Så fick vi till slut en regering


S och MP

 

med Stefan Löfven som statsminister

”När riksdagen samlades på fredagsmorgonen för den tredje statsministeromröstningen var det 131 dagar sedan riksdagsvalet hölls i höstas.

Men efter långa och intensiva förhandlingar valde Vänsterpartiet, Liberalerna och Centerpartiet att släppa fram Stefan Löfven som statsminister för en ny S-MP-regering.” EXPRESSEN.

”Ingen fick allt, alla fick något, och den största vinnaren med januariavtalet är Sverige, säger S-ledaren på en pressträff.” / AFTONBLADET.

Tänk så enkelt: SVERIGE är vinnare!

Förenklingar kan aldrig återge verkligheten. Detaljer fattas var gång man förenklar. I det här fallet förvanskas verkligheten av det faktum att Sverige består av två grupper med helt motsatta intressen och förutsättningar. Den stora gruppen är löntagarna, det vill säga arbetarklassen, och den mindre gruppen är de som äger företagen, borgarklassen.

Har då båda dessa grupper vunnit? Självklart inte. Det är en omöjlighet. 

Arbetarklassen skapar.jpg

Särskilt den stora delen löntagare med normala löner eller lägre är förlorare, dvs de allra flesta av oss. Klicken löntagare med riktigt höga löner och företagsägarna är de stora vinnarna.

Sverige är helt enkelt inte enhetligt. Det är ett klassamhälle. Och det är borgarklassen som har den reella makten i kraft av sitt kapital och företagande. Det är en samhällsklass som styr både politik och samhällsvärderingar. Löfven är inte exkluderad från detta inflytande. Det är därför han kan påstå att Sverige är vinnaren.

Tyvärr!

Allt fler ur arbetarklassen röstar fel val efter val, som jag skrev i förra inlägget.

Valet 2018.jpg

Vi har nu fått en regering som öppnar upp för skattesänkningar för rika, fler möjligheter att få ännu större skattelättnader för dem som har råd att utnyttja RUT (skatteavdrag för köpare av hushållsnära tjänster), försämrad anställningstrygghet, marknadshyror, vinster i välfärden, marknadstänk och kapitalism. Det är politik som är förfärlig för arbetarklassen.

Detta är en politik fjärran från vänsterpolitik; alltså solidaritet, medmänsklighet och en stat som borgar för likvärdighet, trygghet och solidaritet. Det är en politik som bara gagnar vassa armbågar, egoism och kapitalism; alltså att de som redan har till dem skall mera vara givet. Betala får vanligt folk göra.

Annonser

Knepigheten med regeringsbildningen


Som alla vet

 

har det  varit svårt att tillsätta regering efter valet

Men så borde det inte ha varit. Om man betänker att de allra flesta är löntagare med normala inkomster så borde ju de partier som främst företräder deras intressen ha kammat hem de allra flesta rösterna. Men så blev det ju inte. Problemet var ju just den här gången SD:s stora valframgång.

Men problemet är ju vanliga löntagares brist på bildning och politisk medvetenhet. I det avseendet kan de inte mäta sig med borgarklassen. Den vet sina intressen. Och den utnyttjar sin kunskap till att ta sina intressen till vara. Därtill har de resurser att med sin propaganda i media fördumma sin klassmotståndare, arbetarklassen. Med sina media har de fått alla ”jobbare” att tro att allt handlar om sport, konsumtion att skuldsätta sig när pengarna inte räcker. Men hur vanligt folk verkligen har det i vardagen, och i synnerhet låginkomsttagare, ser man inget av i deras media.

”Sluta snacka politik!” sa en snubbe (som vi kan kalla ”Bosse”) vid krogbordet. Han som var totalt ointresserad av politik, men däremot intresserad av sport. Men rösta skulle han; på SD!

Låt mig berätta lite om honom, för han var (gick tyvärr bort i cancer i våras och bidrog således inte till 2018 års valresultat), kanske ganska representativ för dem som röstar på SD.

Utbildning: grundskola. Jobb: okvalificerat.Tidigt sjukpensionerad (enligt ett av hans ex.: arbetsskygg). Intressen: snacka med polare med samma bakgrund över en öl. Ickeintellektuell: läste bara dagstidningar (aldrig en bok) och följde med i TV:s nyhetssändningar, men ännu mer i TV:s sportsändningar. Politiskt ointresserad.  Många av hans polare arbetslösa. Bostad i invandrartät förort med många gangsterskjutningar.  Ogillade att bo i ett område där han kände sig som en svensk minoritet. Ekonomiskt oförmögen att flytta därifrån.

Lägger man samman allt det här så är det ju inte så konstigt att han trodde på SD:s propaganda: invandrarna lever fett på bidrag, fetare än hans eget. Och för honom själv räckte inte pengarna riktigt till. Öl kostar ju. Särskilt på krogen.

Har man ingen intellektuell kapacitet, är obeläst och sakar politiskt intresse så slukar man lätt det mest populistiska budskapet. Då vet man inget om sina egna politiska intressen och då ligger det nära till hands att falla för Åkessons retorik om att allt är invandrarnas fel. Då slipper man helt sitt eget ansvar för ens egen situation. Ja, man är försvarslös, kan inte stå emot.

Kanske inte alla känner igen sig i allt det här, men det är sånt här, den politiska omognaden, som leder fram till att folk röstar fel. För de allra flesta är ju löntagare med normala inkomster med 15.000 – 25.000 kronor i lön efter skatt. Ja en del har inte mer ens före skatt. Vad har de att vinna på en borgerlig politik? Nada, så klart! Ändå röstar de fel! Det visar ju valresultaten. Arbetare röstar ju inte sällan på borgarklassens partier!

Om de hade röstat efter sina politiska intressen, om de hade haft den medvetenheten så hade varken SD eller de övriga partierna på högerkanten fått särskilt många röster eftersom de som dessa företräder är ett försvinnande fåtal i samhället!

Valet 2018.jpg

Varför dagens svåra regeringsbildning över huvud taget uppstod berodde ju på att rasistpartiet SD blev så stort (tack vare sådana som helt eller delvis delar egenskaper med ”Bosse”). Och inget parti ville ha med SD att göra. Så det blev en kris, men ur den kom verkligheten att avslöjas.

Moderaterna och Kristdemokraterna drog sig inte, när det ställdes på sin spets, att söka stöd av ett parti med en illa dold nazistisk ideologi i sin bakgrund. Det borde vara uppenbart även för mindre politiskt medvetna personer var dessa partier i grunden står och att SD ser sig som ett konservativt parti med liknande värderingar som M och KD, när de äntligen har bekänt färg. Vi minns ju att de en tid påstod sig vara ett arbetarparti. Och att de sen sa sig inte ligga på någon höger-vänsterskala och media presenterade dem som något mittemellan i sina grafikpresentationer. Men nu vill de skapa ett högerblock med M och KD.

Tack för det erkännandet! Det var på tiden! Nu vet vi var de står; på den arbetarfientliga sidan. Eller? Förstår de politiskt obildade löntagarna ens nu? Nej, antagligen inte.

Mer har blivit tydligt under alla turer med regeringsbildningen, för den som har okat följa med, vilket nog inte ”Bosse”s gelikar har gjort. De ser ju på sportkanalerna och tittar ner i glaset, samt förfasar sig över alla obegripliga språk som talas på deras torg.

Det som har blivit riktigt tydligt är ju att C och L riktigt avskyr V för att V vill ha en politik som gynnar vanliga löntagare mer än andras politik, som istället gynnar de mera välsituerade.

Värnskatten, som drabbar de som tjänar mer än de behöver, ska ju bort. Och de som vill sno åt sig våra skattepengar genom att bedriva privata sjukvårds-, omvårdnads- och skolföretag ska slippa ett tak för vinstuttaget. Därtill kommer fler möjligheter till skattelättnader för privata tjänster, som sådana som ”Bosse” aldrig skulle ha haft råd med trots skatteavdraget.

Tydligt har ju också blivit att partier som C och L vill försämra lagen om anställningstrygghet och att marknadshyror ska tillåtas, alltså fri hyressättning. Det är ju en helt arbetarfientlig politik som innebär otrygghet på jobben och svinhöga hyror som vanliga arbetare inte har råd med.

Borde inte en vanlig löntagare vara mera politiskt intresserad, att hålla sig uppdaterad med vad de politiska partierna står för? För om så vore skulle högerpolitiken vara en marginell företeelse inte bara i vårt land utan i alla länder. Och hur når man dit när borgarklassen indoktrinerar och fördummar de redan politisk okunniga?

Det problemet måste lösas för att ett läge som nu inte ska upprepas.

Obeskrivlig girighet


Som media inte skriver om

 

och våra partier inte tycks våga röra vid

Invandringen år 2018 kostade fyrtio miljarder kronor netto, påstår Moderaterna och det kanske stämmer. Fyrtio miljarder utgör 0,9% av Sveriges nationalinkomst.

Sett i förhållande till den svenska överklassens undangömda förmögenheter utomlands, som uppskattas till 500 miljarder kronor, är ju kostnaden för invandringen försumbar. Den undanhållna skatten utgör hela 10% av vår nationalinkomst!

Bildresultat för girighet

Tänk vad mycket vi skulle kunna göra om vi fick in skatten på överklassens undangömda förmögenheter!

Men det politiska etablissemanget menar att det är flyktingar, tiggare och det ökande antalet pensionärer som är problemet, inte överklassens rofferi och ofta kriminella skatteflykt. Det är inget att tala högt om, minsann. Det stora problemet är ju flyktingkostnaden, om man ska gå efter vad debatterna handlar om.

Kanske ett gott nytt år


Äntligen

ett vettigt beslut av Trump
Han ska ju dra tillbaka sina trupper från Syrien, där de aldrig har fått en inbjudan och därmed är det en invasionsarmé utan krigsförklaring. Krigsbrott, med andra ord! Men världen tiger!
Trumps beslut beror väl på att han egentligen inte är politiker och inte styrs av det militär-industriella etablissemanget, till skillnad från de flesta andra amerikanska presidenterna. Kanske det är inledningen på en bättre värld?
God jul etc.jpg
Att USA:s inblandning i Syrien hela tiden har handlat om att störta Syriens president Bashar al-Assad för att stärka USA:s geostrategiska intressen i regionen och samtidigt låta krigsindustrin tjäna storkovan på kuppen istället för att bekämpa terrorismen är en sak som Trump kanske inte har begripit.
President Bush jr begrep det och satsade både på krig och upprustning av försvarsmakten, vilket berikade hans far som hade aktier i banken som gjorde stora förtjänster genom sin inblandning i krigsindustrin. Läs om det här.
Trump har ju aldrig varit inbegripen i den politiken, outsider som han ju är inom amerikansk politik. Eller, mindre troligt, så tar han inte sådana hänsyn. Och att huvudsyftet att bekämpa islamistisk terrorism bara har varit ett svepskäl, kanske han inte heller har begripit. Än mindre tror jag han har förstått att USA faktiskt har backat upp IS, trots propagandan om att bekämpa dem.
Beviset för det är ju att USA höll på i 5 år med att ”bekämpa” IS och under den tiden blev IS bara allt mäktigare!
Men sen kom Ryssland in och bombade IS lastbilskonvojer med olja som såldes till Turkiet (sic!) och på bara 5 månader började IS backa tillbaka.
Ryssland bombar oljekonvojer.jpg
IS hade ju inte längre kvar sin födkrok. Det hade USA kunnat gjort också, men det låg inte i USA:s intresse! För USA fanns bara två mål; att skaffa sig makt i regionen och att låta militärindustrin fortsatt göra vinster på det amerikanska skattebetalande folkets bekostnad. IS funktion var att göra jobbet åt USA, att störta  Bashar al-Assad.
Inget av det här har massmedia lyft fram, varken i Sverige eller i USA, eller i de så kallade västländerna. Inte heller har man lyft fram att USA sa att ”nästa stora krig är kriget mot terrorismen”, när Sovjetunionen föll.
Hur kunde de veta det när ”terrorismen” vid denna tid mest handlade om flygplanskapningar och gisslantagande?
Jo, det finns ett svar på det!
USA hade börjat bygga upp kontakter med islamister när Afghanistan hade fått en regering som ville modernisera landet efter västerländsk modell och kvinnor plötsligt kunde gå i kortkort och läsa på universitet, vilket ogillades av mullor och feodalherrar som försökte störta regeringen, med påföljd att regeringen bad Sovjet om hjälp.
Kvinnor Kabul då&nu.jpg
Då fick de reaktionära islamisterna, feodalherrarna och mullorna enorma ekonomiska bidrag, vapen och annan hjälp från USA för att kasta ut Sovjet, störta den reformvänliga regeringen och införa islamism och sharia och därmed byggdes terrorismen upp (Mujaheddin) och al-Qaida uppstod, vilket sedan har avknoppats som, IS, Al-Shabaab och allt vad det heter. Alltså en produkt av USA!
Och allt det här är tabu att förmedla till folket i våra massmedia.
Trumps planer på att även dra tillbaka sina trupper från Afghanistan får mig att funderar på om det skulle innebära att islamisternas makt i landet kommer att kollapsa. Jag hoppas det. Jag tror det, men jag vet inte. Och jag vet inte hur jag ska göra det trovärdigt. Men ser man till hur IS växte sig starkare ju mer USA ”bekämpade” dem i Syrien så är det väl ganska troligt.

Det alla undrar


Vem

 

ska styra Sverige?

Fast då tänker man ju bara partipolitiskt. Och det är ju allt det som det handlar om när våra medier rapporterar om kaoset i den svenska inrikespolitiken just nu. Och inte bara i detta sammanhang. För det finns ju en helt annan maktfaktor än den som gäller våra politiska partier. Men den makten talas det nästan aldrig om. De stora företagen, självaste den ekonomiska ordningen, kapitalismen, systemet som råder över allt annat i denna värld.

Det är det som styr i det stora hela, kapitalet alltså. Eller kapitalismen, om man så säger. De politiska partierna har bara att rätta sig därefter! Lite hit och lite dit kan de bestämma över, såsom skatter och annat. Men inte mer än så. Och får de för sig att beskatta företagen vad de har råd att betala, då drar de utomlands. Så så värst mycket kan politikerna inte göra!Skatteflyckt.jpgKapitalet bestämmer! Det är ju därför världens länder har så svårt att komma överens om hur man ska kunna komma fram till en överenskommelse om hur man ska stoppa den globala uppvärmningen, till exempel.

Och det är också därför många krig förs. Krigsindustrins profitörer kräver krig och konflikter för att att sälja sina dödsbringande produkter! Och det är just den politiken som driver USA:s utrikespolitik. Sedan andra världskriget har USA legat i krig varendaste dag. Jänkarna i gemen vinner inget på det, men de militärindustriella intressena gör det och det får både det amerikanska folket betala priset för och alla som drabbas av USA:s ständigt pågående krig. Tala om terrorism!

Historiskt sett är kapitalismen ganska ny på arenan. Den dök upp kring 1500-talet. Fast då var den ganska beskedlig. Men nu har den vuxit sig sig stor och blivit det mest destruktiva ekonomiska system världen hittills har skådat. Allt räknas i pengar och inget annat har någon betydelse. Sådana är kapitalisterna och det får mig att tänka på vad en snubbe sa till mig på 60-talet: ”Om vi finge en revolution och bestämde oss för att halshugga varenda kapitalist, så nog fan finns det någon yxfabrikant som vill sälja yxorna!”

Av detta kan vi lära oss att kapitalisterna struntar fullständigt i att de med sin verksamhet ödelägger hela vår planet, bara de tjänar pengar för stunden. Och det kan varken Löfven eller någon annan politiker i hela världen ändra på. Men kanske folket en dag gör uppror.

Det korkade folket


Låg utbildning

 

är liktydigt med låg politisk medvetenhet 

För om man tänker; har man låg utbildning så har man oftast en låg lön, taskigt jobb, dåliga arbetsförhållanden, bor dåligt och kör en rishög till jobbet om man har nåt jobb att köra till eller nåt att köra med. Och man följer inte med i politiken!

”Fan, snacka inte politik!”, som en sa och hellre pratade fotboll. Men på SD skulle han rösta, för det bodde ju bara invandrare i hans miljonprojekt-område! Att partiet står för en extrem högerpolitik kunde han inte genomskåda. En sådan politik var det sista han var betjänt av sett ur hans skuldsatta sociala situation (kronofogden, bostadsbidrag och förtidspension). Kanske han hade levt idag ifall sjukvården hade fungerat bättre och fått mer pengar och resurser. Men för det krävs ju skatter och vänsterpolitik! Då kanske man inte hade glömt att kalla honom till cancerbehandling.

Förmodligen har en arbetarfamilj en bokhylla, men det står inga böcker i den. Det vet både ni och jag. Man läser ju bara sportbladet.

En kliché? Möjligt. Undantag finns ju.

Men på det stora hela så är det tyvärr så att den lågutbildade arbetaren är obildad och okunnig på de flesta områden, men kan förvisso vara en beundransvärt skicklig yrkesman. Det sticker jag inte under stol med och det ska de ha all heder för. Många kan verkligen imponera.

Men när det kommer till den politiska medvetenheten blir jag ju mörkrädd!

Om man tänker efter, så är det ju väldigt få i detta land som har något att vinna på högerpolitiken. Och de partier som vanliga löntagare absolut inte borde ha röstat på är ju självklart C, L, M, Kd och SD. Ändå fick dessa partier sammantaget det största stödet av väljarna.

Folk är korkade. Hur kan man rösta på partier som driver en politik som man förlorar på? Hade de röstat på partier som gynnar dem själva hade dessa partier aldrig kommit över 4%-spärren!

Det finns ju bara en förklaring, folk är korkade! De saknar politisk kunskap! Och just detta har jag ett annat bevis för. Det handlar om sökningar på Google. På frågan ”Hur” söktes det allra mest på frågan ”Hur röstar man?”! Det säger väl allt!

Korkat folk.jpg

På femte plats kom frågan ”Hur länge är vallokalerna öppna?”. Man kan alltså inte läsa innantill i informationen som kommer med röstkortet! Det är ju skrämmande!

På tionde plats kom frågan om hur man röstar blankt. Snacka om okunskap!

Om undersökningen av de vanligaste frågesökningarna på Google tjugohundraarton kan du se här.

Konklusion

Att vi nu har ett läge i Sverige där det är så svårt att bilda regering och att vi sannolikt får en regering bestående av högerpartier som kommer att driva en högerpolitik som få är betjänta av beror enbart på att vanliga arbetande löntagare inte begriper sig på politik. De röstar helt enkelt helt fel!

Korkat folk 2.jpg

Visst är det skrämmande!

För om man tänker efter, så om man har en låg utbildning så läser man aldrig böcker eller ens tidningarnas ledare och kultursidor eller följer med i debatter eller intresserar sig för politik. Man är helt enkelt illitterat och vet inte ens vad ordet betyder. Man är så språkligt obegåvad, som dessa exempel visar; den som på FB trodde att ”burka” i pluralis heter ”burkar” och hon som berättade att hon var ”gradivid”, och de som inte kan skilja på ”de” och ”dem”!

Man har en låg lön, taskigt jobb, dåliga arbetsförhållanden, bor dåligt och kör en rishög till jobbet om man har nåt jobb att köra till eller nåt att köra med. Annars får man leva på ett uselt socialbidrag efter att ha blivit utstämplad från A-kassan för att man inte är attraktiv på arbetsmarknaden. Men hyran är hög och stiger varje år, till skillnad från bidraget. Och politik är ointressant!

Alltså 

Man röstar på partier som vill göra allt detta ännu sämre för vanligt folk. Skolan blir sämre för de flesta och bättre för rikemansbarnen. Sjukvården blir sämre. Sociala insatser blir sämre. Apoteken privatiserades så du inte längre kan jämföra priserna i FASS! Och på TV:s reklamkanaler lockas man att bli rik på spel fast de enda som blir rika är mikroskopiskt få, spelbolagens ägare är de enda säkra vinnarna.

Arbetarskyddet försämras, liksom anställningstryggheten = lättare att avskedas. Fackavgiften blir sannolikt inte avdragsgill, enligt budgetförslaget som M kom med. Men för de som har råd med ROT och RUT och har höga inkomster blir det skattelättnader! Det har mången fattig arbetare röstat för! Man blir ju mörkrädd!

Hyrorna ”marknadsanpassas”, vilket kanske en outbildad och politiskt omedveten inte begriper att det innebär en hyreshöjning. Och gemensam egendom, som är ett begrepp som inte heller tycks förstås, kommer att säljas ut än mer för att bland annat finansiera en borgerlig budget, vilket innebär profit till privata näringsidkare och dyrare tjänster, samt sämre service för vanligt folk.

Allt det här tjänar bara de redan rika på, det vill säga borgarklassen. Men det här med klasstillhörighet har ju stora delar av arbetarklassen helt glömt bort vad det är: ”Vadå arbetare? Jag står väl inte och gräver med en spade i ett lerigt dike! Jag kör ju lastbil!” Och en annan säger samma sak, men jobbar som kassörska.  ”Nej, inte fan är jag arbetare och gräver med en spade i ett lerigt dike! Jag är ju undersköterska!” Osv!

Borgarklassen är i allra högsta grad klassmedveten och bildad. Arbetarklassen är det inte!

”Tack för din röst!”, sa borgarklassen!

Men inget politiskt avtryck!


Christina Tallberg

 

är ordförande Pensionärernas Riksorganisation, PRO

Hon lyfter fram att äldre diskrimineras i Sverige varje dag i en debattartikel i AFTONBLADET.

Hon inleder med att nämna att det är 70 år sedan som FN:s generalförsamling antog deklarationen om mänskliga rättigheter. Det var ett historiskt beslut om att diskriminering inte längre skulle tillåtas.

Christina Tallberg påpekar att det trots det förekommer diskriminering dagligen i Sverige och då tänker hon på hur de äldre behandlas.

Först påpekar hon att ”sammansättningen i beslutsfattande församlingar bör någorlunda spegla samhället.” Var fjärde röstberättigad är 65 år och äldre, men i riksdagen har inte ens två procent procent uppnått den åldern.

Sen tar hon fler exempel

PRO ålderdiskrimnering.jpg

1. Vid en funktionsnedsättning som medför att man behöver hjälpmedel är det så att pensionärer får billigare och sämre hjälpmedel än yngre. Och skälet är åldern!

2. En del väljer att fortsätta att arbeta efter 65 års ålder, något som ju politikerna vill att vi alla ska göra. Men den som då av olika skäl behöver ett arbetshjälpmedel på grund av funktionsnedsättning för att klara jobbet efter 65 får inte någon ersättning från Försäkringskassan.

3. Den som drabbas av en olycka eller sjukdom efter 65 har ingen rätt till statlig assistansersättning. Skälet är din ålder.

4. Vid rehabilitering efter till exempel stroke finns två alternativ. Ett som sköts av landstinget med bra resurser och specialutbildad personal, med fokus på att kunna återgå till arbetslivet. Alternativ två är sämre och sköts av kommunerna och där hamnar de äldre (som inte längre anses göra någon nytta, fast så uttrycker sig inte Tallberg).

5. ”Dagens garantipension uppgår till 8 076 kronor per månad och genomsnittspensionen till 12 400. Våra politiska beslutsfattare har bestämt att du som pensionär ska acceptera att leva på en låg ekonomisk standard. Skälet är din ålder.”

Tallberg avslutar

”För att bekämpa ålderismen krävs åtgärder på en mängd olika samhällsområden och den första är att ta deklarationen om mänskliga rättigheter på allvar. Efter 70 år är det dags att förbjuda åldersdiskriminering.”

20% av befolkningen i Sverige är 65 år eller äldre och utgör, som Tallberg påpekade, 25% av de röstberättigade. Men varken PRO eller de övriga pensionärsorganisationerna lyckas påverka politiken på ett för de äldre positivt sätt. De är organisationer med total politisk impotens, men också ett bevis på att demokratin inte fungerar när 25% av den röstberättigade delen av befolkningen saknar politiskt inflytande. Därför gick jag ur PRO efter drygt två år.

Snacka går ju, Tallberg, men det blir ingen verkstad!


Mer+pil.jpg om pension

kan du läsa här. Många länkar.