Vad händer i Venezuela?


Demonstrationer

 

mot regeringens politik skildras i våra media

Men hur sann är medias skildring av det som sker? Det kan vara värt att se vad andra än mainstreammedia skriver. Då blir bilden annorlunda.

”Förra hösten var oppositionens demonstrationer åter stora och högern hade vunnit majoritet i parlamentet. Men efter att regeringen visat att varubristen i landet är orsakad av oppositionen har deras demonstrationer inte varit så stora som de själva och medier i väst säger. Men de har blivit våldsamma, vilket går hem i medierna.” Det säger José Cheo Sánchez, flykting från Venezuelas gamla odemokratisk regim . Han var i sin ungdom politisk aktiv mot Venezuelas högerregeringar. Nu är han ”engagerad i kampen för demokrati, folkmakt och socialism i Venezuela där han har familj, vänner och kamrater som han har tät kontakt med.”, skriver tidningen Proletären som har intervjuat honom.

I våra media höjs opositionen till skyarna som de sanna demokraterna med massorna på sin sida. De regeringsvänliga demonstrationerna nämns inte alls eller framställs som obetydliga. Sveriges Radios korrespondent i Latinamerika Lotten Collin, till exempel, rapporterar på ett sätt som mest liknar en partsinlaga till stöd för miljardärerna i Venezuelas opposition och deras uppbackare i USA, menar Proletären. Och jag är böjd att hålla med och lägger gärna till att det även gäller alla stora mediadrakar. Och konstigt är det inte. Allt som hotar storfinansen måste besudlas. Lögner är en nödvändighet för det fåtal som berikar sig på flertalet. Sanning är deras värsta fiende! Det ser vi hela tiden exempel på!

Tidningen ställer följande fråga till José Cheo Sánchez: ”Europeiska medier rapporterar mycket om brist på matvaror som en orsak till missnöjet i Venezuela.”

Och han svarar: ”Situationen är svår för ett land som måste importera nästan all mat och en regering som varken äger eller kontrollerar varuproduktionen eller distributionen. Jämför med Sverige. Här har vi samma problem. Sverige importerar mycket av den mat som behövs. Vad skulle hända om kapitalisterna beslutade att sabotera importen, produktionen och distributionen av mat?

Det är vad som händer i Venezuela. Regeringen har hittat varulager med undangömda matprodukter. Därför blir det köer och missnöje. Mat till rabatterade priser säljs i statliga affärer, men den räcker inte.”

Venezuela demonstration.jpg

Historien upprepar sig!

Precis samma metoder använde sig Chiles borgarklass av när de inledde kampen mot Alliendes socialistiska regering som ledde fram till att Augusto Pinochet grep makten i en militärkupp den 11 september 1973 och införde en hård diktatur, hyllad av borgarklassen i landet och ihärdigt stödd av USA. Opositionen fängslades, torterades och mördades. En av dem som lyckades fly var min vän tills han avled i cancer. Men innan dess fick jag information som inte alltid gick att läsa i våra media!

Nu försöker borgarklassen i Venezuela upprepa det som skedde i Chile. Krisen är framkallad av borgarklassen som vill slå vakt om sina privilegier att sko sig på vanligt folk. Genom att obstruera matleveranser och andra nödvändiga varor vill de skapa ett folkligt missnöje. De mindre politiskt medvetna ur arbetarklassen dras med och när det inte räcker betalar man kriminella och fattiga människor som kan behöva varje tänkbar venezuelansk bolivar (valutan) för att gå ut på gatorna och protestera. Just så gjorde borgarklassen i Chile. Och nu kopierar de samma metoder på nytt.

För borgarklassen är en borgerlig och fascistisk militärdiktatur rena drömmen! En socialistisk demokrati är däremot för dem ett skräckvälde, för tänk om folket får bestämma!

Våra media är borgarklassens megafoner. Därför får vi en propagandistisk vrångbild av verkligheten så snart klass står mot klass!

Läs artikeln!

Så vill högern ta makten i Venezuela

Sveriges ambassad om Venezuela

Wikipedia om Venezuela

Wikipedia om Venzuelas historia

”Många här vill ha mer revolution”

 

 

Jobba in i döden!


Bedömdes kunna jobba

 

dog tre månader senare!

Tyvärr har vi läst om det förr. ”Trots att både hennes behandlande läkare och utredningen av arbetsförmåga som gjorts av företagshälsovården intygade att det var orealistiskt … ansåg Försäkringskassan … att … heltidsarbete …” / AFTONBLADET

Det fanns en tid när man fick vara sjukskriven för att man var sjuk. Men sen kom Alliansen i regeringsställning och ändrade på det. Nu skulle man bli frisk och arbetsför inom en viss tid. Och hade det fungerat så hade det varit en sensation väl värd ett nobelpris i medicin.

Och sedan dess råder hårda tider för den som blir sjuk. Den ekonomiska trygghet som en gång fanns vid sjukdom existerar inte längre. Samhället har väl inte råd med det nu efter all skatt som dragits bort från de offentliga finanserna genom jobbskatteavdragen och FK-död kan jobba.jpgefter alla skattesubventioner till de som har råd att utnyttja ROT- och RUT-avdrag.

 

 

Solidaritet är något som borgarklassen inte kan stava till. Men nu borde regeringen sätta ned foten ordentligt och tvinga av de rika mera skatt för solidaritet kostar, men framför allt är det solidaritet om utmärker ett civiliserat samhälle!

Länkar till de andra artiklarna:

Måste ta ställning till anställningsförmågan

”Handläggarna saknar medicinsk kompetens”

Den politik som Alliansen bedrev kan enklast definieras som terrorism riktad mot arbetarklassen!

Istället för problemet


Först ett systemfel

 

sen försöker man plåstra istället för att göra om

Problemet är ju själva privatiseringen av skolan. Nu försöker man mildra dess skadliga effekter när den enda lösningen är att skrota hela systemet med privata skolor. Vågar man inte erkänna att det var ett generalfel att privatisera undervisningen?

Skolpolitik.jpg

Pension och fattigdom


Två debattinlägg

 

och Skvitt om pensioner och PRO

”Många rika människor är inte bara bättre på att vara rika, de är bättre på att vara fattiga också. I alla fall enligt dem själva.”

Men …

”Tre insikter saknas särskilt. Det första är att så få vet hur dyrt det är att vara fattig. Du har sällan råd att ta dig till billiga affärer och stormarknader. Det är omöjligt att investera i billiga storpack eller att bygga upp ett basförråd av varor.” Orden är Lisa Förare Winbladhs, journalist och matskribent.

Dyrt va fattig.jpg

Läs hela hennes artikel.

Att det kan vara dyrt att vara fattig vet varenda en som är fattig, men vet våra politiker det? Nej, hur skulle de kunna veta det? Gunnar Sträng visste det nog. Han hade ju vuxit upp som statare. Men sådan bakgrund har ingen politiker av idag. Fattigdom finns dock fortfarande. Och en kategori som hade det bättre för inte så många år sedan har nu fått det rejält mycket sämre genom några politiska pennstreck av en ohelig allians mellan S och det borgerliga blocket. Det var Göran Persson som bjöd upp till dans och de borgeliga gillade musiken. Sen dess har alltså många pensionärer fått det riktigt uselt.

Några ytterligare rader av Lisa Förare Winbladh: ”Det är lätt att skära ner på nöjeskontot om du redan har tv, Netflixkonto och dator. Lätt att ta promenader om man har bra skor. Du kan gå gratis på många museum, men bara om du har råd att ta dig dit.

… de psykiska påfrestningarna när varje oväntad utgift är en liten katastrof. Ett par vinterskor eller byxor som går sönder, något stjäls, en liter mjölk som spills, en födelsedag, ett borttappat SL-kort. Att bjuda på middag är en stor uppoffring. Du måste göra allting rätt hela tiden. Du lever i ständig oro som ingen mindfulness i världen kan bota.”

Jag är fullständigt övertygad om att om man lever under svåra omständändigheter så skärps intelligensen, till skillnad från om man har en plånbok som löser alla problem á la metoden ”får väl ringa nån som fixar det!” Intressant nog har dessa som fixar allt med telefonsamtal och plånbok i allmänhet en högre utbildning, varför de tycks tro sig också ha en högre intelligens! Det är lätt att tro om man är dum nog.

Pensionärsskatt.jpg

Efter att folket tröttnat på sveket från S drabbades landet än värre av den så kallade alliansregeringen, vilken gjorde sig populär med sina jobbskatteavdrag. Staten gick miste om långt över 100 miljarder som kunde ha använts till att stoppa i många gemensamma hål. Men borgerliga partier står för en helt annan politik, nämligen att pengarna ska stoppas i privatpersoners egna privata hål, helst hos folk som inte ens har några hål, så att säga. Eller kanske bättre uttryckt, ös pengarna över de rikaste!

Självklart sa man ju från Alliansens håll inte det. Istället sa man att det skulle löna sig att arbeta. Och därför sänkte man skatten för de som arbetar, men inte för sjuka, arbetslösa och pensionärer. I konsekvensens namn borde ju Alliansen, om det var att få fler att arbeta, i så fall också radikalt höjt skatten på kapitalvinster till någonstans närmare 100%. Men icke, så klart.

Hur som helst, resultatet har nu blivit att man betalar mera på sin uppskjutna lön än på den man får ut direkt. Alltså mer skatt på pensionen än på lönen. Och det är en orättvisa som upprör.

”Jag började gräva i frågan och kunde snart hiva upp obestridliga fakta på bordet. Det visade sig att Sverige – Sverige – är ett av få länder i världen, som beskattar sina pensionärer högre än aktiva löntagare. Man tar sig för pannan! I min hemkommun betalar jag i år på min beskattningsbara inkomst 13 764 kronor mer i skatt än en aktiv löntagare med en lön som motsvarar min pension. I Pajala är det ännu värre. Där får pensionären med samma förutsättningar betala 14 196 kronor mer. Och gruvan är nerlagd.

Jag frågade en moderat kommunpolitiker hur (f-n) han kunde acceptera denna illojalitet mot pensionärerna. ‘De jobbar ju inte’, svarade han kort, koncist och totalt utan förståelse för det utanförskapsområde pensionärsskatten skapar. ‘Men pensionen är ju ingenting annat än uppskjuten lön’, påpekade jag.Det är möjligt, men likafullt jobbar du inte’, sa min moderate meningsmotståndare och gav därmed med eftertryck dumheten ett ansikte.” Det skriver Jan Axelsson, pensionerad lärare. Han du ser i bilden ovan. Läs mer.

Men egentligen handlar det inte om olika skatt utan om att samhället har fått in mindre skatt tack vare dessa jobbskatteavdrag, men framför allt om att pensionärena fått sämre pensioner sedan man skrotade ATP-systemet. Och att riva upp det nya pensionssystemet är en sak som som allt fler röster kräver, men den politiska viljan saknas.

En skatteorättvisa som sticker i ögonen vill nu vår så kallade röd-gröna regering göra något åt, men att låta pensionärer få ut vad de har slitit ihop under ett helt långt liv är inget som partierna vill fixa, inte ens vår nuvarande regering!

Dagen industri skriver: ”Pensionärer är vinnarna medan hög- och medelinkomsttagare är förlorarna. Det står klart efter att regeringen presenterat sin vårbudget. … bland annat sänks skatten för pensionärer med upp till 200 kronor i månaden för inkomster upp till 14.000 kronor. Förslaget beräknas innebära att drygt 70 procent av alla pensionärer får sänkt skatt.” 200 kronor som mest i sänkt skatt! Alltså, långt ifrån alla får ens det och de som får minsta skattelättnaden är de som har det allra sämst ställt redan nu! Det är politiskt fegt och det är futtigt och inte ett enda ord om att införa något nytt och bättre pensionssystem. Att kalla pensionärerna för vinnare är magstarkt!

”Det här är ett efterlängtat besked. PRO har i 10 års tid arbetat hårt för att skattegapet ska slutas mellan lön och pension. Med regeringens förslag blir en stor del av de kvinnliga pensionärerna vinnarna. Det är en seger för oss, säger Christina Tallberg, ordförande PRO.” / PRO pensionären.

Det är inte mycket som krävs för att PRO ska buga, bocka och tacka med mössan i hand! Regeringens förslag innebär ju faktiskt inte mer än att en pensionär, när förslaget väl trätt i kraft, kan slå sig lös en gång i månaden på McDonalds!, givet att inflationen inte hinner äta upp påslaget!

Tallberg - tack 200 kr.jpg

Två citat från PRO pensionären:

1. ”PRO:s pensionsexpert Anders Thoré reder ut hur du påverkas av förslaget.

– Lika skatt på lön och pension är en rättvisefråga men löser inte problemet med de låga pensionerna. Det handlar om ett pensionssystem som inte levererar, säger han. 

Ingen pensionär ska ha en pension under den relativa fattigdomsgränsen (12 000 kr i disponibel inkomst 2016). PRO har arbetat fram en rad förslag för att komma till rätta med detta. Den snabbaste och mest träffsäkra åtgärden är att omgående höja taket i bostadstillägget. Vi kräver att taket höjs till 7 000 kronor och följer hyreshöjningarna.”

Jo, det är ju gott och väl, men sådana som Skvitt kommer inte på fråga när det gäller bostadsbidrag. Har man sett om sitt hus från början och har lite för mycket sparat på egen hand så har man inget att hämta. Klarar mig, det gör jag, men jag vill ha en pension i nivå med vad mina föräldrar fick, alltså ca 80% av lönen, inte 50%! Och jag tänker på de som inte har tänkt framåt! Och värst är det för dem som skuldsatta går in i pensionsåldern med halverad inkomst! De är inte få och de hamnar i kronofogdens klor. Vräkningar av äldre har ökat lavinartat och allt fler blir hemlösa!

2. ”Det här är åtgärder som går att genomföra här och nu. Men framtidens pensionärer riskerar att endast få ut 40 procet av sin slutlön i pensionskuvertet med nuvarande pensionssystem. Systemet måste förbättras och förstärkas för att ge bättre pensioner.”

Jo, det är ju sant, men jag hittar inget om hur PRO jobbar för att få till ett nytt pensionssystem. Kan det kanske skymta fram mellan raderna när PRO beskriver sina mål? 

Så vill vi förbättra pensionssystemet:

  • Slopa bromsen, den automatiska balanseringen i det allmänna pensionssystemet
  • Halvera normen på 1,6 procent vid följsamhetsindexering av tilläggs- och inkomstpensioner
  • Att garantipensionens basnivå blir lika för alla och omräknas med inkomstbasbeloppet
  • Att pensionsavgifter över intjänandetaket tillförs pensionssystemet
  • Ompröva den överföring av medel från AP-fonden till statsbudgeten som genomfördes 1999 till 2001
  • Slå samman AP-fonderna till en fond
  • Avveckla premiepensionssystemet och föra över avgifterna till inkomstpensionssystemet”

Läs och begrunda!

Radikala förslag kan man knappast kalla det om man jämför vad vi faktiskt hade innan och trots att dessa krav har ställts i ett decennium står PRO och stampar på samma fläck än i dag! Och det är ju inte så konstigt. Se här deras sanna inställning (citat från samma källa): ”När det går bra för Sverige ska det gå bra för löntagarna och pensionärerna. Går det dåligt ska vi dela på bördorna.”

Alltså, PRO menar att när det går dåligt för Sverige ska förlusten tas från redan intjänade löner! Jag undrar hur kapitalägarna skulle reagera om aktieägarnas intresseorganisation krävde att deras ackumulerade vinster skulle belastas var gång det går lite sämre för det svenska rikets finanser!

Ingen kamporganisation

Kämpaglöden för PRO:s medlemmar lyser med sin frånvaro när man bläddrar igenom medlemstidningen. Här nedan visas ett representativt montage från nummer 1. 2017; omslagssidan, plus den stående vinsidan och sidan som tipsar vart en pensionär kan resa för att få lite ombyte. Men Skvitt kan avslöja att allt för många pensionärer varken har råd med vinet eller resan och förmodligen även sparar in på medelmsavgiften och får nöja sig med att läsa tidingen på bibloteket om de händelsevis finner något nöje i att bli hånade av PRO pensionärens skildring av den glättiga pensionärstillvaron.

PRO omslagssida mm.jpg

Tidigare inlägg av Skvitt, med länksamling.

Skvitts pensionärslänkar.jpg

Till sist kan jag rekommendera: ”Straffa dom som inte jobbar”: ”Men, vi är ju trots allt mycket bättre i demokratin Sverige än i diktaturens Vitryssland. Vi kallar det ‘Jobbskatteavdrag’ till de som jobbar medan dom kallade det ‘Parasitskatt’ för de som inte jobbar. Dessutom gjorde våldsamma protester att det aldrig infördes – där alltså, inte här!”

 

Nazismen inom SD


 

SD

ett parti med rötter inom nazismen i Sverige

Med en skicklig partiledare har ju deras rötter nästan fallit i glömska bland våra medborgare. Och bland dem som inte intresserar sig så mycket för politik är det något som de inte ens har en aning om. Det gäller ju bland annat en av mina vänner.

Han bor i en invandrartät och kriminellt belastad förort och har ingen högre utbildning, samt slutade jobba i ganska unga år, levde på soc och lyckades sen med konststycket att bli förtidspensionerad. Det var ju ganska lätt på den tiden. Men det har ju straffat sig och nu när han är ålderspensionär så har han bara garantipension!

Svensk förort.jpg

Jag bodde faktiskt i hans stadsdel en kortare tid då man utför stambyte i mitt hus. Jag kunde själv konstera att det inte var ovanligt att höra skottlossning, mest om kvällarna. Och det var lätt att se att merparten av barnen på småskolan som jag passerade på vägen hem mestadels var mörkhyade. Det var som att passera genom Afrika på vägen hem.

Min vän, ”Kalle” (fingerat namn), vill flytta därifrån, men han saknar ekonomiska möjligheter till det. Bara flytten kostar mer än han kan betala för. Han sitter ju i klorna på Kronofogden! Hela hans situation frusterar honom, men han tycks omedveten om att han har bäddat för det själv och lika omedveten är han om politik.

Nu röstar han på SD. Han gör det för att han är obekväm med alla invandrare i bostadsområdet. Det är bland annat sådana som han som ger SD sina sympatier och röster!

När vi träffas pratar vi inte politik för det är han ointresserad av. Jag minns en gång som vi satt ett gäng och pratade och vi kom in på politik. Det var ett snack där vi alla blev väldigt engarerade, utom ”Kalle”. Han satt tyst ett tag, men sen protesterade han. ”Sluta! Kan vi inte tala om nåt annat? Ska vi snacka om politik så går jag!”, sa han. Så av hänsyn till honom slutade vi tala politik och samtalet gled över till sport och vilka lag som … och … vem gjorde målet och hur och …

Jag fattar inte hur det kan vara så förbaskat intressant när vuxna människor bara leker, men för vissa är det viktigare än vad som händer i världen. En av dessa ”vissa” är alltså ”Kalle”.

”Jag röstar på SD”, sa han. ”Jag är trött på alla invandrare.” Och jag förstår honom. Att vara som en utlänning i sin egen stadsdel, som att bo i ett U-land i tredje världen, det är ju ingen höjdare. Men han har ju noll koll på att SD står för en politik som går långt bortom den SD vill tala öppet om. Och däför är han samma lätta offer för deras politik som samma sorts människor var i Tyskland på 30-talet! Och han är ju tyvärr inte ensam i sin politiska okunskap, vilken gör honom till en lättlurad sympatisör! Nazist eller rasist är han ju inte, dagens sanning!

Politik vill han inte snacka om, men politik lägger han ju sig ändå i utan att veta om det. Han lägger sin röst på SD utan att ha en aning om vad deras politik i grund och botten går ut på!

SD nazism.jpg

Länk

Inte i något annat parti än SD hade en nazist kunnat ta plats i kommunfullmäktige. Och ingen nazist hade valt något annat parti än SD för att nå en position. De nära sambanden mellan nazismen och SD är den enda förklaringen, så klart. Men sådant är inget som ”Kalle” har koll på. Det enda han bryr sig om är att han numera känner sig som en främmande fågel i den stadsdel han är född och uppvuxen i och oförmögen att flytta ifrån.

Om ”Kalle” hade haft ett uns intresse av politik hade han förstått att det enda som gagnar honom är vänsterpolitik och det bästa för alla som försörjer sig på lönearbete vore om vi löneslavar tog makten över borgarklassens kapitalister! ”Men det lär ju inte hända i mitt liv, så nu skiter jag i hur det går. Jag ska ändå snart dö!”, som jag sa till en annan av mina vänner, adelsmannen, militären och den som håller sig till höger på den politiska skalan. Men vi kommer ofta bra överens ändå 🙂 . Kanske för att han är så väl förtogen med politiken och förstår kommunsimens idévärld, men inser att den inte gagnar hans klassintessen.

Önsketänkande

Om ”Kalle” och alla andra ur arbetarklassen hade förstått lika väl som adelsmannen vad som gagnar hans och deras egna klassintressen! Då hade vi helt klart haft ett bättre och jämlikare samhälle!

Lugn bara!


Borgarprask

 

oroa er icke, hon står på er sida!

Anna Kinberg Batra har inte drabbats av dåligt samvete! Det är bara Sven på bloggen Sven tycker, som skämtar aprillo när han skriver att hon har gjort en omvändelse. Alltså att hon plötsligt börjat vurma för fattiga, arbetslösa och sjuka. Det kommer hon aldrig att göra!

Nej, hon driver den poliik som Moderaterna alltid har gjort. Ja samma politik som partiet drev redan i början på färra seklet, att de rika ska ha sina förmåner och att de ska handahållas av de fattiga och hela resten av arbetarklassen.

AKB aprilskämtad.jpg

Det är ju vad all högerpolitik går ut på! Allt till de rika och det ska tas från det arbetande folket och till och med från dem som borgarklassen inte längre anser sig ha användning för!

Sven drar sitt aprilskämt eftersom det i dag är första april. Högerpartierna drar sina skämt varje dag de yttrar sig oavsett datum. Det gäller alla högerpartier! Allt från den allra yttersta högerextremismen, kallad Sverigedemokkraterna, till Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna. Och Socialdemokraterna hänger lite halvhjärtat på de krav som ställs på dem av borgarklassen, så klart. Det har de alltid gjort allt sedan de oroade sig för att arbetarklassen skulle ta makten i början av förra seklet. Utan socialdemokratin hade det kanske lyckats!

Om en unken sörja


Roande

 

är sättet han skriver det på

Den gamle sjökaptenen sammanfattar läget i Sveriges partioplitiska spel i lättsam ton under rubriken ”En unken blåbrun sörja …”. Hans inlägg kan jag varmt rekommendera.

I bild vill jag särskilt lyfta fram den del i hans inlägg där han så klarögt ger de så kallade Allianspartierna på tafsen när det gäller deras utspel om pensionerna och samhällsklyftorna. Ingen som har följt med i politiken det minsta kan väl ha undgått att märka att det är en total diskrepans mellan dessa partiers prat och vad de sen verkligen gör och vill åstadkomma.

Alvebrand o politiken 2017.jpg

Nästan alla i vårt land är ärliga människor, så det förvånar mig att dessa i grunden fullkomligt oärliga partier kan få så stort väljarstöd. Men å andra sidan, om de sa precis rakt ut vilken politik de faktiskt står för hade möjligen bara moderaterna kvalat in i riksdagen. Så när det nu nästa år är dags för val igen hoppas jag att väljarkåren väger Alliansens partiers propagandaprat mot vad de verkligen åstadkom de åtta åren då de tog från vanligt folk och gav till de rikaste.