om Venezuela

Wikipedia om Venzuelas historia

”Många här vill ha mer revolution”

 

 

Jobba in i döden!


Bedömdes kunna jobba

 

dog tre månader senare!

Tyvärr har vi läst om det förr. ”Trots att både hennes behandlande läkare och utredningen av arbetsförmåga som gjorts av företagshälsovården intygade att det var orealistiskt … ansåg Försäkringskassan … att … heltidsarbete …” / AFTONBLADET

Det fanns en tid när man fick vara sjukskriven för att man var sjuk. Men sen kom Alliansen i regeringsställning och ändrade på det. Nu skulle man bli frisk och arbetsför inom en viss tid. Och hade det fungerat så hade det varit en sensation väl värd ett nobelpris i medicin.

Och sedan dess råder hårda tider för den som blir sjuk. Den ekonomiska trygghet som en gång fanns vid sjukdom existerar inte längre. Samhället har väl inte råd med det nu efter all skatt som dragits bort från de offentliga finanserna genom jobbskatteavdragen och FK-död kan jobba.jpgefter alla skattesubventioner till de som har råd att utnyttja ROT- och RUT-avdrag.

 

 

Solidaritet är något som borgarklassen inte kan stava till. Men nu borde regeringen sätta ned foten ordentligt och tvinga av de rika mera skatt för solidaritet kostar, men framför allt är det solidaritet om utmärker ett civiliserat samhälle!

Länkar till de andra artiklarna:

Måste ta ställning till anställningsförmågan

”Handläggarna saknar medicinsk kompetens”

Den politik som Alliansen bedrev kan enklast definieras som terrorism riktad mot arbetarklassen!

Pension och fattigdom


Två debattinlägg

 

och Skvitt om pensioner och PRO

”Många rika människor är inte bara bättre på att vara rika, de är bättre på att vara fattiga också. I alla fall enligt dem själva.”

Men …

”Tre insikter saknas särskilt. Det första är att så få vet hur dyrt det är att vara fattig. Du har sällan råd att ta dig till billiga affärer och stormarknader. Det är omöjligt att investera i billiga storpack eller att bygga upp ett basförråd av varor.” Orden är Lisa Förare Winbladhs, journalist och matskribent.

Dyrt va fattig.jpg

Läs hela hennes artikel.

Att det kan vara dyrt att vara fattig vet varenda en som är fattig, men vet våra politiker det? Nej, hur skulle de kunna veta det? Gunnar Sträng visste det nog. Han hade ju vuxit upp som statare. Men sådan bakgrund har ingen politiker av idag. Fattigdom finns dock fortfarande. Och en kategori som hade det bättre för inte så många år sedan har nu fått det rejält mycket sämre genom några politiska pennstreck av en ohelig allians mellan S och det borgerliga blocket. Det var Göran Persson som bjöd upp till dans och de borgeliga gillade musiken. Sen dess har alltså många pensionärer fått det riktigt uselt.

Några ytterligare rader av Lisa Förare Winbladh: ”Det är lätt att skära ner på nöjeskontot om du redan har tv, Netflixkonto och dator. Lätt att ta promenader om man har bra skor. Du kan gå gratis på många museum, men bara om du har råd att ta dig dit.

… de psykiska påfrestningarna när varje oväntad utgift är en liten katastrof. Ett par vinterskor eller byxor som går sönder, något stjäls, en liter mjölk som spills, en födelsedag, ett borttappat SL-kort. Att bjuda på middag är en stor uppoffring. Du måste göra allting rätt hela tiden. Du lever i ständig oro som ingen mindfulness i världen kan bota.”

Jag är fullständigt övertygad om att om man lever under svåra omständändigheter så skärps intelligensen, till skillnad från om man har en plånbok som löser alla problem á la metoden ”får väl ringa nån som fixar det!” Intressant nog har dessa som fixar allt med telefonsamtal och plånbok i allmänhet en högre utbildning, varför de tycks tro sig också ha en högre intelligens! Det är lätt att tro om man är dum nog.

Pensionärsskatt.jpg

Efter att folket tröttnat på sveket från S drabbades landet än värre av den så kallade alliansregeringen, vilken gjorde sig populär med sina jobbskatteavdrag. Staten gick miste om långt över 100 miljarder som kunde ha använts till att stoppa i många gemensamma hål. Men borgerliga partier står för en helt annan politik, nämligen att pengarna ska stoppas i privatpersoners egna privata hål, helst hos folk som inte ens har några hål, så att säga. Eller kanske bättre uttryckt, ös pengarna över de rikaste!

Självklart sa man ju från Alliansens håll inte det. Istället sa man att det skulle löna sig att arbeta. Och därför sänkte man skatten för de som arbetar, men inte för sjuka, arbetslösa och pensionärer. I konsekvensens namn borde ju Alliansen, om det var att få fler att arbeta, i så fall också radikalt höjt skatten på kapitalvinster till någonstans närmare 100%. Men icke, så klart.

Hur som helst, resultatet har nu blivit att man betalar mera på sin uppskjutna lön än på den man får ut direkt. Alltså mer skatt på pensionen än på lönen. Och det är en orättvisa som upprör.

”Jag började gräva i frågan och kunde snart hiva upp obestridliga fakta på bordet. Det visade sig att Sverige – Sverige – är ett av få länder i världen, som beskattar sina pensionärer högre än aktiva löntagare. Man tar sig för pannan! I min hemkommun betalar jag i år på min beskattningsbara inkomst 13 764 kronor mer i skatt än en aktiv löntagare med en lön som motsvarar min pension. I Pajala är det ännu värre. Där får pensionären med samma förutsättningar betala 14 196 kronor mer. Och gruvan är nerlagd.

Jag frågade en moderat kommunpolitiker hur (f-n) han kunde acceptera denna illojalitet mot pensionärerna. ‘De jobbar ju inte’, svarade han kort, koncist och totalt utan förståelse för det utanförskapsområde pensionärsskatten skapar. ‘Men pensionen är ju ingenting annat än uppskjuten lön’, påpekade jag.Det är möjligt, men likafullt jobbar du inte’, sa min moderate meningsmotståndare och gav därmed med eftertryck dumheten ett ansikte.” Det skriver Jan Axelsson, pensionerad lärare. Han du ser i bilden ovan. Läs mer.

Men egentligen handlar det inte om olika skatt utan om att samhället har fått in mindre skatt tack vare dessa jobbskatteavdrag, men framför allt om att pensionärena fått sämre pensioner sedan man skrotade ATP-systemet. Och att riva upp det nya pensionssystemet är en sak som som allt fler röster kräver, men den politiska viljan saknas.

En skatteorättvisa som sticker i ögonen vill nu vår så kallade röd-gröna regering göra något åt, men att låta pensionärer få ut vad de har slitit ihop under ett helt långt liv är inget som partierna vill fixa, inte ens vår nuvarande regering!

Dagen industri skriver: ”Pensionärer är vinnarna medan hög- och medelinkomsttagare är förlorarna. Det står klart efter att regeringen presenterat sin vårbudget. … bland annat sänks skatten för pensionärer med upp till 200 kronor i månaden för inkomster upp till 14.000 kronor. Förslaget beräknas innebära att drygt 70 procent av alla pensionärer får sänkt skatt.” 200 kronor som mest i sänkt skatt! Alltså, långt ifrån alla får ens det och de som får minsta skattelättnaden är de som har det allra sämst ställt redan nu! Det är politiskt fegt och det är futtigt och inte ett enda ord om att införa något nytt och bättre pensionssystem. Att kalla pensionärerna för vinnare är magstarkt!

”Det här är ett efterlängtat besked. PRO har i 10 års tid arbetat hårt för att skattegapet ska slutas mellan lön och pension. Med regeringens förslag blir en stor del av de kvinnliga pensionärerna vinnarna. Det är en seger för oss, säger Christina Tallberg, ordförande PRO.” / PRO pensionären.

Det är inte mycket som krävs för att PRO ska buga, bocka och tacka med mössan i hand! Regeringens förslag innebär ju faktiskt inte mer än att en pensionär, när förslaget väl trätt i kraft, kan slå sig lös en gång i månaden på McDonalds!, givet att inflationen inte hinner äta upp påslaget!

Tallberg - tack 200 kr.jpg

Två citat från PRO pensionären:

1. ”PRO:s pensionsexpert Anders Thoré reder ut hur du påverkas av förslaget.

– Lika skatt på lön och pension är en rättvisefråga men löser inte problemet med de låga pensionerna. Det handlar om ett pensionssystem som inte levererar, säger han. 

Ingen pensionär ska ha en pension under den relativa fattigdomsgränsen (12 000 kr i disponibel inkomst 2016). PRO har arbetat fram en rad förslag för att komma till rätta med detta. Den snabbaste och mest träffsäkra åtgärden är att omgående höja taket i bostadstillägget. Vi kräver att taket höjs till 7 000 kronor och följer hyreshöjningarna.”

Jo, det är ju gott och väl, men sådana som Skvitt kommer inte på fråga när det gäller bostadsbidrag. Har man sett om sitt hus från början och har lite för mycket sparat på egen hand så har man inget att hämta. Klarar mig, det gör jag, men jag vill ha en pension i nivå med vad mina föräldrar fick, alltså ca 80% av lönen, inte 50%! Och jag tänker på de som inte har tänkt framåt! Och värst är det för dem som skuldsatta går in i pensionsåldern med halverad inkomst! De är inte få och de hamnar i kronofogdens klor. Vräkningar av äldre har ökat lavinartat och allt fler blir hemlösa!

2. ”Det här är åtgärder som går att genomföra här och nu. Men framtidens pensionärer riskerar att endast få ut 40 procet av sin slutlön i pensionskuvertet med nuvarande pensionssystem. Systemet måste förbättras och förstärkas för att ge bättre pensioner.”

Jo, det är ju sant, men jag hittar inget om hur PRO jobbar för att få till ett nytt pensionssystem. Kan det kanske skymta fram mellan raderna när PRO beskriver sina mål? 

Så vill vi förbättra pensionssystemet:

  • Slopa bromsen, den automatiska balanseringen i det allmänna pensionssystemet
  • Halvera normen på 1,6 procent vid följsamhetsindexering av tilläggs- och inkomstpensioner
  • Att garantipensionens basnivå blir lika för alla och omräknas med inkomstbasbeloppet
  • Att pensionsavgifter över intjänandetaket tillförs pensionssystemet
  • Ompröva den överföring av medel från AP-fonden till statsbudgeten som genomfördes 1999 till 2001
  • Slå samman AP-fonderna till en fond
  • Avveckla premiepensionssystemet och föra över avgifterna till inkomstpensionssystemet”

Läs och begrunda!

Radikala förslag kan man knappast kalla det om man jämför vad vi faktiskt hade innan och trots att dessa krav har ställts i ett decennium står PRO och stampar på samma fläck än i dag! Och det är ju inte så konstigt. Se här deras sanna inställning (citat från samma källa): ”När det går bra för Sverige ska det gå bra för löntagarna och pensionärerna. Går det dåligt ska vi dela på bördorna.”

Alltså, PRO menar att när det går dåligt för Sverige ska förlusten tas från redan intjänade löner! Jag undrar hur kapitalägarna skulle reagera om aktieägarnas intresseorganisation krävde att deras ackumulerade vinster skulle belastas var gång det går lite sämre för det svenska rikets finanser!

Ingen kamporganisation

Kämpaglöden för PRO:s medlemmar lyser med sin frånvaro när man bläddrar igenom medlemstidningen. Här nedan visas ett representativt montage från nummer 1. 2017; omslagssidan, plus den stående vinsidan och sidan som tipsar vart en pensionär kan resa för att få lite ombyte. Men Skvitt kan avslöja att allt för många pensionärer varken har råd med vinet eller resan och förmodligen även sparar in på medelmsavgiften och får nöja sig med att läsa tidingen på bibloteket om de händelsevis finner något nöje i att bli hånade av PRO pensionärens skildring av den glättiga pensionärstillvaron.

PRO omslagssida mm.jpg

Tidigare inlägg av Skvitt, med länksamling.

Skvitts pensionärslänkar.jpg

Till sist kan jag rekommendera: ”Straffa dom som inte jobbar”: ”Men, vi är ju trots allt mycket bättre i demokratin Sverige än i diktaturens Vitryssland. Vi kallar det ‘Jobbskatteavdrag’ till de som jobbar medan dom kallade det ‘Parasitskatt’ för de som inte jobbar. Dessutom gjorde våldsamma protester att det aldrig infördes – där alltså, inte här!”

 

Lugn bara!


Borgarprask

 

oroa er icke, hon står på er sida!

Anna Kinberg Batra har inte drabbats av dåligt samvete! Det är bara Sven på bloggen Sven tycker, som skämtar aprillo när han skriver att hon har gjort en omvändelse. Alltså att hon plötsligt börjat vurma för fattiga, arbetslösa och sjuka. Det kommer hon aldrig att göra!

Nej, hon driver den poliik som Moderaterna alltid har gjort. Ja samma politik som partiet drev redan i början på färra seklet, att de rika ska ha sina förmåner och att de ska handahållas av de fattiga och hela resten av arbetarklassen.

AKB aprilskämtad.jpg

Det är ju vad all högerpolitik går ut på! Allt till de rika och det ska tas från det arbetande folket och till och med från dem som borgarklassen inte längre anser sig ha användning för!

Sven drar sitt aprilskämt eftersom det i dag är första april. Högerpartierna drar sina skämt varje dag de yttrar sig oavsett datum. Det gäller alla högerpartier! Allt från den allra yttersta högerextremismen, kallad Sverigedemokkraterna, till Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna. Och Socialdemokraterna hänger lite halvhjärtat på de krav som ställs på dem av borgarklassen, så klart. Det har de alltid gjort allt sedan de oroade sig för att arbetarklassen skulle ta makten i början av förra seklet. Utan socialdemokratin hade det kanske lyckats!