Klockan 11:00, 11/11, 1918


Det är 100 år sedan

 

och just då blåstes eld upphör i det stora kriget

Det var så det kallades, ”Det stora kriget”, fram tills andra världskriget bröt ut, första september 1939. Efter det talar vi om Första (och andra) världskriget.

Aldrig tidigare hade en sådan förödelse skådats. Aldrig så många liv skördats bland soldater (i industriell skala!) och civila. Bland de sistnämnda var det många som svalt ihjäl. Det krig som spåddes pågå i några månader höll på i 1563 dagar, över 4 år, från den 28 juli 1914 till den 11 november 1918.

Efter kriget fanns det i Storbritannien 1,7 miljoner fler kvinnor än män efter att så många män hade stupat i kriget. 36% av franska män i åldrarna 19 – 22 år miste livet.

Och: ”I den svåra epidemi av spanska sjukan som bröt ut efter krigsslutet och som var direkt relaterad till den krigströtta situationen i Europa dog närmare 50 miljoner människor.” / Wikipedia.

Nationalismen, imperialismen och den utlösande händelsen

Man pekar ut skotten i Sarajevo som den utlösande faktorn, då den nationalistiske serben Gavrilo Princip mördade Franz Ferinand. Men det är att göra det lite väl enkelt. Däremot kan man med fog påstå att det var just nationalism som skapade kriget, vilket är väl värt att komma ihåg nu hundra år senare när nationalismen åter breder ut sig runt om i världen! Vi tycks inte ha lärt oss!

Innan skotten föll i Sarajevo hade Europas länder sedan många år tillbaka bildat allianser (* se rödmarkerat!) för att möta olika hot och därmed drogs land efter land snabbt in i den konflikt som först stod mellan Österrike-Ungern och Serbien. Österrike-Ungern passade på tillfället att anklaga Serbien för morden på tronföljaren, ärkehertig Franz Ferdinand av Österrike, och hans gemål Sophie von Chotek och dubbelmonarkin ställde ett för Serbien omöjligt ulimatum, vilket man visste från början. Därmed fick man den anledning man behövde för att förklara krig mot Serbien.

(*  Efter att ryska tsardömet lidit nederlag mot Japan 1906 låg ambitionen att istället expandera väster ut för att nå Medelhavet. I den strävan lirerade man sig med slaverna och kom på kollisionskurs med Österrike-Ungern och det Osmanska riket.

När små Tyska förstendömen enades under Preussen efter fransk-tyska kriget 1870-71 kände sig Storbritannien, Frankrike och Ryssland utmanade. Det i sin tur ledde till att Tyskland allierade sig med tyskspråkiga Österrike-Ungern.

Frankrike lierade sig med Storbritannien och Ryssland (Ententen) eftersom de inte ville lida ännu ett nedelag mot Tyskland. Storbritanniens intresse för denna pakt bestod i att landet kände sitt kolonialvälde hotat när Tyskland gjorde anspråk på att bli en stor kolonialmakt och för att Tyskland rustade sin militära flotta för ändamålet. 

Osmanska riket hade utkämpat många krig mot Ryssland och förlorat sina besittningar på Balkan 1878. I august 1914 allierade man sig med Tyskland.

28 juli 1914 går Österrike-Ungern i krig med Serbien. 1 augusti gyck Ryssland och Tyskland in i kriget på var sin sida. 3 augusti var det Frankrikes tur och dagen efter Storbritannien. Osmanska riket gick i krig 28 oktober på centralmakternas sida.)

WWI karta.jpg

Det är en del av den verkliga förklaringen bakom detta katastrofala krig som vi aldrig får glömma och som också visar att historien inte handlar om enskilda händelser.

Allt hör ihop; Andra världskriget var ju bara ett fortsättningskrig på det första efter år av ”vapenvila”, och ett annat exempel är de nu allt högljuddare nationalister och nynazister som sticker upp sina fula trynen igen, vilket går tillbaka till ultrahögerns glansdagar under nazismen. I Sverige är Sverigdemokraterna en del av den historien.

Mycket att lära av historien

1. Vänstersocialister, kommunister och anarkister försökte få sina länders regeringar att sansa sig och stoppa kriget, medan nationalister, socialdemokrater, liberaler och övriga partier, samt i stort sett hela det borgerliga etabissemanget och storföretagen hejade på den katastrofala utvecklingen. Många av dagens stora industrier och företag växte sig stora på grund av kriget och än större blev de genom andra världskriget. Vilka som är för fred och vilka som inte är det är just det vi kan lära av detta.

Obestidligt faktum: de som förlorar på krig är vanligt folk och de som tjänar på krig är överklassen. Så har det alltid varit och det gäller än i dag!

Krig Vinnare&förlorare.jpg

2. På natten till den 11 november 1918 pågick samtal om stilleståndsvillkoren mellan den tyske politikern Matthias Erzberger (tyska delegationen) och den franske marskalken Ferdiand Fock i en tågvagn i Compiègneskogen i Frankrike. Tyskland hade inget att säga toill om, utan tvingades skriva under de hårda villkor, vilka senare bäddade för Adolf Hitlers marsch till makten och andra världskriget utbrott två decennier senare.

Det fanns de som varnade för tysk revanschism redan då, t. ex. självaste marskalk Ferdiand Fock (sic!) när Versaillesfreden väl hade undertecknats 1919. ”Detta är inte ett fredsavtal, det är en tjugoårig vapenvila.” sa han och blev sannspådd tjugo år och 64 dagar senare! Politiska beslut får alltid konsekvenser är vad vi kan lära av detta.

3. Strebers (av den värsta sorten) offrar vad som helst och utan hänsyn för sin egen framgång. I krigets sista stund visar det sig vad sådan personer kan ta sig för mellan undertecknandet av vapenvilan klockan 06:00 på morgonen och tills den ska träda i kraft kl 11:00 samma dag den 11 november 1918.

Det är ju meningslöst att strida de sista timmarna i ett krig som har stått still sedan det började fyra år senare. Och så resonerade gemene man i skyttegravarna 1918. Men så resonerade inte de befäl som ville utmärka sig in i det sista. Istället beordrade de upp sina soldater ur skyttegravarna för att för egen del få en miltär merit. En av dessa befäl ville att kartan skulle se ”lite snyggare ut” när stilleståndet skulle träda i kraft, genom att räta ut en liten kurva mellan de stridande.

General William Wright var en av dessa som utan att blinka gärna offrade sina soldater till egen vinings skull när han gav sina underlydande order om att försköka inta en liten ort vid namn Stenay. Han sa: ”Om fienden får lov att stanna kvar i Stenay kommer våra män inte att kunna tvätta sig inom överskådlig tid. Därför ska 179:e brigaden genast rycka fram mot staden och inta den.” Resutatet: 89:e divisionen ryckte fram och en stund senare låg travar med döda soldater i lervällingen. Tyskarna hade avslutat sin eldgivning, men tvingades ta upp den igen för att försvara sig. Inte en meter blev vunnet. Men hade det lyckats hade dt varit en dyrköpt seger eftersom Stenay ändå skulle tillfalla Frankrike klockan 11:00!

Den 11 november 1918, stilleståndsdagen, blev blodigare än den stora invanisioen på D-dagen i andra världskriget, tack vare meritkåta höga militärer!

Detta kan vi lära oss av, för det är något som vi ständigt stöter på. Folk som inte bryr sig ett skvatt om andra, men ömkar dem plötsligt när deras egna intressen står på spel. Ett exempel på det är vad vi hört många gånger i debatten om nollvinster i välfärden. Då går ägarna till privata vårdföretag i taket och menar att vårdpersonalen kommer att förlora sina jobb. Men kunde de driva sina vårföretag helt utan personal hade alla fått sparken! Det är samma resonemang om inte fullt så syniskt som Wrights.

Siste dödade WWI soldaten.jpg

Lärdomar av Tyskland efter freden

Kort bakgrund

Frankrike var hämndlyste och Tyskland fick inte sitta med vid bordet när Versaillesfreden förhandlades fram 1919. Priset för tyskland blev ofantligt hög i skadestånd och tvingades också avstå 13% av landet till segermakterna, främst till Polen och Frankrike. Skadeståndet sattes till 26,5 miljarder dollar, ett oerhört och ofattbart belopp för 99 år sedan. Sista delen av skadeståndet utbetalades 2010!

”Här blir ett besegrat folk våldtaget till liv och själ.”, sa den socialdemokratiske (SDP) rikskanslern Gustav Bauer, men vädjade likväl till riksdagen att rösta för att godta det!

1. Den första lärdom man kan dra av den här delen av historien är att man får betala priset för sitt handlande, Tyskland för sin krigsföring och dess motsåndare för hämden som kom tjugo år senare. Fast, invändningsvis, är det ju inte handlingens män som betalar, det är folket.

2. I Tyskland uppstod hungersnöd. Till och med utmattade hästar dog på gatorna, men de styckades genast av utsvultna stadsbor. Folk revolterade till höger och vänster, även sett till den politiska skalan.

Dels hade vi entledigade soldater som saknade arbete, mat och husrum och politiskt; de högerorienterade och de som kom att bli nazister. Dels var det vanliga arbetare som satte sitt hopp till socialismen och en strålnade framtid, inspirerade av vad som hade skett i Ryssland där arbetare tog makten över överhet och förtryckare.

Det var en polariserad tid och en arbetarrevolution stod bokstavligen för dörren i Tyskland. Flera Tyska städer togs kortvarigt över av Spartakister, kommunister och andra vänsterrörelser. Kända namn, Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg. Båda mördades av frikåren Die Garde-Kavallerie-Shüzen-Division, ledd av Gustav Noske som hade blivit utsedd av Rikskansler Friedrich Ebert (SDP) till försvarsminister med första uppgift att krossa spartakisterna. ”Om ni vill att någon ska agera blodhund, såär jag inte den som undandrar mig ansvaret”, sa han när han tillträdde. Och så blev det.

En namnkunnig frikårsman var Rudolf Höss. Om namnet inte känns bekant: han blev sedemera den avskyvärde lägerkommendanten i Auschwitz.

För Tysklands socialdemokrater var det prio ett att förhindra ett folkligt maktövertagande!


Mer+pil.jpg Länkar

Första världskriget i bilder

Versaillesfreden och första världskrigets följder

Han dog när det bara var en minut kvar… ”Ryktet spred sig som en präriebrand i storm:
Om några timmar är kriget slut.
Men de timmarna blev bland första världskrigets blodigaste.
Den sista förmiddagen dog fler soldater än under D-dagen 26 år senare.
Allt för att fåfänga generaler och befäl ville visa sig på styva linan.” Obs! Plus-artikel AB.

Första världskriget på 2 minuter DN video

”De trasiga ansiktena” – bilder av krigets vanvett EXPRESSEN med video. Varning för starka bilder!


Mer+pil.jpg  lärdomar

T. ex. om Socialdemokratin.

Ideologin är densamma då som nu, i Tyskland likväl som i Sverige. Man kallar sig arbetarparti, men gör allt för att förhindra att arbetarna tar makten! Och ord är en sak, handling en annan! ”Här blir ett besegrat folk våldtaget till liv och själ.”, som rikskanslern sa, men …

Och det får följder

I Sverige: När nationalismens högerkrafter mobiliserar har en socialdemokrati som inte tydligt ställer sig på vanligt arbetande folks sida inte mycket att stå emot. S gjorde det sämsta valet sedan 1911 och förlorade makten i både Stockholms stad och Göteborg, backade i 250 av 290 kommuner, samt har decimerats i landstingen. I det röda Norrbotten föll partiet med över sju procent. Endast 41% av LO-väljarna lade sin röst på S i valet i höstas. Det är första gången som S inte har majoritet bland LO:s väljare.

I Europa: Endast sex länder har en socialdemokratisk premiärminister. I Nederländerna och Tyskland faller partierna fritt efter samarbeten högerut. I Frankrike utraderades Socialistpartiet i förra valet. I Grekland gick Pasok från över 40 procent till 4,7 procent i valet 2015.

Konkussion: När ett stort socialdemokratiskt parti inte driver vänsterpolitik kan många inte heller skilja på höger och vänster, med påföljd att populistiska högerkrafter vinner röster. Så var det när Hitlers politik vann folket och så är det i dag också, här på hemmaplan liksom i Europa.

Annonser

Tydligt vilka som vill sko sig


Valdebatt

 

om ekonomin

Att betala skatt är ingen höjdare bland högerpartier och företag. Det vet vi sedan gammalt. Skatt är ju ett sätt att finansiera samhällsfunktioner, men också ett sätt att jämna ut inkomstklyftorna i samhället. De som har mycket får bidra lite mera än som har lite eller inget alls. Därför tjänar valigt folk mera på att vi betalar skatt än de rikaste gör.

Det är ju en ganska enkel matematik. Betalar man en skatt på t. ex. en miljon per år, så kan man inte räkna med att få tillbaka en miljon i olika former av bidrag, såvida man inte behöver avancera sjukvård.

Nu avslöjar Jan Björklund, och får medhåll av Ulf Kristersson, att framgånsrika förtag inte kan förväntas ta något samhällsansvar. Istället för att betala skatt i Sverige där de gör sina vinster, finns risken att de flyr utomlands.

Debatt 7 sept 2018.jpg

Sverige är faktiskt ett skatteparadis för de rikaste och för storföretagen, så det är ren snikenhet att inte vilja göra rätt för sig.

De som har de sämsta inkomsterna måste konsumera för hela pengen och på allt de köper betalar de 25% i moms på redan skattade pengar. Så vilka betalar mest i skatt, fundera på det! Inte är det de som kan lägga merparten av sina intjänade pengar på värdepapper!

Ul Kristersson (se punkt 2 ovan!) säger till Stefan Löfven: ”Varför ska någon enda väljare tro på dina löften att inte höja skatten för vanligt folk?” Det är väl enda gången han har värnat om vanligt folk. Han hoppas vinna röster av dem som förlorar på hans politik. Tyvärr låter sig säkert en och annan föras bakom ljuset av hans fråga. För faktum är att alla borgerliga partier måst ljuga för att få röster av dem som förlorar på deras politik.

Den tredja punkten i bilden ovan handlar om statsskulden. Alla vet att skulder är bäst att inte ha. Och nu har regeringen betalat av en massa miljarder av den skuld som Alliansen drog på Sverige för att finansiera sin politik unde de åtta år de vanskötte Sverige och öste godis över de rikaste.

De rikaste parti


Rika och fattiga

 

har ju olika intressen att bevaka, om man säger

Fast så borde det inte vara. De rika kunde ju se till att de fattiga fick det bättre. Ja, de kunde ju dela med sig av sin rikedom. Och av sin makt. För så är det ju, pengar är makt! Och bara för att vi har olika partier att rösta på så kallas det demokrati! Det är ju helt galet när det ju är pengarna som talar till syvende og sist!

Ett parti som märker ut sig i att ta till vara intressen som bara berör de allra rikaste är Moderaterna. Partiet som tidigare hette Högerpartiet. Men de är ju inte ensamma om att föra högerpolitik som bara gynnar alla som inte slavar för en usel lön. I den fållan finns även rävar som Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och faktisk även Sverigedemokraterna, trots att de inte erkänner det. Men även Socialdemokraterna (SAP – Sveriges socialdemokratiska arbetareparti ) kan delvis räknas dit, tyvärr.

Men värst är ändå Moderaterna på denna skala om SD ska undantas, vilket de ju vill av politiska skäl.

M-fifflaren.jpg

Att se om sitt eget hus av rent egoistiska skäl på skattebetalarnas bekostnad är den moderate riksdagsledamoten Michael Svensson ett bra exempel på. Ändå förespråkar han skattesänkningar. Fast bara för att han själv ska få lägre skatt, utan att själv få sämre villkor.  När hans egna förmåner inte ”räcker till” så bluffar han och giddrar, samt skor sig på ett olagligt sätt på våra skattemedel. Men vad blir straffet? Antagligen ingenting!

”Michael Svensson, 61, från Falkenberg är moderat riksdagsledamot. Han är även ledamot i Utbildningsutskottet och i Europarådets svenska delegation. Svensson har fått ut 378 000 kronor i bilersättning sedan 2014 – mest av alla riksdagsledamöter.

Nu kan Aftonbladet avslöja att Svensson fått betalt för en mängd felaktiga körsträckor.

Trots att han befann sig i en annan del av världen satte han upp en rad körsträckor i Sverige. Han påstod sig bland annat ha kört 1 040 kilometer, Falkenberg-Stockholm tur och retur, under perioden. Han uppgav även att han kört tur och retur till Göteborg, Jönköping och Borås under tiden han var i Asien.

Samtidigt som Svensson påstod sig ha kört omkring 1 800 kilometer på vintervägarna i Sverige var han i själva verket i ett turistparadis på andra sidan jorden.” / AFTONBLADET

Mer.

Moral och laglydnad hör inte hemma i överklassens värld, men däremot kräver de det av människor i utsatta områden som lever under svåra omständigheter på många olika sätt. Och de som verkligen har försatt dem i  dessa omständigheter är de som främst företräds av Moderaterna. Där gäller ju att var och en ser om sitt eget hus och skiter i andras. Till och med om det innebär fiffel och båg, samt ren kriminalitet. Fast dem fokuserar inte polis och rättsväsendet på. Därför är det ”Muhammed”, ”Ali” och vanliga andra ”Svenssons” i förorterna som jagas av polisen och därför ställs inför skranket.

Jag vill ha ett annat samhälle. Läs här!

Och om du tjänar dina pengar på att arbeta för en taskig lön, rösta vänster även om du inte gillar all invandring. SD är inget alternativ för dig!

En annan högerpolitisk (KD) bedragare kan du läsa om här.

Läs också detta.

Segregation


Nya gräddhyllan

 

i Göteborg där bara bostadsrätter finns bor inga invandrare

Kanske med något undantag. Vissa invandrare är ju faktiskt framgångsrika. Och då är de mer framgångsrika än jag är. För visst skulle jag gärna vilja bo på Norra älvstranden i Eriksberg och ha en båt förtöjd alldeles intill där jag bor. Men med en pension på mindre än hälften av inkomsten jag hade när jag jobbade är det ju bara att drömma om att bo där, liksom att ha båt. Tretton tusen räcker inte långt! Det gör inte heller de flesta invandrares löner. Inte heller de flesta arbetare har råd att bo i Eriksberg.

Men för dem som har råd pimpas stadsdelen som ingen annan. För dem som har råd ska det vara julafton året runt, pimpat!

Här kommer några bilder därifrån, upplagda på min fotoblogg. Fler kommer efterhand.

Som bättre framgår av bilden nedan så har man pimpat bron även med ljus undertill. Allt för gräddans trivsel. Men i Angered, Frölunda, Biskopsgården eller Länsmansgården, för att bara nämna Göteborgs arbetar- och invandrarförorter, pimpas det ingenting.

I Eriksberg har jag bara sett en enda invandrare. Hon hade eget företag. Det är väl det som behövs för att bo där. Övriga med låga inkomster måste bo i betonggetton. Där pimpas ingenting, som sagt. Det enda som lyser där är kramarnas skyltfönster och de upplysta annonspelarna. Kommersialismen dominerar ju miljön även bland dem som har svag ekonomi.


Vill du läsa Mer+pil.jpg om pension så hittar du länkar till mina inlägg om det här.

FattigSverige.jpg

1-0 till borgarklassen i halvlek!


När S glömt arbetarpolitiken

 

och öppnar ideologiska konserver ur den blåbruna garderoben går det utför 

Rent historiskt klev Socialdemokraterna av från den röda vägen redan för hundra år sedan. Men ända fram till åttiotalet kunde de ändå framstå som ett parti för arbetarklassen. Detta på grund av att arbetarklassen har blivit allt mindre klassmedveten. De en gång så framgångsrika bildningsförbunden sysslar nu med knypplingskurser istället för ideologisk skolning.

När partiet nu helt öppet har anammat nyliberalismen och till viss del även Sverigedemokraternas arbetarklassfientliga ideologi i ett försök att vinna röster från högern ser ju folk inte någon skillnad och det stärker bara högerkrafterna. Det är att göra sig själv en björntjänst. En totalt fallerande politik som istället för att stärka partiet leder till att det tappar sympatisörer, och röster.

S högerpolitik.jpg

Bilden ovan talar sitt tydliga språk. Först stred S för pensionerna och sen lät de sitt eget pensionssystem gå i graven. Nu är pensionerna rent usla. Och de borgerliga fick som de ville.

Redan Kata Dalström varnade ju Hjalmar Branting för att gå åt höger: ”…jag ber Dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster – och gör inga försök ens att drifva åt höger…”

Kata Dalström.jpgSenast jag publicerade bilden ovan var här. Den är också publicerad här.

Som ett rö för vinden

Utan klassmedvetenhet är arbetarklassen lättpåverkad. Och klassmedvetenheten har bara sjunkit och sjunkit under många decennier. Redan för femtio år sedan var den så låg att arbetarklassen böjde sig som rö i vinden.

1968 var folk i uppror. Man protesterade mot hela det gamla borgerliga och auktoritära kapitalistiska klassamhället. Studenterna gick i bräschen men arbetarklassen stödde dem. Särskilt hett gick det till i Frankrike. Borgarklassen skälvde! Skulle folket ta makten ifrån dem? Stod revolutionen på tröskeln till deras heliga och privilegierade borg? Jo, det såg lovande ut för folken i inte bara Frankrike och Europa. Men  särskilt i Frankrike. Ett nytt samhällssystem styrt av folket och inte av en liten maktfullkomlig penningstinn kapitalistisk elit såg sin gryning som en uppnåbar hägring i en nära framtid.

Men då talade de Gaulle till folket! I endast fem minuter och behövde han vädja till ”den tysta majoriteten” om lugn och ordning.  Han avslutade med orden: ”Vive la République! Vive la France!”. Han hann knappt tala färdigt innan arbetarklassen i miljoner vällde ut på gatorna och visade honom sitt stöd. Så lätt påverkas en omedveten arbetarklass. Ett rö för vinden! 30 maj, 1968.

Idag lyssnar arbetarklassen hellre på Åkesson och Kristersson än på Löfven eftersom den sistnämnde säger samma sak utan trovärdighet. Folket böjer sig som ett rö för högervinden. Utan ideologisk skolning kan arbetarklassen inget annat göra.

Vadå arbetarklass?

Vadå arbetarklass? Jag är ju butiksbiträde! Vadå arbetarklass? Jag är ju lärare! Vadå arbetarklass? Jag är ju polis! Vadå arbetarklass? Jag är ju läkare! Vadå arbetarklass? Jag är ju administratör! Vadå arbetarklass? Jag är ju personalassistent! Vadå arbetarklass? Jag är ju ordningsvakt! Vadå arbetarklass? Jag är ju IT-tekniker! Vadå arbetarklass? Jag är ju …

Vadå arbetarklass? Jag är ju ingen som står med en spade i handen!

Men vi alla arbetar för en lön och under arbetsförhållanden vars storlek och kvalité vi alltid måste förhandla om utan att någonsin komma i närheten av den rikedom och lyx som de vältrar sig i, de som vi arbetar för. Deras ekonomiska och politiska makt de har kan vi bara utmana genom att sluta oss samman i kamp, i politiskt och ideologiskt medveten klasskamp!

Rekommenderas!

Inte ens Jonas Sjöstedt förmår att få arbetarklassen att inse sitt eget bästa. Det ideologiska innehållet i marxismen har ju partiet offrat på borgarklassens altare. Kvar står en arbetarklass helt utan vägledning, mål och politiskt medvetande. 1-0 till borgarklassen i halvlek!

 

Lyxliv i akademien


Svenska akademien

 

är en väldigt viktig gammal institution …

inte minst för att vårda vårt svenska språk. Till exempel har de enats om att samma språkregler ska gälla för årtal efter som före millennieskiftet. Något jag kan överse med om det har missats bland vissa lågutbildade, men som däremot förvånar mig ytterligt att många högutbildade inte har den blekaste kunskap om.

Och faktum är det är minst lika vanligt att höra professorer, statsvetare, journalister,  vetenskapsmän och andra med akademisk utbildning säga ”år tvåtusen…” istället för ”år tjugohundra…”, som att höra lågutbildade säga fel. Det är konstigt, för ingen säger ju ”år ettusenniohundranittionio”!

Här har akademien ett jättejobb för att lära ut god och riktig svenska. Det skulle kanske motivera deras lyxliv, som att åka gratis limousin i Akademiens tjänst, resebidrag på stora belopp, gratis övernattningslägenhet och bostad i Stockholms innerstad, eller att få använda Akademiens lägenheter i Berlin och Paris, och att äta flott middag, ibland med champagne. Det är sådant som SvD skriver om att de aderton går miste om ifall de hoppar av Akademien.

Lyx i akademien.jpg

De här personerna har den senaste tiden visat sig vara mera som barnungar än som den uppburna elit av nästan gudaktig visdom som präglat deras image.

Akademien är en relik från feodalismens tidsålder som instiftades 1786 av Gustav III och borde moderniseras för att kunna bestå i vår tid och framöver, för inte tu tal om att den är viktig än i dag och för oöverskådlig framtid. Men nu genomgår den sin största kris sedan dess bildande och visar att det egentligen inte är någon större skillnad på dessa högt ärade personer än ett vanligt ungdomsgäng i förorterna. Det ger lite perspektiv på våra invanda fördomar om ”hög” och ”låg”!


Mer+pil.jpg om överhet

Det kanske inte är helt rätt att kalla de aderton för en överhet eller elit. De är i grund bara lite privilegierade vanliga människor. Därför finns det ingen större anledning att se upp till dem så som idag görs. Det är gammelmodigt.

Jag har faktiskt upplevt den tid då man sa: ”Jo, direktören, kan jag få ställa en fråga till direktören?”, ”Goddag, disponenten!” och liknande. Men däremot är jag för ung för att ha upplevt den tid när man sa: ”Pappa, får jag fråga pappa en sak?”.

Ett mera jämlikt samhälle fick vi i och med den så kallade ”Du-reformen”. Tack och lov för det. Men klassamhället avvecklades inte för det och de ekonomiska klyftorna har bara ökat sedan dess. Det visar ju så solklart det bara kan bli att det krävs att kraften från arbetarklassen kanaliseras utan inblandning av borgarklassen.

Vi tär på resurser


Jorden utarmas

 

och förstörs av skräp och utsläpp

Riktig fart tog denna utveckling när kapitalismen fick fart på massproduktionen, vilket krävde masskonsumtion. Den utvecklingen har bara skenat sedan dess. Nu är det frågan om jorden tål mera.

Kretslopp är en tidning som ges ut av Göteborgs stad. Senaste alstret har en bild av konstnären Tom Bogaard. Mer om honom kan du läsa här.

Omslagsbilden visar ett av hans alster, som vill fästa vår uppmärksamhet på plast i våra hav.

Kretslopp vår 2018.jpg

Vänder man blad kan man bland annat läsa vad vi bör göra för jorden bästa. Det är ganska enkelt. Konsumera mindre. Man måste ju inte köpa nytt bara för att något man har inte är det allra senaste.

Kretslopp vår 2018 - 2.jpg

Det är ju inte ens smart. Skräckexempel kan man se på TV3:s Lyxfällan där folk ofta hamnar när de alltid ska ha det senaste.

Men det är ju folk i de vanliga inkomstlägena som hamnar där. De riktigt rika behöver inte tänka på slantarna, men hej vad de konsumerar och sliter på och tär på vår arma planet. Och pengarna har i allmänhet vi andra dragit ihop åt dem genom att vi har gnetat för dem i deras fabriker och andra företag.

Kanske hela vår värld skulle må bättre utan kapitalisterna.