Nackdelen med ljuset


Förorening

 

som vi sällan tänker på

När såg du Vintergatan sist? Förr kunde alla se den, men numera är det få som bor så till att den är synlig. ”Idag är det bara en femtedel av jordens befolning som upplever naturligt mörker och bara en tredjdel som kan se vintergatan.” Det skriver Forskning & Framsteg. Man måste långt från städerna för att se denna hissnande syn. Det är tråkigt. Men det är värre än så.

Astronomerna har länge klagat över ljusföroreningarna utan resutlat. Vi människor älskar ljus och känner oss trygga i det. Det skiljer oss från väldigt många andra djurarter, så det är ju inte svårt att förstå att våra samhällen inte rättar sig efter astronomernas vilja. De får flytta till obygderna istället. Det kan inte djuren.

Nattlevande insekter har minskat betydligt för att de dras till lampornas ljus. De snurrar runt dem som vore de magneter och får helt enkelt inte i sig mat. Däremot blir de mat för snabba fladdermöss, vilka gynnas. De långsammare, som till exempel den långörade fladdermusen, kan falla offer för ugglor om de fångar insekter vid gatlyktorna. De skyr ljuset, men i mörkret är det ”dammsuget” på nattliga insekter, så de svälter.

Denna fladdermusart bosätter sig ofta i kyrkor. Jens Rydell undersökte ett 70-tal kyrkor i Skara stift på 80-talet. I drygt 40 kyrkor fann han kolonier av den mycket ljusskygga långörade falddermusen. Nästan hälften av kolonierna hade försvunnit 2016 på grund av att man hade börjat lysa upp kyrkornas fasader nattetid!

Varje år ökar den artificiella ljussättningen med 4%. Nu ökar den mer än någonsin på grund av det billiga ljus som LED-lamporna sprider. Effekten är, enligt en tysk undersökning, att av insekters biomassa för 30 år sedan återstår nu bara ca 20 – 30%!

Vi människor upplever trygghet där det är ljust, men för insekterna blir det en dödsfälla skriver Jens Rydell och Johan Eklöf i F&F.

En studie visar att pollineringsfrekvensen minskar med omkring två tredjedelar i växtsamhällen som påverkas av gatubelysning. Det är allvarligt, för pollinering är en förutsättning för frukt och många andra gödor. Med tanke på hur jordens befolkning växer kan minskad pollinering få förödande konsekvenser för mänskligheten.

Ålen är också beroende av mörker, riktigt mörker (man kallar det ålamörker). Den är idag en strakt hotad art. Tillbakagången, som man har undrat mycket över, kan mycket väl bero på att när den ska vandra upp i vattendragen möts den av de upplysta urbana miljöerna i flodmynningarna.

I Säveån har man märkt ålarna och man gjorde en intressant upptäkt 2017. Under en enda natt passerade hälften av ålaran mätstationen. Den natten hade Göteborg drabbats av strömavbrott!

Fullmånen lyser med 0,3 lux. Det är tillräckligt för att ålen inte ska vandra upp. En gatlampa lyser 10 – 100 gånger starkare. Hundratals och tusentals lampor blir helt förödande för ålen. De som forskar inom detta fält menar att ljusproblematiken är ett faktum som måste tas på allvar. Därför bör ljus bara användas där och när det behövs.

Artikeln finns på nätet och kan läsas här.

                                                                                                                                                                Bilderna kommer från min fotoblogg.

Annonser

Hotet mot vår existens


Grenen vi sitter på

 

är ju ett vansinne att såga av

Men det tycks som att det sker i ett kortsiktigt tänkande. Allt för att öka produktiviteten utan en tanke på att naturen slår tillbaka.

Vi sprider gifter i naturen för att öka avkastningen på våra åkrar. Skadeinsekter måste ju bekämpas på ett ekonomiskt vinstgivande sätt. Så tänker man nu för tiden. Men det har sina avigsidor. Världen över dör våra bi som pollinerar grödorna och vi står handfallna inför det som sker. Vi tycks inte veta orsaken.

Men så tänker jag så här: när man ska pröva ut effekten av läkemedel finns det metoder. Man ger en kontrollgrupp ett verkningslöst preparat och en annan grupp får, medicinen som ska prövas. Sen jämför man resultaten. Det kallas ”dubbel-blind test”.

Nu dör bi världen över. Varför?

En kapitalstark och inflytelserik kemiindustri driver lobby i alla instanser världen över och tvingar livsmedelsproducenter att använda deras produkter och för regeringar bakom ljuset och får dem att tiga still. Att bina dör intressar dem inte. Vinstintresset går före!

Så fungerar kapitalismen!

Bidöd

Men nu finns ett ”dubbel-blind test”

”Och kanske är det en pusselbit i utredningen av vad som ligger bakom den omfattande bidöden. Orsakerna är inte helt klarlagda men det finns mycket som tyder på att det massiva användandet av bekämpningsmedel är en stor bov i dramat. Vad det gäller Kuba så blev de tvungna att sluta med pesticider när Sovjetunionen kollapsade – de hade helt enkelt inte råd att köpa det när deras huvudsakliga handelspartner inte längre fanns och USA bojkottade dem.”

Kuba har helt enkelt inte drabbat av den världsomspännande bidöden! Läs här!

Världens underbaraste bild


Varm om hjärtat

 

blev jag direkt när jag såg den

Helt underbar. Och det är Rozie som har tagit den och lagt upp den på sin blogg. Här hos mig får ni inte se den. Det vore stöld. Det är därför jag har förstört bilden. Det är bara katten ni ser så som den är i originalbilden. Och det är inte så illa det, men bilden är mycket bättre i sin helhet. Kika på hela. Och kika uppe i vänster hörn. Vad gör vem?

Rozies katt.jpg

För att se hela bilden måste ni klicka här, så ni kommer till Rozies blogg. Där kan ni även läsa kommentarerna.

Dinosarier


Redan som barn

 

fascineras vi ju av skräcködlorna och vi slutar väl aldrig med det

Enligt Illustrerad vetenskap var T. rex både en bloddrypande aggressiv varelse och samtidigt from som ett lamm. Och visst kan det vara så, men här spekulerar tidningen vilt.

T Rex.jpg

”I dag gnider en del krokodiler sina nosar som förspel till parningen och det är möjligt att T. Rex gjorde detsamma.” Skriver Illustrerad vetenskap. Och visst kan det vara så. Men jag tycker nog att en tidning som utger sig för att vara vetenskaplig ska akta sig för lite väl vilda spekulationer.

Skräcködlor

Nog var de skräckinjagande och vi skulle helst nog inte vilja ha dem i vår fauna nu för tiden, men ödlor var de faktiskt inte. De var en ordning för sig. Och vissa lever kvar än i dag, som fåglar.