Det är 100 år sedan
och just då blåstes eld upphör i det stora kriget
Det var så det kallades, ”Det stora kriget”, fram tills andra världskriget bröt ut, första september 1939. Efter det talar vi om Första (och andra) världskriget.
Aldrig tidigare hade en sådan förödelse skådats. Aldrig så många liv skördats bland soldater (i industriell skala!) och civila. Bland de sistnämnda var det många som svalt ihjäl. Det krig som spåddes pågå i några månader höll på i 1563 dagar, över 4 år, från den 28 juli 1914 till den 11 november 1918.
Efter kriget fanns det i Storbritannien 1,7 miljoner fler kvinnor än män efter att så många män hade stupat i kriget. 36% av franska män i åldrarna 19 – 22 år miste livet.
Och: ”I den svåra epidemi av spanska sjukan som bröt ut efter krigsslutet och som var direkt relaterad till den krigströtta situationen i Europa dog närmare 50 miljoner människor.” / Wikipedia.
Nationalismen, imperialismen och den utlösande händelsen
Man pekar ut skotten i Sarajevo som den utlösande faktorn, då den nationalistiske serben Gavrilo Princip mördade Franz Ferinand. Men det är att göra det lite väl enkelt. Däremot kan man med fog påstå att det var just nationalism som skapade kriget, vilket är väl värt att komma ihåg nu hundra år senare när nationalismen åter breder ut sig runt om i världen! Vi tycks inte ha lärt oss!
Innan skotten föll i Sarajevo hade Europas länder sedan många år tillbaka bildat allianser (* se rödmarkerat!) för att möta olika hot och därmed drogs land efter land snabbt in i den konflikt som först stod mellan Österrike-Ungern och Serbien. Österrike-Ungern passade på tillfället att anklaga Serbien för morden på tronföljaren, ärkehertig Franz Ferdinand av Österrike, och hans gemål Sophie von Chotek och dubbelmonarkin ställde ett för Serbien omöjligt ulimatum, vilket man visste från början. Därmed fick man den anledning man behövde för att förklara krig mot Serbien.
(* Efter att ryska tsardömet lidit nederlag mot Japan 1906 låg ambitionen att istället expandera väster ut för att nå Medelhavet. I den strävan lirerade man sig med slaverna och kom på kollisionskurs med Österrike-Ungern och det Osmanska riket.
När små Tyska förstendömen enades under Preussen efter fransk-tyska kriget 1870-71 kände sig Storbritannien, Frankrike och Ryssland utmanade. Det i sin tur ledde till att Tyskland allierade sig med tyskspråkiga Österrike-Ungern.
Frankrike lierade sig med Storbritannien och Ryssland (Ententen) eftersom de inte ville lida ännu ett nedelag mot Tyskland. Storbritanniens intresse för denna pakt bestod i att landet kände sitt kolonialvälde hotat när Tyskland gjorde anspråk på att bli en stor kolonialmakt och för att Tyskland rustade sin militära flotta för ändamålet.
Osmanska riket hade utkämpat många krig mot Ryssland och förlorat sina besittningar på Balkan 1878. I august 1914 allierade man sig med Tyskland.
28 juli 1914 går Österrike-Ungern i krig med Serbien. 1 augusti gyck Ryssland och Tyskland in i kriget på var sin sida. 3 augusti var det Frankrikes tur och dagen efter Storbritannien. Osmanska riket gick i krig 28 oktober på centralmakternas sida.)

Det är en del av den verkliga förklaringen bakom detta katastrofala krig som vi aldrig får glömma och som också visar att historien inte handlar om enskilda händelser.
Allt hör ihop; Andra världskriget var ju bara ett fortsättningskrig på det första efter år av ”vapenvila”, och ett annat exempel är de nu allt högljuddare nationalister och nynazister som sticker upp sina fula trynen igen, vilket går tillbaka till ultrahögerns glansdagar under nazismen. I Sverige är Sverigdemokraterna en del av den historien.
Mycket att lära av historien
1. Vänstersocialister, kommunister och anarkister försökte få sina länders regeringar att sansa sig och stoppa kriget, medan nationalister, socialdemokrater, liberaler och övriga partier, samt i stort sett hela det borgerliga etabissemanget och storföretagen hejade på den katastrofala utvecklingen. Många av dagens stora industrier och företag växte sig stora på grund av kriget och än större blev de genom andra världskriget. Vilka som är för fred och vilka som inte är det är just det vi kan lära av detta.
Obestidligt faktum: de som förlorar på krig är vanligt folk och de som tjänar på krig är överklassen. Så har det alltid varit och det gäller än i dag!

2. På natten till den 11 november 1918 pågick samtal om stilleståndsvillkoren mellan den tyske politikern Matthias Erzberger (tyska delegationen) och den franske marskalken Ferdiand Fock i en tågvagn i Compiègneskogen i Frankrike. Tyskland hade inget att säga toill om, utan tvingades skriva under de hårda villkor, vilka senare bäddade för Adolf Hitlers marsch till makten och andra världskriget utbrott två decennier senare.
Det fanns de som varnade för tysk revanschism redan då, t. ex. självaste marskalk Ferdiand Fock (sic!) när Versaillesfreden väl hade undertecknats 1919. ”Detta är inte ett fredsavtal, det är en tjugoårig vapenvila.” sa han och blev sannspådd tjugo år och 64 dagar senare! Politiska beslut får alltid konsekvenser är vad vi kan lära av detta.
3. Strebers (av den värsta sorten) offrar vad som helst och utan hänsyn för sin egen framgång. I krigets sista stund visar det sig vad sådan personer kan ta sig för mellan undertecknandet av vapenvilan klockan 06:00 på morgonen och tills den ska träda i kraft kl 11:00 samma dag den 11 november 1918.
Det är ju meningslöst att strida de sista timmarna i ett krig som har stått still sedan det började fyra år senare. Och så resonerade gemene man i skyttegravarna 1918. Men så resonerade inte de befäl som ville utmärka sig in i det sista. Istället beordrade de upp sina soldater ur skyttegravarna för att för egen del få en miltär merit. En av dessa befäl ville att kartan skulle se ”lite snyggare ut” när stilleståndet skulle träda i kraft, genom att räta ut en liten kurva mellan de stridande.
General William Wright var en av dessa som utan att blinka gärna offrade sina soldater till egen vinings skull när han gav sina underlydande order om att försköka inta en liten ort vid namn Stenay. Han sa: ”Om fienden får lov att stanna kvar i Stenay kommer våra män inte att kunna tvätta sig inom överskådlig tid. Därför ska 179:e brigaden genast rycka fram mot staden och inta den.” Resutatet: 89:e divisionen ryckte fram och en stund senare låg travar med döda soldater i lervällingen. Tyskarna hade avslutat sin eldgivning, men tvingades ta upp den igen för att försvara sig. Inte en meter blev vunnet. Men hade det lyckats hade dt varit en dyrköpt seger eftersom Stenay ändå skulle tillfalla Frankrike klockan 11:00!
Den 11 november 1918, stilleståndsdagen, blev blodigare än den stora invanisioen på D-dagen i andra världskriget, tack vare meritkåta höga militärer!
Detta kan vi lära oss av, för det är något som vi ständigt stöter på. Folk som inte bryr sig ett skvatt om andra, men ömkar dem plötsligt när deras egna intressen står på spel. Ett exempel på det är vad vi hört många gånger i debatten om nollvinster i välfärden. Då går ägarna till privata vårdföretag i taket och menar att vårdpersonalen kommer att förlora sina jobb. Men kunde de driva sina vårföretag helt utan personal hade alla fått sparken! Det är samma resonemang om inte fullt så syniskt som Wrights.

Lärdomar av Tyskland efter freden
Kort bakgrund
Frankrike var hämndlyste och Tyskland fick inte sitta med vid bordet när Versaillesfreden förhandlades fram 1919. Priset för tyskland blev ofantligt hög i skadestånd och tvingades också avstå 13% av landet till segermakterna, främst till Polen och Frankrike. Skadeståndet sattes till 26,5 miljarder dollar, ett oerhört och ofattbart belopp för 99 år sedan. Sista delen av skadeståndet utbetalades 2010!
”Här blir ett besegrat folk våldtaget till liv och själ.”, sa den socialdemokratiske (SDP) rikskanslern Gustav Bauer, men vädjade likväl till riksdagen att rösta för att godta det!
1. Den första lärdom man kan dra av den här delen av historien är att man får betala priset för sitt handlande, Tyskland för sin krigsföring och dess motsåndare för hämden som kom tjugo år senare. Fast, invändningsvis, är det ju inte handlingens män som betalar, det är folket.
2. I Tyskland uppstod hungersnöd. Till och med utmattade hästar dog på gatorna, men de styckades genast av utsvultna stadsbor. Folk revolterade till höger och vänster, även sett till den politiska skalan.
Dels hade vi entledigade soldater som saknade arbete, mat och husrum och politiskt; de högerorienterade och de som kom att bli nazister. Dels var det vanliga arbetare som satte sitt hopp till socialismen och en strålnade framtid, inspirerade av vad som hade skett i Ryssland där arbetare tog makten över överhet och förtryckare.
Det var en polariserad tid och en arbetarrevolution stod bokstavligen för dörren i Tyskland. Flera Tyska städer togs kortvarigt över av Spartakister, kommunister och andra vänsterrörelser. Kända namn, Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg. Båda mördades av frikåren Die Garde-Kavallerie-Shüzen-Division, ledd av Gustav Noske som hade blivit utsedd av Rikskansler Friedrich Ebert (SDP) till försvarsminister med första uppgift att krossa spartakisterna. ”Om ni vill att någon ska agera blodhund, såär jag inte den som undandrar mig ansvaret”, sa han när han tillträdde. Och så blev det.
En namnkunnig frikårsman var Rudolf Höss. Om namnet inte känns bekant: han blev sedemera den avskyvärde lägerkommendanten i Auschwitz.
För Tysklands socialdemokrater var det prio ett att förhindra ett folkligt maktövertagande!
Länkar
Första världskriget i bilder
Versaillesfreden och första världskrigets följder
Han dog när det bara var en minut kvar… ”Ryktet spred sig som en präriebrand i storm:
Om några timmar är kriget slut.
Men de timmarna blev bland första världskrigets blodigaste.
Den sista förmiddagen dog fler soldater än under D-dagen 26 år senare.
Allt för att fåfänga generaler och befäl ville visa sig på styva linan.” Obs! Plus-artikel AB.
Första världskriget på 2 minuter DN video
”De trasiga ansiktena” – bilder av krigets vanvett EXPRESSEN med video. Varning för starka bilder!
lärdomar
T. ex. om Socialdemokratin.
Ideologin är densamma då som nu, i Tyskland likväl som i Sverige. Man kallar sig arbetarparti, men gör allt för att förhindra att arbetarna tar makten! Och ord är en sak, handling en annan! ”Här blir ett besegrat folk våldtaget till liv och själ.”, som rikskanslern sa, men …
Och det får följder
I Sverige: När nationalismens högerkrafter mobiliserar har en socialdemokrati som inte tydligt ställer sig på vanligt arbetande folks sida inte mycket att stå emot. S gjorde det sämsta valet sedan 1911 och förlorade makten i både Stockholms stad och Göteborg, backade i 250 av 290 kommuner, samt har decimerats i landstingen. I det röda Norrbotten föll partiet med över sju procent. Endast 41% av LO-väljarna lade sin röst på S i valet i höstas. Det är första gången som S inte har majoritet bland LO:s väljare.
I Europa: Endast sex länder har en socialdemokratisk premiärminister. I Nederländerna och Tyskland faller partierna fritt efter samarbeten högerut. I Frankrike utraderades Socialistpartiet i förra valet. I Grekland gick Pasok från över 40 procent till 4,7 procent i valet 2015.
Konkussion: När ett stort socialdemokratiskt parti inte driver vänsterpolitik kan många inte heller skilja på höger och vänster, med påföljd att populistiska högerkrafter vinner röster. Så var det när Hitlers politik vann folket och så är det i dag också, här på hemmaplan liksom i Europa.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …