Ocker är ett brott
när någon utnyttjar någon annans nödsituation eller …
”Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.”
9 kap 5 § brottsbalken. Läs mer här!
Börje R P Carlsson skriver om ocker med anledning av att obskyra kreditgivare har försatt personer i skuldfälla, vilket han såg på TV3:s Lyxfällan. Låt mig citera ett par rader: ”För några år sedan fick fastighetsägare skjuta upp skatten på reavinsten vid en fastighetsförsäljning. Staten erbjöd denna förmån men den var inte helt gratis. Ränta med tillhörande lånekostnader uppgick till 6,6% och medförde protester som inte var av denna värld. Det talades om ockerräntor och tonen var gäll. När jag tittade på Lyxfällan fann jag inte ett enda lån med så låg ränta.”

Han skriver vidare att: ”Ocker är fortfarande ett brott men jag har nog aldrig hört talas om att någon fällts för detta.” Är det inte märkligt? Hans hypotes är att: ”… de som har råd att låna ut pengar tillhör samma klientel som de högljudda politikerna?”
Ni kan läsa hans artikel här.
Min hypotes är att rättsväsendet och de politiker som ytterst har ansvaret för detta rättsväsende högst ogärna ger sig på kapitalister. Så, i detta fall, går ockrarna fria som om lagen icke finns! Det är en helt annan inställning än den till till exempel de kriminella nätverken. Där skriker politikerna sig hesa om att man måste ta till hårdhandskarna, skärpa straffen och få alla inom lås och bom.
Men att sko sig på folk som hamnat i akuta ekonomiska problem, eller som av oförstånd dragit på sig lån med skyhög ränta, det beivras icke av märkliga skäl. Eller av skäl som nyss nämnts!
Ytterligare ett citat: ”Hur kan det idag vara möjligt att obskyra långivare kan få ta upp räntor och avgifter som tillsammans motsvarar en ränta på 24 000%?”
Är det inte hög tid att ta tag i dessa samvetslösa ockrare? Just för att: ”… det avser en situation då någon utnyttjar en persons svagare position/situation för att låna ut pengar till oskäligt höga kostnader (till ockerränta). Ocker har funnits ända sedan människor började handla med varandra och samhället har alltid sett till att försöka stävja situationer då ocker kan förekomma.” Hoppsan! ”samhället har alltid sett till att försöka stävja situationer då ocker kan förekomma.” Fast inte numera sedan långivning har avreglerats! När jag behövde låna pengar till en bostadsrätt 1979 så var det svårt att låna pengar. Bara banken kunde göra det. Men det fanns en utväg för mig. Jag kunde få ett så kallat kommunalborgat bostadsrättslån på max 15.000 kronor och högst 75% av avgiften. Sådana var reglerna då. Bankerna hade sina direktiv och restriktioner!
De som nu lånar ut pengar har helt fria tyglar. De kan göra som de vill och därmed sätter de folk i skuld som de aldrig kan ta sig ur. Politikerna låter det ske. Rättsväsendet blundar! Lagen finns, men används inte!

Vi lever i avregleringens tidevarv där allt är tillåtet för kapitalisterna. Nu skor de sig på våra skattemedel. De höstar in enorma vinstsummor på att bedriva skolverksamhet och äldreomsorg med mera. Ja, ni vet. Alt är fritt fram för att tjäna pengar på våra surt inbetalda skatter. Men det är pengar som borde komma barn och äldre tillgodo istället för att hamna i privata kapitalisters fickor och gömmas undan i skatteparadis. Det är samma genuina omoral som när långivare erbjuder lån till skyhög ränta. Men tyvärr är detta något som våra politiker har godkänt och sanktionerat. Ska det vara så?