Hög inkomst – låg skatt


Månadsinkomst 5,4 miljoner

 

men betalar bara 18% i skatt

Det handlar givetvis inte om en kassörskan Lilian på Willys. Hon skattar 23%.

Men det finns de som inte ens har 18% i skatt: ”Det har nämligen blivit billigt att vara rik i Sverige. Det vet Tetra pak-arvingen Finn Rausing, som är god för 57 miljarder kronor. Hans östermalmsvåning är så stor att hela Lilians tvåa i Sundbyberg ryms i ett av de nio rummen. De senaste fyra åren har Finn Rausing haft inkomster på sammanlagt 307 miljoner, men av dem har endast 14 procent betalats in till skatteverket. Snittet för en svensk löntagare är strax under 30 procent.”

Tjänar mest skattar minst.jpg

”Många lever med föreställningen att rika svenskar betalar högre skatt än fattiga. I själva verket är det tvärtom. Vår granskning visar att miljardärer som Finn Rausing och Antonia Ax:son Johnsson har mångmiljoninkomster men betalar lägre skatteandel än en kassörska på Willys.”

Läs artikeln på ETC.

När man ser dessa orättvisor förstår man ju hur falsk politikernas retorik är. Till exempel Socialdemokraternas. Numera hör man dem visserligen nästan aldrig säga att de är ett arbetarparti, men när de inledde resan från progressiv skatt, skatt efter bärkraft, till platt skatt kunde man fortfarande höra dem säga det.

Än mer falsk klingar retoriken från Alliansens partier. Det säger ju ideligen att det ska löna sig att arbeta, varmed de vill sälja in sin skattesänkarpolitik, att givetvis främst sänka skatterna för de rikaste. Men faktum är att skatten är högre på arbete än på arbetsfri inkomst, alltså kapitalinkomster. Det är just därför miljardärernas skatt är så låg!

Om Alliansen menade allvar med att det ska löna sig att arbeta (jämfört med vadå?) skulle de beskatta kapital mycket högre eftersom det ju ger klirr i kassan utan att man arbetar för det!

Sveriges alla miljardärer har en sammanlagd förmögenhet som Sveriges hela budget + Sveriges hela budget – alltså gånger 2! Nog finns det pengar att beskatta!


Litet tillägg.jpg  Nu finns det ju inte längre på den politiska kartan

att låta människor skatta efter bärkraft. Kapital är lågbeskattat jämfört med lön och allt mer skatt tas ut på varor och tjänster, vilket självklart främst drabbar dem som måste använda hela sin inkomst för livets nödtorft och inget kan spara och än mindre köpa lågbeskattade värdepapper.

Och när Alliansen slår på trumman för att driva igenom skattesänkningar så drabbas ju välfärden, det vill säga alla som i nuläget betalar den höga löneskatten, inte de som lever på lågbeskattat (och arbetsfritt) kapital.

Men att de vill riva ned välfärden är inget de nämner. Men det är ju för staten, landstingen och kommunerna precis som för vår privatekonomi, om inkomsten sjunker måste vi dra in på något. Men de löntagare som röstar på skattesänkarpartier för att få en hundring mindre i skatt tycks inte inse det. Och för dem har jag ett litet extra tillägg.


Överpedagogiskt Skatt är som en försäkring.

Man får bland annat sjukvård för de pengarna. Och som alla försäkringar gäller att om man inte betalar in står man utan försäkring. Skulle vi till exempel bli tvungna att betala sjukvården ur egen ficka – då räcker den där hundringen inte lång! Och det samma gäller om man var tvungen att betala hela skolgången för barnen, då hjälper inga jobbskatteavdrag!

Sommartankar


Skvitt

 

bläddrar bland sina bilder

Det blåser rysligt friskt i dag, annars är det gott väder. Men jag håller mig inne och går igenom mina kolossalt många bilder. Tänk så många som egentligen bara kan kastas. Det är ju nackdelen med digitala kameror. Det är ju bara att knäppa. Det kostar ju inget, utom hårddiskutrymme. Och det har jag gott om, men ändå är det god idé att bara rensa bort de uslaste och ointressantaste bilderna. Och det är ett styvt jobb, ska ni veta när man har så många som Skvitt har.

En av bilderna jag stötte på är från 2014 – 09 -13. Det är alltså dagen före det senaste valet. Varför tog jag den? Kanske som ett dokument, vad vet jag?

Valaffisch 2014.jpg

Ett bättre Sverige för alla, lovar Socialdemokraterna

Tja, så mycket bättre som man hade kunnat önska sig har det ännu inte blivit beroende på regeringens arbete, men å andra sidan var det knappast något som Skvitt hade förväntat sig. S dominerar regeringen och särskilt radikal arbetarpolitik är ju inte S känt för. Och under de senaste 30 åren har ju klyftorna mellan rika och vanligt folk växt i rasande tempo, som LO-ordförande Karl-Petter Thorvaldsson nyligen sa i ett uttalade i TV och lade skulden på Socialdemokraternas förda politik, vilket jag tyvärr inte har någon länk till.

Till regeringens försvar för deras klena resultat under innevarande mandatperiod kan dock sägas att handlingskraften har varit starkt begränsad tack vare allt motstånd från oppositionen. Så blir det ju när en regering inte har majoritet i riksdagen.

Vad mer kan sägas?

Jo, här kommer kanske det viktigaste: om vi istället hade fått en alliansregering så hade det blivit mycket sämre för vanligt folk. Bara de rikaste hade gynnats och alla andra hade fått betala notan. Det såg vi ju under de åtta år de satt vid rodret på skutan Sverige. Och därför ska vi vara glada åt att nuvarande regering i vart fall har stoppa upp förfallet av välfärden och faktiskt en gnutta tagit tillbaka en del av vad Alliansen lyckades rasera. Det är alltid något. Och något att tänka på inför nästa val om drygt ett år.

Novus 29 jun 17.jpg

Fattigpensionären i Djursholmsvillan


Hälsa

 

det är en klassfråga

På ledarsidan i AFTONBLADET skriver Eva Franchell att alla inte kan bo i villa i Djursholm. Citaten nedan är från den artikeln.

”Regeringens målsättning är att sluta hälsoklyftan på en generation. Även om inte heller det kommer att gå, är det på tiden att klassperspektivet kommer in i folkhälsoarbetet. Tidigare har ju den ansvarige ministern Gabriel Wikström mest rört sig på individnivå.
– Folkhälsans stora utmaningar är alkohol, tobak, psykisk ohälsa och fetma, sa han bland annat som ny folkhälsominister för då var det fitness och wellness som gällde. Han höjde alkoholskatten och ville införa en fettskatt för den som var full och fet skulle skylla sig själv.”

Klasskamp är något socialdemokratin avskyr som pesten att tala om, än mindre att driva sådana frågor. Utan att nämna det så är det ju något åt det hållet som Eva Franchell faktiskt påpekar.

”Gabriel Wikström … tillsatte kommissionen för jämlik hälsa. … och därmed återstår det stora arbetet att göra samhället så rättvist att alla kan leva sina liv fullt ut.

Då måste förlossningsvården stärkas, mödravården förbättras och alla förskolor ha utbildade pedagoger som lär barnen språket som de behöver för att klara skolan. Då måste alla snabba f-skattejobb och lågavlönade bemanningsanställningar bort. Alla arbeten ska vara trygga och arbetsmiljön god…
Nej, allt kommer inte att ändras på en generation och alla bostäder kommer inte att förvandlas till Djursholmsvillor med jättelika gräsmattor. Men folkhälsan blir i alla fall ytterligare ett argument för ett mer jämlikt samhälle.”

Jo, tack! Det är ju bättre skrivet än vad många andra skulle våga sig på i mainstreammedia. Men inte ett enda ord om kapitalismen eller om att det behövs en radikal arbetarideologi inom partiet som vill vara ett parti för arbetarklassen. Det är inte bara språket som bör läras ut i skolan. Klassamhället borde också belysas, men det nämner hon inte och jag skulle aldrig förvänta mig det heller på ledarplats. Och ett sådant debattinlägg kanske hon heller inte tänker sig, men har jag fel så lär det sannolikt inte beredas plats i AFTONBLADET.

Men när hon nu ändå skriver om folkhälsan som en klassfråga, varför glömde hon då att nämna alla våra fattiga pensionärer som måste leva på den allra billigaste och osundaste maten?

Arbetarpensionär i Djursholm.jpg

Varför är pensionärer alltid bortglömda? Varför talas det inte mer om dem? Varför får de inte det utrymme de har rätt till då de faktiskt har skapat det välstånd som nu rustas ner i allt snabbare takt och som i första hand drabbar just dem?


Mer+pil.jpg om pension

Att vara pensionär idag

Det gynnar oss inte

Tände eld på sig – varför

PRO och storsvindlarna

Pensionssystemet-en-vinstmaskin (Inte för pensionären)

Lägre pension

50.000 kr / mån i pension

”Skvitt, du har ju skrivit om pension”

LO larmar om usla pensioner (Tiger totalt det gör däremot PRO)

Vad ska pensionärerna göra med alla sina pengar?

Bevisat – vi har råd med högre pensioner

Pensionsnytt

Skvitt synar pension, Pensionsmyndigheten, mm

Pension en skållhet överraskning

Fattigpension­ärer ökar kraftigt

Den skandalösa pensionen

S och pensionerna

Pensionärer bjuds på hamburgare + fler korta påsknyheter

Pensionärerna

PRO erbjuder

Sverige: äldre svälter

PRO-ordförande har ordet

Sverige: äldre svälter

PRO-ordförande har ordet

AB skriver, men PRO:s tidning tiger

Svält förnöjd!

Ännu inget svar

Tala är silver …

Fler äldre, färre äldreboenden

Pensionssystemet

Allt fler fattiga

SvD vs PRO pensionären

 

Skilda världar


Röda linjen

 

en T-banesträcka i Stockholm

Det är en resa från utsatthetens områden till de besuttnas, men även från de områden där de bor som arbetar och bär upp det här samhället till områden där de bor som bestämmer, har makt och pengar, samt skor sig på de förstnämndas dagliga kamp för att få det att gå ihop.

Det är en resa från de som aldrig kan dra av en extra kilometer för jobbresan utan att skattemyndigheten upptäcker det, till de som fifflar undan sina förmögenheter utan att samma myndighet lyfter ett finger.Sthlm social T-baneresa.jpg

Samma sorts resa kan man  göra med linje 5 i Göteborg, från Länsmansgården på Hisingen till Örgryte ett stenkast från centrum.

AFTONBLADET tog fram ”KLASSRESAN Tre mil. Två världar. En tunnelbana. Följ med oss på röda linjen – en klassresa genom Sverige 2016.”

Här presenterar Skvitt några fler skärmdumpar från den.

Sthlm lågavlönade.jpg

Bland de lågavlönade röstar man vänster, såvida man inte totalt saknar politisk bildning. Då röstar man i värsta fall på SD.

I bilden nedan ses månadsinkomsten vid de olika hållplatserna. Till höger i diagrammet röstar man höger och det är där SD stjäl röster från Moderaterna. Höger och nationalistisk ultrahöger går ju hand i hand för dem som vet att se om sitt eget hus. Och med höga inkomster tycks moralen falla i samma takt som möjligheterna ökar att skattefiffla.

Sthlm inkomst.jpg

Det hedrar AFTONBLADET att skriva ”inkomst” och inte ”lön”, för de till höger här ovan lever ofta på arbetsfri inkomst och skriker att alla ska arbeta, samt gillar Moderaternas så kallade ”Arbetslinje”.

Sthlm bostad.jpg

Bostadsbristen är som bekant svår i Stockholm och de som kan köper sig sin bostad. Kring Karlaplan ligger kvadratmeterkostnaden i snitt på 100 000 kronor. Lägst kostnad per kvadratmeter utefter linje 6 har man i Alby, 25 000 kronor. Men de flesta i vänsterdelen i bilden ovan hyr sin bostad. De har helt enkelt inte råd att satsa på en bostad som i det långa loppet är avsevärt billigare att bo i. Antagligen bor de i en fastighet som ägs av någon i högerdelen av bilden ovan, eller kanske har en villa i Danderyd. Alltså någon som arbetsfritt skor sig på dem som hyr sitt boende.

Danderyd.jpg

Om man äger sin bostad kan man göra ROT-avdrag. Ett skatteavdrag för arbetskostnaden för renovering i villa och bostadsrätt, vilket som bekant infördes av Alliansregimen och som aldrig kan åtnjutas av den som hyr sin bostad. Det är klasspolitik bedriven av dem som inte vill erkänna att klasser existerar. I vart fall inte så som Marx beskriver den. Arbetarklass och borgarklass vill de inte höra talas om. Hellre talar de om socialgrupper, vilket inte säger ett skvatt om hur inkomsten förvärvas, alltså om man säljer sin arbetskraft eller om man köper den av lägstbjudande. Eller om man lever på att kränga något man har köpt enbart för avsalu. Det är just så man blir rik och enbart om man är rik har man råd med hushållsnära tjänster, vilket också är skattesubventionerat tack vare Alliansregimen. Inte så konstigt att Alliansens partier står högt i kurs bland de förmögna.

Sthlm Rut-avdrag.jpg

Och eftersom de som bor i den vänstra delen i bilden ovan inget har att hämta av högerpartierna så röstar de också åt vänster. Synd bara att de inte röstar mera på Vänsterpartiet, som ju gynnar dem mera än vad Socialdemokraterna gör. Men mest synd är ju att många tidigare S-väljare gått över till att rösta på SD, som ju står allra längst till höger. Det är ju idioti, men politiska idioter finns det gott om bland de politiskt obildade.

De som ännu inte har fattat att SD är ett högerparti borde ju ta sig en funderare på varför SD stjäl sympatier från M och varför SD flörtar med M och varför politiker byter från M till SD, samt varför M öppnar för samarbete med SD.

Sthlm M-röster.jpg

Att man på Östermalmstorg till drygt 50% röstar på M är ju helt logiskt. Det är ju M och andra högerpartier som driver borgarklassintressens intressen bäst, och omvänt – mest missgynnar arbetarklassen.


Bonuslänkar:

Forskningsstudie: De rikaste flyr skatt mest

Socialisera rubbet!

Samhällsklasser och produktionsrelationer

Kloakernas profitörer

Obegripligt

Som alltid

Inte sopas under mattan

Ökande klyftor

Skapar sin egen undergång

Skvitt ser tillbaka


Mycket har hänt 

 

under min levnad, vilket har lärt mig en del

När jag var barn gjorde jag enkla flygplan utav papper. Jag målade på hakkors. Var jag hade sett dem någonstans minns jag inte längre, men jag tyckte att hakkors var snygga. Det kan jag faktiskt tycka än i dag. Och det var väl det som var meningen med dem när nazisterna tog fram symbolen ur historiens djup. För det var sannerligen inte de som uppfann symbolen.

När mina föräldrar såg vad jag hade målat på planen förbjöd de mig att använda sådana symboler. Jag fattade inte varför. Jag fick bara förklarat för mig att det inte var bra symboler. Inte förrän jag blev äldre gick det bit för bit upp för mig vad symbolen stod för. Som barn är man historielös.

Att vara historielös gör en till ett lätt offer för onda krafter!

I småskolans läroböcker var det på min tid vanligare med tecknade bilder än med fotografier. När vi läste om världen och dess folk i småskolan illustrerades bland annat kineser och negrer, ja så hette det då, med teckningar som bara kan beskrivas som rena nidbilder. Idag hade det säkert väckts åtal för hets mot folkgrupp. Men det var andra tider då.

Kineserna såg ut som gula smileys med koniska stråhattar, ögon som visarna på klockan tio i två och tänderna stod ut i ett sällan skådat överbett. I Afrika sprang de svarta omkring bland hyddor och i bastkjolar och med ett hundben i hårkrullet.Läsebok förr.jpg

Vi européer var ju överlägsna alla andra, det var en oemotsagd verklighet, och vi måste därför styra över dessa underutvecklade människoraser, för trots att Sverige inte var en kolonialmakt, men vi hade varit det en kort tid, så tillhörde vi ändå herrefolket. Nazismens rasbiologi satt kvar i skolans väggar, liksom vår syn på samer, vilka vid denna tid fortfarande utsattes för rasstudier, skallmätningar och andra kränkningar, samt skulle assimileras genom att förbjudas att tala sitt modersmål i de internatskolor de tvingades gå i.

För oss barn verkade Kina och Afrika lika avlägsna som månen. Sen dess har ju världen krymt. Att resa utomlands och till de mest avlägsna delarna av jorden är idag inget märkvärdigt, men när jag var barn var det stort bara att resa till Medelhavet. Och det var en revolution när man kunde se på TV en reporter stå i New York och tala direktsänt! Sändningen skedde via satelliten Telstar 1962.

Visst hade skolan sina brister, men vi hade aldrig hört talas om lärarbrist. Lärare ansågs välavlönade tjänstemän och vi barn liksom våra arbetarklassföräldrar såg upp till läraren som en auktoritet. Ingen skulle komma på tanken att hota eller misshandla läraren. Men det var andra tider då.

Det fanns självklart inga datorer, TV hade inte ens kommit till Sverige, inga videoapparater och och till en början, i småskolan, fanns inte ens en overheadprojektor. Ovanför svarta tavlan satt en massa kartor och läraren hade en lång stav med krok som han kunde få tag i den ögla varmed han kunde rulla ned kartan, likt en rullgardin. En av de kartorna jag minns var en karta över Palestina. Visserligen hade den imperialistiska staten Israel redan utropats, men någon ny och aktuell karta som visade de verkliga förhållandena hade kanske skolan inte haft råd att köpa in. De var ju knappast billiga, dessa stora kartor. Och kanske det inte spelade någon roll, för denna karta användes bara i kristendomsundervisningen. Det kallades så eftersom det var kristendomen som gällde. Senare blev det ju utökat till religionskunskap, men ändå med tonvikten på kristendom. Islam, buddism, judendom och hinduism var mest en parentes och i klassen fanns ingen som trodde på sånt. Men det var andra tider då.

På den här tiden det var ingen som skodde sig på att vi barn gick i skolan. Och det var inga skolor som gick i konkurs. Alla barn fick samma undervisning och man gick i den skola som låg närmast. Något skolval existerade inte. Det var lika för alla och man fick betyg efter vad man kunde.

Den relativa betygsskalan kom senare och ledde till att man måste konkurrera om betygen och man förlorade på att hjälpa varandra! Man skulle ju placeras efter en normalfördelningskurva i förhållande till de andra i klassen, så att bara vissa procent av oss skulle få sämsta eller bästa betyg och resten fördelas däremellan.

Betyg 1-5.jpg

Individuell konkurrens

Det är borgarklassens filosofi. Vassa armbågar. Envar sig själv närmast. Sko sig bäst man kan. DET är den ideologi som borgarlassen lever efter och fick igenom med den relativa betygsskalan. Klasskampen är ständigt pågående, men arbetarklassen är sällan vaksam nog att genomskåda det. Och medan den själv hela tiden bedriver en aggressiv klasspolitik säger den att klasskampen är död! Allt för att få arbetarklassen att tro att klassmotsättningar inte existerar!

Den medvetna arbetarklassen, däremot, drivs av sammanhållning och gemenskap, inte av egocentrisk inbördes konkurrens. Det är arbetarklassens filosofi och ideologi, som gagnar varje arbetare och också hela samhället. Men medvetenheten är tyvärr sällan stark nog att stå emot borgarklassen och därför kunde den relativa betygsskalan drivas igenom under en intet ont anande socialdemokratisk regering!

Och värre skulle det bli!

Det var en skola för alla, tills …

Politikerna införde skolpeng, men då hade jag redan slutat skolan. Det var 1992 och var en del av den så kallade ”Friskolereformen”, införd av Carl Bildts regering. En peng som följer eleven under skoltiden och tillfaller den som är huvudman för skolan, vilket ju kan vara en privat aktör. Det var ju för att kunna privatisera skolorna som pengen behövdes, för att några få skulle kunna sko sig på vårt utbildningsbehov.

Skolpengen innebär att skolorna måste konkurrera med varandra om eleverna och lägga pengar på dyr reklam och annonsering, pengar som bättre kunde utnyttjas till undervisningen. Och i konkurrensen gäller det också att dela ut glädjebetyg för att skolorna ska verka attraktiva. Följden, ja den relativa betygskalan var inte bra, men skolpengen och de privata skolorna är en katastrof för eleverna, inte minst för att en del av det ekonomiska utrymmet inte går till eleverna och undervisningen utan hamnar i fickorna på de som driver dessa privata skolor.

Vitsen med privata skolor sades vara att införa elevens ”valfrihet”, en valfrihet som möjliggjorde för privata skolor att förklara barn med särskilt kostsamma behov ovälkomna i skolan. Fallet med Conrad, som TV 4 redogjorde för i Kalla Fakta och vars skolgång omöjliggjordes för att han inte ansågs lönsam, är inte unikt.

Nekad skola.jpg

När jag var barn var skolan rättvis och hade bara ett enda mål; att vi barn skulle lära oss så mycket som vi kunde behöva i vår framtid som nyttiga medborgare i vårt Sverige. Vi skulle skolas till fungerande kuggar och lydiga undersåtar och nyttiga hjul i den industri som drivs av borgarklassens företag. Vi fick lära oss det som borgarklassen ansåg vara viktigt, men inget av det som hörde arbetarklassen till, dess stolta historia av klasskamp och inget om klassamhälle och klassintressen.

När jag var barn såg samhället till att skolan fick de resurser den och borgarklassen behövde, utan att någon skulle sko sig på vår skolgång. Men det var ju andra tider då.

Ja, det var andra tider då. Nu ska vi vara profitabla redan medan vi skolas till borgarklassens nyttiga mjölkkor!

Man gick i V:s tåg


I Göteborg

 

gick man i V:s 1:a majtåg

Enligt polisens uppskattningar drog 6000 demonstranter till fram i Vänsterpartiets tåg och i Syndikalisternas 2500 personer. Socialdemokraternas tåg bestod av 2300 deltagare. I Kommunisternas tåg var man 900 stycken och Feministiskt Initiativ samlade 450 deltagare.

De som ville visa sin politiska övertygelse och sitt engagemang var såldes 12150 personer i Göteborg på första maj 2017. Knappt 19% av dessa föredrog Socialdemokraterna. Majoriteten föredrog alltså en politik klart till vänster om regeringspartiet. Det borde stämma sossarna till eftertanke!

GBG 1maj 2017.jpg

Källa: GT.

Ni som läst mig troget vet säkert att jag inte ger mycket för S och deras svaga stöd vid årets demonstration kan säkert bero på den politik de hittills har fört tillsammans med Miljöpartiet. Men till Socialdemokraternas försvar kan dock sägas att det inte är lätt att föra en radikal vänsterpolitik när man sitter i en minoritetsregering. Å andra sidan ska man inte glömma bort att S inte är kända för att vara särskilt radikala, så om det är det ena eller det andra som avspeglades i uppslutningen undandrar sig min bedömning.


Mer+pil.jpg från bloggvärlden

Björnbrum: Några blandade förstamaj-intryck

Annarkia: Vänsterpartiets tåg störst i Göteborg på 1:a maj.

V första maj 17.jpg

Sven tycker: Fortsätt demonstrera på Första Maj – Arbetarnas egen dag

 

 

 

Skvitt tänker tillbaka


Man kan ju jämföra

när man har lagt många år bakom sig

Nu är vintern över och våren är här. I går var det valborg och vi firade att vintern har rasat ut. Och i dag är det första maj. Varmare tider väntar. I vart fall klimatmässigt.

När jag var barn gick vi vintertid över isen till ön i närheten och funderade aldrig på om den höll. Vi såg dagligen bilar köra över till öarna därute. Isen var pålitlig på den tiden. Vi barn åkte skidor och skridskor på naturis, byggde snögrottor kastade snöboll och mulade varandra med snö.

På somrarna var det sommar och det var kortbyxor som gällde, en topp på de större tjejerna. Vi cyklade till badet var och varannan dag, en sträcka som kändes oändlig för oss som var små. Men egentligen var det bara ett par kilometer.

Visst kunde det vara dåligt väder ibland, men sådant minns man ju inte, utom det värsta åskväder jag har upplevt. Det var då när jag var barn. Och väder är en sak, klimat är något annat och just klimatet var annorlunda, så som man tycker att det ska vara – att vinter är vinter och sommar är sommar. Men det var ju andra tider då.

Vinter förr.jpg

Nu för tiden är det ju lite si och så med båda dessa årstider. Faller det snö den ena dagen så är den borta nästa dag. I alla fall söder om Dalälven.

Somrarna har knappast lika stabila högtryck längre. Det blåser mera nu vid en jämförelse med mina eventuellt korrekta barndomsminnen. De två sista somrarna blev det i vart fall inte mycket segling jämfört med för bara 10-20 år sedan, just på grund av för mycket vind var och varannan dag. Vi har fått ett annat klimat, även om vissa fortfarande förnekar det och det är ju oftast folk med en politisk åsikt åt höger som gärna blundar för sådana fakta.

Att klimatförändringarna beror på en global uppvärmning, som i sin tur beror på ökad koldioxidhalt i atmosfären finns det övertgande bevis för. Och att det är vår hejdlösa konsumtion i den utvecklade världen som detta i sin tur beror på är ju också de allra flesta överens om. Vi har lockats in i ett slit-och-slängsamhälle där måga av oss hela tiden vill ha det senaste och har vi inte råd så är det lätt att t apå avbetalning eller ta ett lån av något slag. Att låna pengar har blivit en självklar rättighet, men så var det inte förr. Men det var ju andra tider då.

Kapitalismen har drivit fram allt detta. Och det gräver vår undergång om det får fortsätta.

I dag är det första maj. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är ute och håller tal. Men kritiken av kapitalismen lyser numera mestadels med sin frånvaro från dessa partier. Man får tåga i andra led och lyssna på andra talare om kapitalismen ska föras på tal numera. Så var det inte när jag var barn. Men det var ju andra tider då.

I dag demonstrerade nazisterna på arbetarnas högtidsdag. Det var otänkbart när jag var barn. Då fanns det i färskt minne vad nazisterna var kapabla till och nazisterna vågade inte visa sig öppet! Men det var ju andra tider då.

Göran Greiders 1 majtal: Arbetarrörelsen måste bli modig igen! Jag säger: Arbetarrörelsen måste åter igen blåsa liv i den ideologi den en gång skapade! Det är den enda ideologi som kan skapa jämlikhet, frihet och fred. Det visste jag och många med mig i min ungdom. Då fanns en politisk medvetenhet att räkna med. Arbetarklassen visste att deras politik var vänsterpolitik. Man var inte lika indoktrinerad av borgaklassen. Men det var ju andra tider då.


Mer+pil.jpg Läs också:

Nazism är ett brott mot mänskligheten

Provokation mot folket

Polisen stödjer nazisterna

Första maj i bild